Minnet sviker lätt men har det någonsin varit en lika usel juli månad? Regnigt, blåsigt och knappt över 10 grader. Jag börjar få panik, när ska jag kunna göra de sju kvarstående toppar som jag har i Härjedalen? För det är problemet nu. Jag upplevde exakt samma sak när jag närmade mig slutet av 60 toppar, jag fick tunnelseende och precis allt handlade om att bara få det gjort. Efter Härjedalen har jag 104 toppar i Jämtlands landskap, då kan jag andas ut igen för det är så många att projektet inte hänger på någon enskild topp i många år.
Så när jag såg en lucka med fint väder för en och en halv dag gällde det att utnyttja det på bästa sätt. Jag packade campingutrustningen i ryggsäcken och åkte ut på en tvådagarstur för att göra inte mindre än fem toppar! Det är de närliggande topparna Gråsjöfjället, Bockhammaren Norra och Södra, Rensnävet och Mossalassfjället.
Ljungris
Utgångspunkten för vandringen var Ljungris, dit jag cyklade. Jag har aldrig sett att grinden vid rengärdet vid Storflon har varit stängd men nu var den, jag undrade lite men den var inte låst och det fanns ingen information så jag stängde grinden efter mig och fortsatte. I Ljungris sedan såg jag att det var massor av bilar och släpvagnar och visst, när jag kom upp till där leden tar vid så förstod jag att det var kalvmärkning på gång, massor av renar som sprang i gärdet och folk som stod intill. Shiiiiiit, får jag vara här? Grinden vid ledstarten var också stängd men det var 200 meter till rengärdet, jag kan väl inte störa deras arbete genom att följa leden? I vilket fall som helst så var det för sent, mina alternativ för att komma därifrån var att fortsätta på leden eller vända tillbaka. Så jag fortsatte. Om de inte vill att utomstående personer kommer hit när det är kalvmärkning så får de informera folk och någon information har jag inte sett, inte vid bommen (visserligen åkte jag runt bommen så om det hängde någonting på den så missade jag), inte vid den första grinden, inte vid den andra grinden, inte på sociala medier eller någon annanstans. Att läsa tankar kan jag inte. Och 200 meter känns ändå som ett tillräckligt avstånd. Jag stängde grinden och cyklade vidare.
Jag lämnade cykeln på ledens högsta punkt och siktade mot dalen mellan Vålåsjöfjället och Tjaakse. Dunsjöån hade mindre vatten än när jag gjorde Vålåsjöfjället för några veckor sedan och jag tog mig över lätt, behövde inte ens leta efter ett vadställe. På andra sidan ån upptäckte jag en stig och undrade om det var en renstig eller människostig. Men sedan såg jag däckmönster i leran och tänkte på motocrosshojen jag sett i Ljungris. För några år sedan såg jag motorcykelspår på Vargtjärnsstöten. När jag kom in i passet och fortfarande funderade på stigen som ibland försvann och ibland dök upp och ibland var flera stycken parallellt så drog jag slutsatsen att det är både renstigar och människostigar. Jag visste att det finns, eller har funnits, en stuga vid Gråsjön och det är rimligt att folk går dit den här vägen. Den där stugan för övrigt var jag väldigt nyfiken på, enda information jag hittar när jag söker är att samebyn har begärt att stugan nedmonteras då den orsakar för stor störning för renarna. Tyvärr är artikeln bakom en betalvägg så jag vet inte exakt vad som hänt med stugan.
Lägerplats
Nedanför Vålåsjöfjället var det blött, det var en del snö kvar som matade små bäckar och myrar och myggorna älskade det, ett särskilt besvärligt ställe kallade jag för myggornas huvudkvarter för det var riktigt eländigt när det knappt blåste någonting. Men problemet minskade högre upp och vid min lägerplats var det överkomligt. Det är stenig terräng mellan Gråsjön och Mossalassfjället men vid den stora tjärnen ovanför Salpehkendurrie hade jag på flygbilden spanat in ett ställe som såg lovande ut för en tältplats. Tjärnen har inget namn på kartan så jag döpte den till Salpehkenjaevrie och min spaning var en fullträff – det fanns utrymme för flera tält faktiskt! Och jag såg tecken på att andra har också utnyttjat platsen, det fanns en stenring för en brasa och strödda stenar som jag är säker på har använts för att säkra tältlinor. Vilket även jag gjorde.
