I nästan 20 år har jag vandrat i fjällen och aldrig har jag sett en fjällräv. Jag har hört en fjällräv två gånger. Jag har även sett en fjällrävslya, ganska nyligen faktiskt, men inte velat skriva om det för att inte avslöja platsen. Plus att enligt lagen får man inte komma närmare än 300 meter från fjällrävar eller lyor och jag råkade tyvärr bryta mot lagen. I mitt försvar så såg jag inte lyan tills jag stod vid den, visste inte vad det var jag såg och kollade närmare, då hörde jag ett varningsläte bakom mig och äntligen förstod. Jag kan inte försvinna i tomma intet men jag gick därifrån illa kvickt.
Så det har varit en liten dröm att få se en fjällräv i det vilda och i många år har jag funderat på fjällrävssafarin på Helags fjällstation. I vintras bestämde jag mig att sluta fundera och slå till så jag bokade safarin! Som jag berättade i förra inlägget så blev den dock inställd med jag fick möjlighet att boka om och det var inget problem för mig, särskilt när jag såg väderprognosen som lovade bra väder.
Särskilt bra väder var det dock inte när jag gick till fjällstationen. 10 grader ungefär och en kylig motvind som fick mig att ta på mig byxholkarna trots att det inte regnar. Byxholkarna ger skydd mot vinden också och mina lår tackade mig.
Fjällrävssafarin är ett paket med helpension så för ovanlighetens skull åt jag middag på fjällstationen. Jag satt vid ett bord med åtta andra personer och vi pratade om fjäll och vandring, som man gör, och så småningom kom det fram att vi har gemensamma bekanta. Lustigt!
Safaridagen började lovande men tyvärr blev det molnigt redan under förmiddagen. Det är en ganska kort vandring till platsen där man sitter och kollar på fjällrävslyan och det visade sig att jag faktiskt varit i närheten tidigare, men då på behörigt avstånd utan att veta någonting om lyan.
300 meter är ett väldigt långt avstånd för att se någonting så litet som en fjällräv. Det krävs en tubkikare egentligen men sådan har jag inte och i stället för vanlig kikare använde jag teleobjektivet. Min 100–400 mm zoom blir 600 mm på A6300:n men inte ens 600 mm räckte på långa vägar. Det visste jag dock på förhand så jag blev inte besviken, mitt mål för turen var att få se en fjällräv, bilderna var helt ärligt sekundära.
Men vi fick alltså se fjällrävar! Enligt guiden finns det nio valpar i årets kull men just i dag var det bara två som ville visa sig. Två valpar är dock två mer än jag någonsin sett så jag var lycklig! Vi fick också se båda vuxna och det roligaste var att se hur hela familjen lekte tillsammans. Jag menar de vuxna också, det var inte så att valparna plågade sina föräldrar utan de vuxna rävarna var helt med på noterna. Härligt att se!
I tre timmar satt vi där och skulle haft en timme kvar, men i och med att solen hade försvunnit och det blåste lite så var det inte särskilt skönt att sitta stilla. Vi hade tagit på oss extra kläder men ingenting räckte till, så när rävarna lade sig för att sova så föreslog guiden att vi går tillbaka. Vi hade ingenting emot det utan alla var jättenöjda, själv såg jag fram emot en varm kopp kaffe och en våffla på fjällstationen. Jag hade naturligtvis haft med mig kaffe men varje gång jag hällde varmt vatten i koppen så hände det någonting och jag fotade i stället. Kaffet blev hopplöst kallt under tiden men det tyckte jag var ett billigt pris att betala för att se fjällrävarna!
Bilderna jag visar här är kraftigt beskurna. Kameran har 24 MP men bilderna är i snitt 6 MP och ändå är djuret bara en liten detalj. Men det är som jag sade – målet var att få se en fjällräv i det vilda och de tre timmar vi satt och kollade är så mycket viktigare än någon bild!
