Jämt-Norgevägen i höstfärger

Helt out of the dark fick jag en fråga om jag skulle kunna tänka mig att besöka Fältjägarstugan. Det skulle jag göra gärna men hade inte möjlighet, men jag skulle dock kunna gå halvvägs dit på Jämt-Norgevägen. Då stämde vi träff där ute någonstans, om vi båda följer leden så möts vi ju förr eller senare!

Det var stugvärden som skulle åka hem. Jag räknade ut att om jag går lite tidigare så hinner jag fram till Östra Helagssjön samma tid som hon, lagom till lunch dessutom. Så då var jag ute tidigt, fortfarande minusgrader trots solen, det skulle bli en fin dag! Jag parkerade vid Ripan och följde stigen. Allt var fruset nu, det hade varit så kallt att till och med den mossiga sörjan på myren var frusen så jag kunde gå torrskodda.

Från Ripan är det bara en kort bit upp där skogen blir lite glesare och utsikten bättre som följd. Björkarna har bara börjat skifta färg och det går att hitta gula träd men annars är det fortfarande mest grönt. Utom på myrarna, de blev gula för länge sedan. Färgpaletten är så enormt vacker och som kronan på verket fanns det fina fjädermoln på himlen. Jämt-Norgeleden är vältrampad här så jag kunde hålla en bra takt, men det blev små fotopauser med jämna mellanrum för att försöka fånga ett och annat vackert.

De första kilometerna går leden ovanför Gröndörrsmyren med utsikt mot Öjön som nu på morgonen låg spegelblank. Efter Gröndörren domineras utsikten av Helags i stället och stigen är alltjämt bra, helt annat än Jämt-Norgevägen genom Storsjö kapell där den försvinner i en manshög buske av brännässlor och jag har inte trots flera försök hittat ett sätt att följa leden genom byn. Det var vackert och det var lätt att gå, nästa gång jag vill besöka Helags fjällstation så går jag definitivt den här vägen, även om den är längre än från Torkilstöten (eller Kläppen, men varför skulle någon vilja gå från Kläppen?). Bara liten reservation för att det kan vara bra blött då leden går över flera myrar men just nu är det väldigt torrt.

När jag kom till Östra Helagssjön så såg jag en röd ryggsäck framför mig på leden. Helt rätt, det var Alex som hade hunnit dit! Med tanke på att min beräkning var ytterst ungefärlig så var tajmingen ganska så exakt ändå. Vi satt oss ner för lunch, fika och givande samtal och njöt av den fina dagen, solen gassade på. På vägen tillbaka blev det så varmt att jag till slut gick i t-shirt, det är inte illa i september.