Gråsjöfjället 1460
Efter att ha fixat tältet var det dags att ta mig an topparna. Den första jag siktade på var den som var längst borta, Gråsjöfjället. Det var mest fjällhed så det var lätt att gå, utom ett bälte med blockhav ungefär mellan 1300 och 1400 meter. Jag kunde dock hitta en väg för att undvika det värsta och nådde toppen utan problem, om inte en liten felnavigering räknas i början av stigningen. Jag hade mitt sedvanliga toppfika med utsikt mot Tronndalen, det var första gången jag såg den men nu hade det blivit mulet så det var inte så intressant för att fota. Jag kollade också utsikten mot Bockhammaren och fram till Bockhammaren Norra var det i varje fall inga problem, väldigt få höjdmeter för topparna ligger på samma fjällrygg.
Bockhammaren Norra 1453
Exakt så blev det, bara ett ställe med lite mer stenar men annars bara trevlig fjällhed och lätt att gå. Bockhammaren Norra är en flack topp och därmed lite tråkig plus att det fortfarande var mulet, så jag dröjde inte kvar länge utan bara kollade mot Bockhammaren Södra och fick en liten skrämselhicka. Om Bockhammaren Norra var lätt så var Södra desto svårare, fruktansvärt stenigt. Men då såg jag att det finns några stråk utan stenar så om jag träffar rätt så ska det inte vara så hemskt besvärligt.
Bockhammaren Södra 1443
Problemet är bara att när stigningen börjar så ser du inte var dessa stråk finns och så hamnade jag mitt i blockhavet och fick flashback till Helags mellantoppen i somras. Men så illa var det absolut inte och inom kort var jag på toppen! Nu hade molnen också börjat spricka upp samt att jag hade fri utsikt mot söder så den södra toppen, trots att den är lägre än norra, var mycket mer intressant.
På vägen ner hittade jag stråket som jag hade spanat in från Bockhammaren Norra så det var mycket lättare att gå ner. Det började bli kväll, dagen hade varit lång och nu behövde jag bara gå runt Rensnävet för att komma till tältet. Planen var att göra Rensnävet och Mossalassfjället på morgonen. Men så var det just det här med att gå runt Rensnävet… jag räknade lite och kom fram till att sett till avstånd är det nästan samma om jag går runt (för att undvika ytterligare höjdmeter) eller faktiskt gör toppen nu. Rensnävets nordöstra sida är brant men jag såg en väg upp, man får sicksacka lite för att gå från en klipphylla till annan men det var fullt möjligt.
Så då gjorde jag det. Det blev lite scrambling och när jag orsakade ett litet jordskred var det kanske läge att ifrågasätta mitt beslutsfattande igen men jag klarade mig och kom upp!
Rensnävet 1404
Jag skulle gärna säga att det var en fantastisk känsla att stå på dagens fjärde topp, men i ärlighetens namn var jag ganska trött nu så känslan inte riktigt infann sig. Det var också fint kvällsljus men att leta efter fotomotiv för att utnyttja ljuset var inte aktuellt, allt jag ville göra nu är att lägga mig i tältet som jag såg från toppen, så nära!
Jag var trött men inte helt slut. Slutnotan blev 22,5 km och 956 höjdmeter, sett till dessa siffror var turen inte den värsta jag gjort. Men den totala tiden jag varit ute landade på 11 timmar och 20 minuter och då ingår inte en timme av cykling och det är definitivt ett personligt rekord. Inte ens västra leden till Kebnekaise tog så lång tid. Och att göra fyra toppar på över 1400 meter har jag aldrig tidigare gjort! Jag trodde att sånt är för vältränade fjällöpare, inte medelmåttiga vandrare. Jag är så otroligt nöjd och stolt över att jag klarade det!
Turen
- Längd: 22,5 km
- Stigning: 956 m
- Tid: 11 tim 20 min
- Topp nr 31, 32, 33 och 34 (av 37) i Härjedalens landskap
- Topp nr 68, 69, 70 och 71 (av 178) i Jämtlands län
Bra jobbat!
Imponerande att göra så lång tur på en gång. Roligt följa med och som vanligt fina foton.
