Sänglösningen som jag byggde i bilen är superbra men nu hade jag svårt att somna, huvudet var alldeles för fullt av intryck. När jag till sist vid 1-tiden somnade så sov jag bra till morgonen. Jag packade frukosten i ryggsäcken, tog mig upp till den närmaste klippan och njöt av gröten och kaffet i morgonsolen. Jag var inte brydd om att missa morgonljuset, jag tänkte inte pressa mig att prestera nu.
Efter frukosten åkte jag till nästa tilltänkta tur. Nu blev det dock uppenbart att bristen på turister har en avigsida – den här leden används så lite att det växte brännässlor på den! Dessutom fanns det taggtråd och en grind som skulle ha krävt mycket mer möda att öppna än vad jag var motiverad att investera efter att jag sett brännässlorna, så den här turen fick vara. Jag kollade UT.no för nästa alternativ och satte mig i bilen, mycket trevligare med AC än brännässlor tyckte jag.
Jag hade inte planerat att göra någon topptur men jag hittade en liten topp som kanske var okej. Jag parkerade bilen och konstaterade att stigen inte är markerad och den är så svag att jag knappt kunde se den. Jag tänkte inte börja med bushwhacking i okända marker, inte när det är så här varmt dessutom, så då kollade jag kartan igen och åkte mot nästa mål. Där blev det en ny nitlott – det var en betalväg och jag var inte villig att använda min enda 50-lapp i norska kronor när hela platsen var en ren och skär chansning. Så vidare till nästa plats och nu var det varken vägbom, bushwhacking eller brännässlor.
Blött var det dock, överraskande så. Ganska omgående fick jag ge upp hoppet om torra skor och då plaskade jag bara genom alla myrar, enklare så! Mitt mål var en plats som heter Lya ytterst i väst på Hitra. Eller stundtals är Lya faktiskt en egen ö då det finns en grund sund som vid lågvatten är torr.
Jag måste beundra Norge än en gång, till Lya går det inga vägar, inte ens fyrhjulingsvägar, men el har de indragen. Det enda motoriserade sättet att ta sig dit är med båt förstås. I Sverige har jag sett det lite tvärtom, du kan åka fyrhjuling till ställen där det inte finns el.
Även om det ser ut att det mestadels är klippor på ön så finns det dalar mellan klipporna och nästan varje dal utnyttjas på ett eller annat sätt. Eller har utnyttjats, för här vid Lya var det en äng som tydligen brukats flitigt tidigare med tanke på stenmuren och några fundament som jag gissar har använts för djurhållning. När jag gick genom ängen så funderade jag på om det finns fästingar på Hitra, borde kanske ha kollat det innan resan. Nu gick jag i shorts, för sent att ångra mig!
Framme i Lya klättrade jag på första bästa utsiktsplats och åt lunch. Långt söderut såg jag ett berg som på nåt sätt fick mig att tänka på Romsdalseggen. Jag kollade kartan och visst var just Romsdalseggen! Hade varit roligt att göra den igen, men då tänkte jag på de hundratals av människor som vandrar där i sådan varme dessutom. Och då var jag nöjd att sitta ensam på klippan i Lya på Hitra, som jag aldrig ens hört om tills nu.
På väg tillbaka träffade jag en grupp norrmän. En av dem frågade mig om jag inte är orolig att gå i shorts. Varför då? För alla fästingar, svarade han… Framme vid bilen kollade jag benen noga och hittade inga små svarta prickar som inte hör till. Måtte det inte vara några som hunnit krypa längre upp i shortsen!
Det hade knappt hunnit bli eftermiddag så frågan var vad jag skulle göra nu. Jag hade inga fler planer, ursprungligen var tanken att jag skulle göra den här Lya-turen på kvällen men med alla nitlotter längs vägen hit så hade jag ju mycket mer tid kvar än planerat. Då hittade jag på kartan en utsiktsplats nåbar med bil på ön Dolmøya strax norr om Hitra. Lite onödigt mycket körning då men trevligt att sitta i bilen med AC som sagt, nu var det 28 grader ute och nästan ingen vind.
Det visade sig att vägen till utsiktsplatsen är spärrad. Jahapp, vad gör jag då… och spanade in en möjlighet att gå en promenad på klippor några kilometer därifrån. När vägen gick från asfalt till grus så fick jag onda aningar, känns som en bomväg. Men den var inte ens det utan en rejäl grind så det tog stopp där. Efter en stund med kartan bestämde jag mig att åka till Norddyrøya även om det innebar en hel del extra mil, för på Norddyrøya finns det enligt UT.no en hel del stigar att välja från. För att komma till Norddyrøya så behövde jag först åka till Frøya genom en 5 km lång ovanligt mörk tunnel, var nästan obehagligt när vägbanan dessutom var i dåligt skick.
Den första vägskylten som jag såg på Frøya visar att det går en färja till Dyrøya. Skojar du? Google Maps visste ingenting om någon färja (å andra sidan så visste Google Maps ingenting om alla vägtullar till Hitra heller). Jag var inte sugen på att pröjsa för någon färja* när jag redan överskridit min resebudget med råge tack vare de oplanerade milen och vägtullarna (färjan kan ju naturligtvis också vara gratis men när har någonting varit gratis i Norge?) så jag stannade för fika och för att fundera på nästa drag. När jag scrollade på kartan så fastnade ögat på en badplats, det finns en parkering mitt i skogen och det skulle ju fungera för övernattning och en badplats i den här värmen lät inte som en dum idé i vilket falls om helst. Badplatsen finns på södra Hitra, inte så långt ifrån vägen ut till fastlandet, alldeles perfekt för på morgonen skulle jag åka tillbaka till Sverige.
Från parkeringen var det 600 meter till badplatsen. Det går en bilväg dit men den är tillåten bara för handikappade. Det verkar vara väldigt många handikappade som var ute och badade, för på parkeringsplatsen fanns det bara en bil (den andra med icke-norska skyltar som jag hittills sett) medan det vid badplatsen fanns fyra bilar. Så jag tänkte att jag kör väl hit på kvällen när alla badare har åkt hem. Men precis när jag trodde att folk börjar åka hem så dök det upp ett sällskap som uppenbarligen tänkte fira fredag vid stranden och där rök min plan. I ren desperation bestämde jag då att trots camping-förbudet stanna natten på rastplatsen strax utanför Hitra-tunnelen på fastlandet. Men så, precis innan jag kom till tunneln, såg jag att det fanns en rastplats även på Hitra-sidan! Och inget förbud mot övernattning! Äntligen hade jag turen med mig, nu hade jag både picknickbord och toa. Jag hade även en lastbil till granne och föraren spenderade kvällen genom att kolla film på högsta volym så det ekade över hela rastplatsen. Tänk att folk hela tiden hittar nya sätt att vara jobbiga.
~ ~ ~
*Jag har haft en jobbig vinter, ingenting som jag velat skriva om men nu behöver jag återställa hjärnan och har ledigt i hela två månader. Det är två månader utan några inkomster, egenföretagare som jag är, då är jag snål med sådana saker som färjor och betalvägar med tveksamt resultat i slutet!