Dvärgyxne

Ny regel. Ha alltid på långkalsonger när du ska upp till Torkilstöten. Oavsett om det är januari eller juli.

För 13 år sedan såg jag ett dvärgyxne (Chamorchis alpina) för första gången, efter att i flera år försökt att hitta den utan att lyckas. Sedan dess har jag sett den lilla och sällsynta orkidén bara en gång och nu när jag bor så nära så ville jag leta upp den igen och få lite bättre bilder.

Det tog flera försök även den här gången och jag vet fortfarande inte om bilderna blev så bra, men bättre kan jag inte. Vi pratar om en 5 cm hög orkidé som försvinner i växtligheten även på kalfjället. Jag vill alltid ha en ren bakgrund för mina närbilder på blomster men det är nästintill omöjligt med en sådan liten blomma!

Det var lite roligt hur jag såg den första individen. Jag hade sett grönkulla på vägen upp och en liten grönkulla kan se ut som ett dvärgyxne när du bara går förbi. Så jag tänkte bli pedagogisk och fota en liten grönkulla för att visa skillnaden, hukade vid blomman och… den var ju ett dvärgyxne, inte grönkulla! Undrar hur många dvärgxyxne jag passerat och avfärdat som grönkulla. Så då tog jag ingen bild på grönkulla men vad jag kan säga är att det enklaste sättet att snabb avgöra vilken orkidé det är fråga om är att titta på bladen. Dvärgyxne har långa smala blad som växer vid stjälkens bas och grönkulla har korta och breda bland nederst och sedan lite smalare och spetsigare blad högre upp på stjälken.

Nu när jag justerat ögonen så hittade jag flera individer, fotade, upptäckte sedan när jag zoomade in i bilderna att några individer på bilderna redan var överblommade med mörka fläckar. Så då var det bara att fortsätta att leta för att hitta en fräsch individ som står så att jag kan isolera den från bakgrunden på nåt sätt. Samtidigt som det blåser så hårt att inte ens den lilla blomman står stilla.

Mitt första försök att fota dvärgyxne i mitten av juli slutade med att det började det regna och jag fick ångra djupt att jag inte tagit på mig regnbyxor utan nöjt mig med ”höstbyxorna”, alltså lite kraftigare byxor som tål lite regn. För kallt var det och som det blåste så trängde dropparna in i tyget, låren började frysa och jag var tvungen att gå därifrån. Det är lä på sluttningen mot parkeringen, det är ju oftast en västlig vind som blåser här, men dvärgyxnet växer högre upp där lä inte finns.

Så ett nytt försök då den 22:e. Lite varmare väder tänkte jag och hade sommarbyxorna på. Jag slapp regnet men saknade höstbyxorna, vinden alltså…! Så ja. Ny regel. Det är långkalsonger och/eller regnbyxor som alltid gäller på Torkilstöten!