Intressant att höra hur du gjorde din tur där. Jag var ju där och besteg de fjällen i slutet av juli 2019. Jag tog dem i samma ordning som du gjorde. : ) Fast jag startade från Ljungdalen och gick skidbacken och sluttningen upp och till Dunsjön. Sedan vidare ned till dalen S om Vålåsjöfjället. Jag tänkte slå läger där men det gick så bra att gå med full packning så jag fortsatte upp och besteg Vålåsjöfjället, med full packning (!). : ) Sedan gick jag ned i dalgången O om fjället och lade mig strax N om Gråsjön. Dagen efter besteg jag Gråsjöfjället och Bockhammaren, i samma ordning som du gjorde. Jag fortsatte sedan ned i dalgången O om Rensnävet, som du också gjorde, fast jag skippade Rensnävet för det var lite sent och oväder var på ingående. På natten kom det sedan regn och ordentlig vind. Enligt prognosen skulle det klarna upp vid kl. 12 så på f.m. dagen efter rev jag tältet och gick vidare och slog upp tältet strax S om passet S om Gråsjön.
Jag låg där ett tag och solen kom sedan fram. Jag besteg då Rensnävet och Mossalassfjället, i finväder.
Dagen efter rev jag tältet och gick vidare mot Dunsjön. Jag besteg Preannehke (som jag ser som en deltopp) och gick tillbaka, V om Dunsjön och ned till Ljungdalen.
Det var en del flugor strax nedanför trädgränsen på uppvägen men annars klarade jag mig bra från besvärande insekter (til skillnad mot dessa två dagar, nu i måndags och tisdags).
I fråga om samernas renskötsel så tror jag inte att de får stänga av fjället… Så att du inte såg några skyltar är nog inte så konstigt. Att de stängde grindarna visar väl att något var på gång i alla fall. De önskar dock att man visar hänsyn och inte är mitt i deras arbete. 200 meter i från ser jag inte som något problem.
För övrigt så ser terrängen där du skrev att det inte var bästa idén att gå upp ut som en vanlig väg där jag brukar gå upp på topparna… 😀 Vad då ? Vanlig fjällterräng ju… ;D
Angående renskötsel, tack att du lugnar ner mig, visst är det så du säger, de kan ju inte förbjuda att folk rör sig här. Det fanns varken renar eller människor där jag gick så jag kan inte ha stört deras arbete. Om renarna såg mig så kan jag inte ha stört dem mer än de 50 pers som stod intill rengärdet!
Jag vet att du gillar lite brantare terräng. 😉 Vilket i sig är helt logiskt, den kortaste vägen är en rak linje och om det innebär lite branter, ja då får det vara så… men jag brukar ta det lite mer försiktigt som bekant. 😉
Nej då, du kan vara lugn. Du har knappast stört renarna. : )
Ja, jag går ju inte alltid den lättaste vägen. Faktum är att jag rätt ofta (men inte alltid) kan välja en brantare väg för att den är mer spännande. Ibland, om jag är tröttare (jo, det händer men inte ofta :D), så kan jag tyckta att en stigning kan vara dryg för den är så brant. Då påminner jag mig själv om att ju brantare, desto fler höjdmetrar avverkar jag ju, för varje steg jag tar… : )
Sedan så på många ställen i Norge så är det blockterräng som gäller när man ska upp på en topp. Framför allt de högre fjällen. I just det här området vi gick i (”Härjedals-/Jämtlands-klumpen”, som jag kallar det stora området mellan Sylarna och Oviksfjällen) är terrängen många gånger helt sagolikt enkel och skön att gå i ! Slät och fin hed. Till och med cykelbar med vanlig cykeln i många fall.
Det är lite unikt, skulle jag vilja säga. Så vill man ha skön fjällterräng att gå i så är det här man ska vara. : ) Undantag finns dock ! Där jag gick nu var det mycket stenigt ! Faktum är att i Anarisfjällen är det inte den lättaste terrängen att gå i. Bara den övre delen av leden upp till Dörrsjön var bökig. Den leder är för övrigt enbart en vinterled, även om det räknas som en led man kan gå på sommartid också. Det är lite lustigt för strax efter Tossåsen så sitter det en skylt, där lederna delar sig till Lunndörren och Dörrsjön. På den skylten finns det flera symboler, bl.a. en med en vandrare. Alltså kan man då tro att det finns en vandringsled där. Fast i praktiken är det inte det. Det är en vinterled, även om det delvis finns en stig där. Jag blev lite förvånad över att de hade den symbolen där, då det faktiskt är en vinterled bara…
Förresten så ser högsta toppen på Bockhammaren, S ut att vara 1444 m.ö.h., när jag ”duttade” på Lantmäteriets digitala karta nyss. (Kordinaterna N 6980698, E 395710 respektive 62°56’28.1″N 12°56’41.8″E.)
