Juli 2022

Det känns nästan märkligt att jag hade så fint väder under min tur. Dagen efter stormade det, det var skyfall och regnet smattrade på min dörr. Vilket i sig inte låter så märkvärdigt men jag har 3 meter farstukvist framför dörren så det måste regna horisontellt för att det ska smattra på dörren. Det åskade också och hela föreställningen avslutades med en hagelkur. Jag tyckte synd om folk som var ute på fjället nu och var tacksam ännu en gång att jag har en möjlighet att göra mina turer efter vädret.

Det har knappast varit över 10 grader sedan dess och vinden är hård utan uppehåll. Snöfall har rapporterats på Helags. Jag vill snart avskriva juli som en sommarmånad. Vi tyckte att maj var kall men nog kändes den varmare än så här. Jag minns att jag läste då en långtidsväderprognos som sade att sommaren blir ostadig och regnig. Som jag hoppades då att de har fel för de kan ju inte alltid ens pricka dagens väder, men nej, eloge till meteorologen, fullträff ju. Väderprognosen är fortfarande ingen munter läsning men några lite bättre dagar verkar det finnas. Sammanhängande fint väder fortsätter jag att drömma om.

Henans kanjon

Trots att jag låter som en trasig skiva så säger jag att det var 7 grader, blåsigt och regn i luften. Det är lite svårt att hitta på någonting vettigt att göra och för en gångs skull så tyckte jag att det var bättre att gå i skogen än på fjället. Inte ens myggorna vill vara ute i sånt väder. Så jag passade på att besöka Henans kanjon (eller Henåns kanjon, båda stavningar finns).

Jag lyckades med bedriften att missa parkeringen. Intressant detalj, distansangivelsen på skyltarna när man kör omfattar en vandring på 2,4 km. Brukar inte vägskyltarna ange distansen till parkeringen, inte slutdestinationen? Så när det vid den sista korsningen står en skylt som visar 3 km så fokuserar jag på att navigera bilen på den lilla vägen och sedan ser en grind i renstängslet intill och funderar på var grinden är för och kör vidare, tills jag kommer till en infoskylt som ger information om Henvålens naturreservat. Där jag konstaterar att jag missade kanjonsparkeringen med en dryg kilometer. Så jag kör tillbaka och nu ser jag den stora parkeringen och skylten. Skylten intill grinden som jag nyss funderade på och parkeringen mitt emot. Suck.

Stigen är synnerligen välmarkerad, precis som alla andra markerade stigar i Ljungdalsfjällen. De har gjort ett kanonjobb här! Kanjonen börjar ungefär efter 1,5 km genom skogen, vid kanjonen blir skogen lite glesare men öppet blir det aldrig, vilket också ställer till det om du vill fota kanjonen. Det finns alltid träd i vägen och det är lite för brant (läs: tvärbrant) för att kännas tryggt att hitta andra kameravinklar. Den begränsade utsikten gör att det är svårare att uppfatta hur stor kanjonen verkligen är, men djup är den, 10-20 meter beroende på hur du mäter.

Där stigen slutar finns picknickbord och bänkar och ett vattenfall rakt nedanför dina fötter. Även om jag klagar om bristen på fotoalternativ så är Henans kanjon ändå en trevlig utflykt och inte omöjligt att det blir ett nytt besök i september när det är höstfärger!