Efter att ha skrivit om att vara less på toppar så kan det låta märkligt att jag vill göra den största i Norra Europa – Galdhøpiggen. Men jag vill bara förtydliga det jag har jag varit inne på tidigare, jag är less på att anstränga mig för att göra små ointressanta toppar mitt i ingenstans. Det jag vill göra är saker som jag tycker är roliga! Och roligare än Galdhøpiggen blir det knappast!
Jag har drömt om Galdhøpiggen sedan jag gjorde Kebnekaise och fick höra att Galdhøpiggen nästan är lättare. Det har bara inte varit ett lämpligt tillfälle men i vintras bestämde jag mig att jag måste själv skapa tillfället och det gjorde jag nu!
Väderprognosen är uppenbarligen ingen lätt sak för den visade mig olika saker från dag till dag. Först såg det bra ut för fredag, sedan lördag, sedan söndag. Till slut litade jag på söndagens prognos och åkte lördag förmiddag så jag skulle vara framme vid Spiterstulen på lördag kväll. Inte så roligt då att på vägen se att prognosen åter visade lite sämre väder, inte regn visserligen men halvmulet. Jag vill se utsikten från toppen! Men tärningen var kastad, inte vänder jag hem nu.
Jag har åkt till Jotunheimen flera gånger men valt alternativa vägar, t.ex. söder om Rondane eller via Grimsdalen. Den här gången åkte jag inga omvägar utan åkte via Dombås och blev positivt överraskad. Vad jag aldrig tänk på är att vägen mellan Folldal och Dombås går ganska högt, som högst är det högre än Flatruet faktiskt, och bjuder på väldigt fina vyer. Men intressant att trots att man nästan är på 1000 möh så är det ändå inte kalfjäll, närheten till havet gör att det är ett annat klimat än 10 mil österut.
Hellstuguhaugen
Jag var framme lagom så att jag kunde gå en kvällspromenad för att kanske utnyttja kvällsljuset. Det finns en liten höjd (Hellstuguhaugen) ett par kilometer söder om fjällstationen som var ett lämpligt mål och visst var det en fantastisk utsikt! Det är så mäktigt att se dessa stora toppar, helt annan karaktär än våra runda toppar i den södra delen av fjällkedjan i Sverige. Och dessutom ligger topparna tätt inpå varandra. Det är verkligen en imponerande syn och jag kunde inte få nog av den, satt kvar länge och tittade på hur molnen kom och gick. Till slut när molnen såg ut att ta över helt gick jag tillbaka till bilen för att göra natt.
Spiterstulen
Måste bara skriva lite om fjällstationen också. Det är betalväg till Spiterstulen och ovanligt nog (för att vara Norge) så är det dessutom grusväg, utom några hundra meter från fjällstationen där de har asfalterat. Betalningen sker automatiskt via Autopay om du har registrerat dig, på automaten vid parkeringen eller på webbplatsen autopay.io. Vägen är förbjuden för husvagnar och stora husbilar, jag tyckte inte att det var så värst brant någon gång men vägen är smal så det är ont om plats att passera med stora ekipage.
Du betalar också för parkeringen och en serviceavgift om du vill utnyttja servicehuset (dock kostar dusch extra). Två nätter parkering+serviceavgift kostade 207 SEK så det är betydligt billigare än i Sverige! Jämför med t.ex. serviceavgift vid Storulvåns fjällstation, 200 kr/natt (STF:s medlemspris men dusch ingår).
Jag var förvånad att se att parkeringen inte var knökfull, var gott om plats faktiskt och jag kunde parkera nära till servicehuset. Kanske är det slutet av säsongen nu, skolstart även i Norge. Med det sagt så var det rena Förenta Nationer där, hälften av bilarna hade andra än norska skyltar!