(Jag räknar den för övrigt som en deltopp till N toppen, då den har en primärfaktor på 73 m., vad jag kan se. Ja, då jag har 80 m. som gräns för fristående topp.)
Den är för övrigt mer spännande än den norra toppen, som du också säger. Förutom utsikten så är den ju mer markant också och mer spännande på det viset. : )
Ja men helt rätt! 1444 är den ju. Jag hade duttat på den tidigare och missat punkten, nu när jag gjorde det så fick jag 1444 med andra försöket! 😀 Vi har ju diskuterat detta med en topps vara eller icke vara tidigare och jag har givit upp att själv uppfinna hjulet så jag fortsätter att följa den enda listan som finns för närvarande, hur jag än har åsikter om den. Det finns ett par toppar där som jag är 99,9 % säker är fel så jag kommer att göra både den angivna punkten och den punkt som jag anser är rätt, för att gardera mig.
Ja, det är lätt att missa den allra högsta punkten när man ”duttar” på kartan. Jag har själv funderat många gånger om jag verkligen har funnit den högsta ibland. Ibland, som här, så fann jag den efter ett par duttar och ibland har jag fått lått att dutta en 20 gånger innan jag råkat finna den högsta !
Så det är lätt att missa.
Jo, det där med vad som är topp är ju individuellt, eftersom det inte finns en enhetlig definition. Var och en får avgöra det. Fast jag för min del är ju väldigt konsekvent med 80 m. i primärfaktor, som vi talat om tidigare. Jag ville bara nämna det i förbigående här ovan. : )
I fråga om vilken som är den högsta punkten på en topp så har jag lärt mig att jag får allt kolla på den digitala kartan. Den ”klassiska” toppen på gamla kartor (eller där folk gjort ett röse) är inte alltid högst, har jag märkt. Oftast men inte alltid. Till exempel Tjåervientjahke, V (1391 m.) som jag besteg nu i måndags. Där verkar de flesta tidigare ha tagit den mest västliga toppen för den högsta, med tanke på röset där. Fast på Lantmäteriets digitala karta så är den 1390 m… (efter min duttning av höjderna). På den kartan är den mer östra ryggen utmärkt med 1391 m. (och den enda av dem som är utmärkt med höjd) så jag får förmoda att det är korrekt.
Apropå juli-vädret förresten. Jo, vi har haft år med dåligt väder i juli förr – många gånger. Senast var faktiskt för två år sedan, 2020 ! Endera så bodde du på ett mer gynnsamt ställe då eller så sviker minnet dig… ; )
Jo, jag vet, för jag hade semester i juli då, precis som i år… : /
Min statistik visar på det också. 0 bestigna fjäll i juli 2020. (Året innan (2019) 6 nya fjäll och året efter (2021) 9 nya i juli för de åren.)
Nu den här sommaren så har jag tagit semester in i halva augusti (som tur är) så jag har förhoppningen att få några finvädersdagar i fjällen än. Hm, jag som tänkt åka till Jotunheimen i juli i år. Endera så får det bli i augusti eller så får jag ta det ett annat år. Tänkte bestiga några 2000-metare strax N om Glittertind. Fast det har inte varit något finväder där nu, mer än en halv dag här och där. Det är för långt för att nyttja en halv dag. Annars har det snöat där flera gånger… Ja, ja, om jag får finväder någonstans i någorlunda närhet så är jag nöjd ändå.
Sommaren 2020 bodde jag i Östergötland, så det kan vara förklaringen! 😀 Då gjorde jag en resa norrut och det var för att göra Keb nordtoppen. Hade tur med vädret, inte det bästa möjliga men helt okej ändå med tanke på att jag hade bokat resan ett halvt år i förväg.
