Den här mellanårstiden är perfekt för att åka utomlands i stället för att sitta hemma och titta ut frustrerat när det är grått och brunt i byn och vitt på fjället. Så jag åkte till Finland förra veckan och träffade familjen och släkten.
På mammas sida är vi inte många kvar, bara jag och min syster och så vår moster och kusin. För första gången sedan mammas begravning för nio år sedan kunde vi alla sitta ihop igen! Så det var väldigt kul, och väldigt viktigt för min mosters del som saknar sin syster (min mamma) oerhört mycket.
På pappas sida är vi många fler men jag träffar i stort sett aldrig några andra än min farbror och en av kusinerna. Jag tänkte säga att jag bara är en sådan person som inte håller kontakt, men när jag pratar med de andra så får jag intryck att det faktiskt är ett släktdrag så jag tänker inte ha dåligt samvete över det!
När jag åkte från Storsjö växte det lite grönt bara på gräsmattan. Musöron såg jag när jag kom till Börtnan och ju längre söderut jag åkte, desto grönare var det. Jag stannade i Färila – bara någon kilometer från mitt gamla hem i Föne faktiskt – för att fota mosipporna, som för det mesta hade överblommat men några fina exemplar hittade jag också. Och några knoppar?
Jag tog färjan från Kapellskär till Nådendal med avgång på morgonen. Då det tar en halv dag att åka bil till Kapellskär behövde jag sova i närheten för att hinna, jag parkerade bilen på en skyddad plats utan förbipasserande trafik och sov i bilen. Det där att sova i bilen var faktiskt ett viktigt tema för hela resan, inte så att jag behövde sova i bilen något mer utan för att jag hade en plan att snickra ihop en ny plattform för att öka sovkomforten i bilen och jag är väldigt nöjd med min nya lösning. Bilder kommer i något framtida inlägg när jag har sovit i bilen och testat lösningen!
Hem kom jag kl. 2 på natten i måndags. Färjan var framme i Kapellskär på kvällen och så tog det mig sju timmar att köra. Kan erkänna att jag inte var så noga med hastigheten alla gånger så där mitt på natten när jag åkte 10 mil utan att se en enda bil. Desto fler harar, 10 stycken räknade jag mellan Åsarna och Storsjö. De flesta var förnuftiga nog att stanna vid vägkanten, en missade jag med ungefär en decimeters marginal. Och så var det spännande när det blev tjock dimma, blöt vägbana och noll grader. Men däremellan dimmolnen var det väldigt vackert när skymning övergick till gryning utan att det någonsin blev mörkt.
Och visst har björkarna musöron nu i Storsjö och vattnet har stigit rejält i Storsjön. Och det fortsätter att regna…
(följande bilder tagna med mobilen, jag reser aldrig till Finland i syfte att leka fotograf…)
