Synder-Storådörrfjället

En ovanligt bra vecka i sommar – hela två dagar med fint väder! Då var det ingenting att fundera på utan sikta på den sista fjälltoppen jag har kvar i Härjedalen och äntligen ro hem projektet!

Snårigt

På den här turen fick jag med mig en kompis och det gjorde stor skillnad särskilt under den första delen av turen. Efter renvaktarstugan försvinner stigen ibland och vi gick genom videsnår och det var bra att ha någon att prata med i stället för att svära över växtligheten, vilket jag skulle ha gjort om jag gått själv. Vi gick över Storån (så lite vatten att det går att gå över nästan var som helst utan att ens vada) och videsnåret fortsatte på andra sidan också. För att inte nämna dvärgbjörk, myrar och andra blöta ställen och lite stenar strödda här och var. Det gick inte att ta två vanliga steg efter varandra och jag måste erkänna att jag blev riktigt less på det. Vi insåg vårt misstag när vi kom lite högre upp, i stället för att gå diagonalt mot Synder-Storådörrfjället så borde vi ha tagit höjd direkt för att sedan gå på fjällheden. Så det var planen för tillbakavägen.

Det var mulet på morgonen och topparna var dolda i molnen. Väderprognosen hade dock utlovat sol så jag räknade med att det blir samma sak som det var när jag gjorde Bullfjället, molnen kommer att spricka upp under förmiddagen och så blev det också. Vi hade en fikapaus innan den riktiga stigningen och det var häftigt att se på hur molnen lekte på topparna för att sedan helt försvinna.

Vi följde kanten intill Storådörren och det var mäktigt att se nere till dalen. Jag har faktiskt aldrig tidigare sett mitten av Storådörren men nu fick jag se åtminstone en liten glimt av vattendelaren, alltså passets högsta punkt. Det skulle ha varit häftigt att göra den spetsiga toppen som man lätt tror är Synder-Storådörrfjällets topp, men den högsta punkten av fjället är faktiskt en kilometer längre borta och dessutom ganska flack. Vi funderade på om vi skulle gå via den spetsiga toppen men turen var ganska lång som den var så vi avvaktade och skulle fundera på nytt på vägen tillbaka.

Den allra brantaste delen var hyfsat lätt ändå då det var mest klippor. Vid ungefär 1400 meter började vi gå på skrå för att komma runt förtoppen och då blev det lite jobbigt för min del, det var ett blockhav som jag inte alls trivs med. Kompisen gick på stenarna ganska så obesvärat men när jag såg en snölega nedanför mig så valde jag att i stället gå ner till snölegan och då blev det busenkelt. Allt jag behövde göra var att se till att jag inte halkar för det skulle ha varit ett ganska långt fall, ett stup på sådär 400 meter efter den sluttande snölegan.

Alla Härjedalens fjälltoppar

Efter att vi rundat förtoppen blev det lätt terräng igen, vi pratade på så att toppen smög på oss lite grann, plötsligt stod vi bara där! Min 37:e topp av Härjedalens 37 fjälltoppar, helt underbart att jag nu har gjort alla! Samtidigt måste jag säga att känslan inte alls var lika euforisk som när jag gjorde den 60:e av Funäsfjällens 60 toppar*. Grejen är att Härjedalens fjälltoppar är bara ett delmål på väg att göra alla 178 toppar i Jämtlands län. Jag vet att det är en tjej som kommer att få alla 178 i år, hon är en fjällöpare så det går fort för hennes del. Men jag undrar om jag är den enda tjejen som har gjort alla toppar i Härjedalen genom att vandra? Det skulle ju vara härligt, att vara den första att göra någonting!

I vilket fall som helst så är det skönt att det är gjort nu. Jag har haft sådant tunnelseende hela sommaren, precis allt har handlat om att samla de kvarstående topparna. Vädret har varit uselt och jag har utnyttjat varje dag med bra väder för att göra toppar. Mellan dessa dagar har det varit kallt, blåsigt och regnigt och jag överdriver överhuvudtaget inte. Det har snöat på de högsta topparna, det säger väl det mesta? Men nu så, nu har jag fritt fram att tänka på annat att göra! Om det blir några fina dagar, det vill säga…

Men jag ska inte gå händelserna i förväg, tillbaka till Synder-Storådörren! För ovanlighetens skull hade jag ett ministativ med mig så jag kunde ta några selfies på toppen, det var ju trots allt en stund som var värd att föreviga. Efter fotosessionen njöt vi av toppfikat, det blåste så lite att vi inte ens behövde hitta lä utan vi satt oss ner intill toppröset. Det var så vindstilla faktiskt att jag fick ett myggbett när jag satt där. På 1490 meters höjd.

Kvällen

När vi kollade upp mot den spetsiga toppen kunde vi konstatera att den såg mer besvärlig ut härifrån än från den södra sidan, mycket mer blockhav. Från södra sidan tror jag det går att gå upp utan att behöva gå på stenarna, men det skulle nu ha inneburit en extra avstickare för oss och turen var lång nog som den var, så vi gick förbi den igen, genade över snölegan, balanserade över blockhavet, och sedan var det bara lätt utför till Nordsätern.

Nu höll vi höjden för att gå längre på fjällheden. Sett till avståndet blir det bara marginellt längre och det är definitivt värt det, för det är så oändligt mycket jobbigare att gå genom videsnåret och dvärgbjörksbuskarna än på fjällheden. Några hundra meter från renvaktarstugan svängde vi tvärt mot Storån och gick över och allt som fanns kvar var stigen. Vi hade krafter kvar så vi höjde takten så att myggorna inte hann besvära oss, dock var det ett moln runt oss varje gång vi stannade. Jag var nästan glad att det var lite mulet nu igen så jag inte behövde fota, utom i slutet vid den lilla pölen med fina speglingen när solen kom ut och spred dess varma ljus på fjällbjörkarna.

I bilen väntade kall dryck som smakade extra gott efter en sådan härlig dag. Vi var båda nöjda och glada, det här måste vi göra igen! Men helst utan myggen och videsnåret…

Turen

• Längd: 24,8 km
• Stigning: 857 m
• Tid: 11 tim 11 min
• Topp nr 37 av 37 i Härjedalens landskap!
• Topp nr 74 (av 178) i Jämtlands län

~ ~ ~

*Om du undrar hur det är möjligt att det bara är 37 toppar i Härjedalen när det finns 60 toppar i Funäsfjällen så är förklaringen att en fjälltopp måste uppfylla vissa kriterier för att räknas som en ”riktig” fjälltopp. Funäsfjällens 60 toppar är en slumpmässig samling av prickar och namn på kartan som någon som aldrig ens varit i närheten av plockat ihop (hur går det annars att förklara att en av ”topparna” inte ens är en topp). Bara 19 av 60 toppar är riktiga fjälltoppar i Härjedalen.