Jag hade också funderat på Jotunheimen, Galdhöpiggen närmare sagt. Men sedan när bränslepriserna sköt i höjden så gav jag upp på den, med det sagt så inte omöjligt att jag åker dit trots allt i augusti. Men jag har ganska mycket att göra även lokalt så vi får se. Bl.a. vill jag göra flera toppar i Sylarna och så Härjångsfjällen förstås.
Aha, ja det förklarar ju ditt ”dåliga minne” för 2020. 😀
Jag är tydligen i ofas med min semester och finvädret. Jag har varannat år i juli och varannat år i augusti. Sedan har finvädret också varit vartannat år i juli, vartannat år i augusti, tvärtom när jag har haft semester… : /
Fast år 2020 minns jag. Det var faktiskt skönt då att få ta det lite lugnt på semestern, vill jag minnas. Jag gjorde fina turer i augusti och på hösten sen istället.
Nästa år blir det fint i juli, för då ska jag ha semester i augusti… ;D Nja, jag kommer att ta en vecka i juli också. Sedan om jag lyckas pricka in finvädret då är en annan sak.
Åh, bränslepriset har faktiskt gjort att jag bestämde mig för några veckor sedan att skippa Kebnekaise för ett tag framåt ! Ja, jag räknade ut att bensinen fram och tillbaka skulle kosta mig 4000 kr ! Sedan kanske jag inte lyckas få finväder ändå… Det är ju så långt så det går inte bara att se ett par dagar framåt att det blir fint väder i ett par dagar och så dra iväg. Det tar ju två dagar bara att åka till Nikkaluokta och då har man ändå ett par mil att gå sedan, till foten av fjället… Det är avstånden som gjort att jag inte tagit Keb ännu. Vi hade chansen under en klätterkurs 1992 men den enda finvädersdagen vi hade på slutet så valde vi att bestiga Kaskasapakte istället, vilket jag tycker var rätt val. Den är en klättertopp och det är lättare att bestiga Keb själv än Kaskasapakte…
Fast till Jotuheimen är det ju hälften till i avstånd ! Visst, det kostar pengar ändå men i alla fall.
Jag har kollat vädret där i några veckor och dit jag tänkt åka har det varit mulet och en hel del nederbörd. Flera gånger som snö. Minusgrader har det varit där flera gånger också. Minus gör mig inget men jag vill ju ha sol… Som sagt, några få timmar med sol här och där har de visat, ofta synligt i prognoserna bara en eller två dagar innan. Det är lite typiskt för Jotunheimen. Om det inte är ett ordentligt högtryck så kan det komma någon finvädersdag lite då och då, med sämre väder både dagen före och efter. Fast jag åker inte till Jotunheimen för en fin dag… Den tur jag hade tänkt göra också så hade jag tänkt gå upp med tält i en dalgång och göra flera dagsturer till toppar därifrån. Jag hade behövt 3 dagar med fint väder på raken i alla fall.
Aha, du har kvar Härjångsfjällen. Jag trodde du tagit dem. : ) Jag tog dem i början av juli förra året, som jag nämnde då. En kanontur som blev speciell. Inte minst för att jag gjorde en lång tur och sov över på toppen av Härjångsåsen. (5 fristående fjäll under den dagen och några deltoppar, där 3 av dem hade kunnat vara fristående, om det varit några meter till i höjdskillnad till passen.)
Jag hade ju semester i augusti men jag gjorde denna tur under en helg.
Det är lite synd för för några dagar sedan (när jag skrev förut här) så visade yr.no finväder i 1,5 dag uppe i Härjedalen. Jag tänkte då ta de 4 fjällen öster om Helags. Lägga mig med tältet där dagen innan och göra en lång dagstur den första dagen och sedan avsluta halvdagen med fint väder med en kort tur upp på Jalkedsåajja och sedan ned parkeringen vid Torkilsstöten igen. Det hade varit en fin tur. Fast nu har de plockat bort det mesta av den solen de visade… Några timmar här och där med sol nu bara. Jag får se om jag kan pricka in någon dagstur någonstans. Kanske i Norge. De visar hyfsat fin väder där i morgon i alla fall. Fast jag får se. Jag hade velat vara borta i alla fall ett par dagar och gjort turer. Det är ju mer ekonomiskt…