Enligt prognosen skulle det vara nästan lika fint som i går så då var frågan hur jag skulle kunna utnyttja dagen på bästa sätt. Till slut landade det på gruvhålen vid Vargtjärnsstöten (eller i Lill-Kesudalen, beror), jag gick över en av dem i våras men har inte kollat någonting närmare.
Det är mycket myr i Lill-Kesudalen, nästan hela dalen är myr faktiskt, men som jag sade i går så är det väldigt torrt nu och jag riskerade blöta fötter på bara ett ställe. Gruvhålen syns från långt håll så det gjorde ingenting att jag avvek från stigen flera gånger när fina fjällbjörkar bara stod och väntade på att jag skulle fota dem. Och vänta fick jag också göra, det var ganska mycket moln och ljuset var lite flyktigt.
Väl framme vid gruvhålen undrade jag varför de kallas just för hål. Jag kollade inte varje men de jag såg var inte så mycket hål som öppna sår. Alltså bara en ytlig grop med stenmaterial som rullat ner. Men det kan ju vara att det funnits riktiga hål som sedan fyllts på. Ingen infotavla där och jag har inte letat, erkänner, så intresserad är jag inte.
Nu var det som tur var att även om jag hade siktat på gruvhålen så fanns det annat där som var mycket mer intressant. Fjällbjörkar i höstfärger. Behöver jag säga mer?
Man kan aldrig få för många björkar i höstfärger i fotoarkivet. Så det så. Särskilt inte om det råkar vara sol (mina är mer blåst-regn i år). Intressant med den röda färger.