Fäbodvägen

Kollar väderprognosen. Blåsigt och risk för regn. Vill inte vara ute på fjället då men vad göra i stället, kan ju inte sitta hemma hela dagarna? Kommer på att jag aldrig stannat utmed Fäbodvägen även om jag kört den otaliga gånger. Känns som att det är rätt tillfälle nu. Frågar Kristina om hon vill hänga med och det gör hon! Hon har skrivit en bok om Funäsdalsfjällen som ger en mångsidig bild av området både geologiskt, botaniskt och kulturhistoriskt, kan varmt rekommendera den!

Så nu var det roligt, två fotografer som jobbar mycket med samma motiv men ser med olika ögon. Kristina hade dessutom ett teleobjektiv med sig, vilket visade sig vara en fördel för det mesta. Jag hade inställt mig in på att fota byggnader och detaljer och satsade på vidvinkel och makro och hur gick det sen… Läs gärna Kristinas inlägg om turen för att se de fina bilderna och lära dig lite mer om fäbodslivet!

Galåbodarna

Jag hade ganska låga förväntningar för att vara ärlig och det första stoppet, Galåbuan, infriade förväntningarna. Jag gick runt, såg ingenting som var värt några pixlar, tittade mest uppåt för att se tornfalksungarna leka i den hårda vinden. Med normalzoomen på kameran var det inte meningsfullt att ens försöka fota dem. Till slut hittade jag några brännässlor som växte framför en dörr. Jag tyckte det var ändå lite symboliskt, dessa gamla men vackra byggnader används inte mycket numera och växtligheten tar över. Med det sagt så var fäbodvallen som helhet väldigt välskött.

Förresten, för att förklara skillnaden mellan ”bodarna” och ”buan” så beror det på att skyltarna på plats har stavningen enligt den jämtska dialekten.

Oviks-Svedjebodarna

På den andra fäbodvallen gick jag runt med lite större intresse. Det var fortfarande växtligheten intill byggnaderna som jag tittade på, men egentligen är jag lite svag för allt som är gammalt. En fäbodvall är det största undantaget till min regel att undvika mänskliga spår i mina bilder!

Långbodarna

Mitt intresse för motivet verkade stiga efter varje fäbodvall. Vid Långbuan fastnade både jag och Kristina särskilt på en ursnygg jordkällare och äntligen hade jag fördel med min vidvinkel. Dörren till jordkällaren låg under marknivå (föga förvånande) och det enda sättet att fota dörren utan att perspektivet blev fel var att sätta kameran på trappan och komponera genom att vinkla skärmen. Det är sällan att jag använder skärmen för att fota men nu var jag tacksam över att den gick att vinkla även i vertikalt läge.

Fittjebodarna

Vid Fittjebuan hände någonting märkligt. Kristinas intresse började falna men jag tyckte att utflykten hittills varit helt över förväntan och det var jätteroligt faktiskt! Jag gick från byggnad till byggnad och hittade allt möjligt kul att fota. Tillbaka vid bilen såg jag en snygg skalle med horn på en byggnad som jag missat men tänkte att nu får det ändå räcka. Då ropar Kristina, det kommer kor! Vad säger hon tänker jag, det finns inga kor här… men titta det kommer ju massor av kor!! Jag slet ut kameran från ryggsäcken som jag redan kastat i bilen och såg häpet på när massor av helbruna kor springer förbi oss. Kossorna stannade en bit från oss och våra kameror gick varma kan jag säga. Helt underbart att se kossor på fribete i den här miljön! Det kan inte bli bättre!

Kristina identifierade rasen som rödkulla, det fanns några kalvar med vita inslag så de kan vara en korsning med fjällkor. Jag har aldrig sett helbruna kor så det var verkligen roligt. Bara att se kossorna gå så nära inpå oss var en upplevelse i sig!

Mellanakten

Nu var vi bra hungriga och tänkte att fika skulle sitta bra, närmaste fikaställe var Wikners i Persåsen. Vi var helt upprymda efter att ha sett kossorna och pratade om dem i bilen, när jag plötsligt såg någonting annat brunaktigt vid vägen. En rödräv! Jag stannade bilen, räven satt kvar, jag backade bilen, räven satt kvar. Vevade ner rutan så Kristina kan fota med sitt teleobjektiv, räven satt kvar. Nej vänta två rävar. Det kommer en unge!! Då fiskade jag upp kameran, en bild på en rävunge med normalzoom är bättre än ingen bild på en rävunge. Men det var inte bara en rävunge. Det kom en till. Och till slut hade vi räknat fyra rävungar. De lekte helt oberörda vid vägen, trots en bil bakom oss och en som mötte oss.

Med teleobjektivet hade Kristina en klar fördel så gå in på hennes blogg och kolla! En helt bedårande bild på rävarna där!

Om vi var upprymda efter kossorna så fattade vi ingenting efter rävarna. Hur är det ens möjligt att ha sådan tajming?! Men tajming hade vi, för trots att det var eftermiddag så var lunchserveringen fortfarande öppen på Wikners. Det var jättegod mat men jag vill ändå ifrågasätta att de kallar restaurangen för café. För att kvalificera stället som ett café så får de servera någonting mer än kaffe och en liten kakbit som efterrätt…

Östra Svedjebodarna

Vi var riktigt nöjda och på tillbakavägen var vi mer kräsna på var vi stannar. Vid Östra Svedjebuan såg jag att det redan fanns två bilar och var på vippen att passera när Kristina såg några fjällkor på bete. Hon har haft fjällkor på sin önskelista under en längre tid så hon slösade ingen tid på att kasta sig ur bilen och gå till kossorna! Som visade sig vara ursöta kalvar så naturligtvis fotade jag också, även om bilderna inte blev mycket att skriva hem om.

Landsombodarna

Efter allt det vi fått se och uppleva så började vi bli lite trötta. Vi hade redan kollat varje fäbodvall utom en intill vägen men det finns ju väldigt många andra som ligger efter en skogsbilväg eller stig. Vi bestämde oss att kolla de som ligger närmast vägen och är nåbara med bil. Det blev bara en till slut, Landsombuan, och den var också den enda fäbodvallen som vi sett som hade förfallit så att endast ruiner fanns kvar. Då fick jag äntligen användning för makroobjektivet, lite plåster på såret att vid de bästa tillfällen haft fel objektiv på kameran!

Jag hade lågt ställda förväntningar i början som sagt. Men även om jag hade haft höga förväntningar så kan jag lugnt konstatera att utflykten skulle ha överskridit även dem. Vilken fantastisk dag!