Bara för att jag gick bet på Bullfjället på nytt så betydde det inte att det inte blir någon topptur när det ändå fanns en lucka i det här hemska vädret som råder nu. Jag skulle så himla gärna göra Härjedalens toppar med jag har bara besvärliga kvar som var och en kräver att jag tar mig över vattendrag. Och det är just vattendrag som är problemet när det regnar så mycket som det gör! Då valde jag Dörrsjöfjället norr om Tossåsen, toppen ligger just norr om landskapsgränsen på Jämtlands sida. Det enda vattendraget jag behövde ta mig över är Dörrsjöån men där finns det bro, tur det för ån svämmade över. Det är väldigt blött i markerna nu!
Jag följde leden till Kroktjärnvallen där det var mycket folk. Jag tror att de hade gjort kalvmärkning, vilket också förklarar den stora renhjorden jag såg på vägen. Jag kände mig lite som en inkräktare där och försökte att göra mig osynlig och gå så långt från varje stuga som möjligt med varierande framgång.
Dörrsjöfjället
Enligt väderprognosen skulle det bli en solig kväll, men vädret hade tydligen missat prognosen och regnskurarna avlöste varandra. Däremellan fanns det sol dock och det fanns en regnbåge någonstans hela tiden, vilket egentligen är mycket finare än bara solljus överallt. Just när jag kom till toppen så var det en solig stund och jag kunde ta några bilder där solen belyste landskapet omkring, men snart så tog molnen över och jag såg att ännu en skur var på väg mot mig, då började jag gå tillbaka. Det blåste hårt och kan inte ha varit mer än 10 grader på fjället, jag var glad att jag hade handskar med mig! Handskar i juli… vilken sommar.
Från Kroktjänvallen är det busenkelt att gå till Dörrsjöfjället. Det är nästan rakt norrut, du ser fjället hela tiden och terrängen är lätt. Finns ens knappt några besvärliga buskar och det stora antalet renstigar jag såg är nog förklaringen till det. Flygbilden som jag visade tidigare är just härifrån så nu fick jag se samma stigar i verkligheten. Jag filmade en bit när jag gick tvärs över stigarna, jag räknar 19 stigar i filmsnutten som är 43 sek lång. Om jag uppskattar att det finns en stig var 5:e meter så är det en underskattning, och så fortsatte det från det första renstängslet till det tredje, en sträcka på omkring 2,5 km så du får själv räkna ut hur många renstigar som det finns totalt.
Friluftsliv och renbete
Det är bevisat att kor på naturbete bidrar till mångfalden och de har faktiskt en avgörande roll i att bevara vissa arter. Renarnas bidrag i fjällen är fortfarande öppen för diskussion, nästan det enda som har slagits fast är att renarna genom att äta upp skott hjälper med att förhindra att trädgränsen flyttas uppåt. Som vandrare har jag ofta uppskattat hur lätt det är att gå på kalfjället när fötterna inte fastnar i de besvärliga dvärgbjörksbuskarna hela tiden och vid renstängslet ser hur det på ena sidan växer just dvärgbjörk när det är helt kalt på den andra sidan. När det är så lätt att gå utanför stigarna så är kalfjället och den tillsynes orörda naturen lättillgänglig även för ovana vandrare och regler behövs för att förhindra slitage. Utan renar skulle dvärgbjörken snart ta över och antalet vandrare utanför stigarna minska till följd. I viss mån kan naturen själv ta hand om naturskyddet om vi bara tillåter den.
Häromdagen läste jag att en lokalpolitiker beklagade sig att vandrare har gått utanför markerade stigar i Vålådalen och orsakat slitage. Jag blev lite provocerad, vad var syftet med kommentaren? De klagar om vandrare som går på stigar och orsakar slitage och de klagar om vandrare som går utanför stigarna och orsakar slitage. Hur kan jag inte dra slutsatsen att de önskar att de inte finns vandrare alls då vandrare tydligen gör skada genom att bara existera? Jag efterlyser balans i diskussionen för just nu känns det som att allt vinklas emot friluftslivet, att allt det dåliga som sker i fjällen är vårt fel som vandrar där.
Alla de hemska bilder som visas i media som exempel på slitage och nedskräpning är tagna i närheten av fjällstationer och parkeringsplatser. Det är helt naturligt att slitaget blir som störst där. På motsvarande sätt visar jag bilder på sliten natur i närheten av rengärden. Grejen är bara det att beslutsfattarna bara ser det som är närmast. De får gärna komma med mig på en tur för att se hur det ser ut utanför lednätet, jag är nyfiken på att höra vad de tycker när de ser det jag ser under mina turer.
Samebyarna anser att friluftslivet bör begränsas så att renarna får gå ostörda. Jag undrar hur många renar som dör på grund av vandrare? Förra veckan dog över 60 renar när de blev påkörda av ett tåg. På vägarna dör 1000–2000 renar varje år.
Det känns som att de största aktörerna inom friluftsliv STF och Friluftsfrämjandet inte vågar vara kritiska mot rennäringen utan de vidhåller den romantiserade bilden om renskötseln som merparten av deras kunder och medlemmar har. Den icke-samiska lokalbefolkningen som saken berör som mest har ingen röst för det finns ingen organisation som representerar dem. Den enda maktfaktorn som finns kvar är Jägarförbundet som då får driva saken för såväl jakt som friluftsliv samt lokalbefolkningen i allmänhet. Aldrig trodde jag att jag som är anti-vapen och vegetarian skulle liera mig med jägarna men där är vi nu.
Det här är en väldigt svår fråga. Det är också väldigt svårt att prata om den utan att verka helt mot eller emot. Det ligger inte i min natur att se saker lika svartvitt som frågan har blivit nu. Avsikten med det här inlägget är inte att vara emot rennäringen, hur det än låter så. Det jag egentligen vill göra är att säga att jag tycker att det finns plats i fjällen för alla. Fjällbönder, renskötare och frilufsare. Allas röster ska höras och allt vi behöver är balans – i debatten, i lagstiftningen, och mest av allt – i naturen.
Turen
- Längd: 14,6 km
- Stigning: 592 m
- Tid: 5 tim 15 min
- Topp nr 37 (av 141) i Jämtlands landskap
- Topp nr 67 (av 178) i Jämtlands län