Resan till Hitra i Norge, del 1

Myggplågan är synnerligen svår i år. De myggor som normalt kläcks först blev försenade pga den kalla våren. När det sedan blev varmt så kläcktes alla myggor samtidigt, vilket gör att det just nu är helt vidrigt med myggor.

När väderprognosen dessutom utlovade regn de närmaste dagarna så fick jag nog, jag måste hitta ett ställe utan myggor och regn. Och utan horder av människor. Kustområden brukar vara myggfria så först tänkte jag på Höga Kusten, men då den säkert är ett av Sveriges populäraste besöksmål så kollade jag kusten i närheten av Trondheim i stället. Lustigt nog har jag ungefär samma avstånd att köra till havet både västerut och österut.

Eftersom prioriteringen var mygg- och människofritt så föll valet på ön Hitra väst från Trondheim. Jag använde den utmärkta kartan på UT.no för att se vad det finns för vandringsalternativ och hittade några turer som passar mina ändamål, och när väderprognosen dessutom lovade strålande sol och mycket värme (kanske lite för mycket värme med det är ju havsnära, väl måste det blåsa lite svalkande vindar?) så fick det bli Hitra då.

Jag började utforska området på Ulvøya som är en liten ö öst från huvudön Hitra. En kvällstur på 6 km lät alldeles lagom tyckte jag. Början av Ulvøystien var dock inte helt vad jag förväntat mig, jag trodde att leden går på klipporna hela tiden men mellan klipporna så finns det myrar och träd och annat och tålamodet började tryta när jag dessutom kände att mina långbyxor var överkurs i värmen och den fuktiga luften. Luftfuktighet är ju någonting som närmast aldrig är ett problem i fjällen så jag är inte van att ta den till hänsyn vid val av klädsel.

Men så vände leden tillbaka och nu fick jag gå på klipporna utmed havet och jag blev glad på en gång! Nu förstod jag också varför infoskylten på parkeringen hade angivit leden som ”svart” (i samma färgskala som t.ex. med utförsåkning). Det var inslag av via ferrata i form av rep och stege, ingenting som gav några problem dock utan bara gjorde turen lite roligare.

Jag hade drömt om att fota vågor som slår mot klipporna, men nu var det ju så att den svalkande havsbrisen jag hade tänkt mig inte fanns. Det blåste precis tillräckligt för att bryta vattenytan men inte tillräckligt för att skapa vågor så i fråga om fotografiska ambitionen fick jag nöja mig med kvällsljuset, som färgade klipporna röda.

Men en sak hade jag haft rätt om, det fanns inga turister här. När jag körde på Ulvøya så såg jag inte en enda bil med andra än norska skyltar, ironi då att den första bilen med en icke-norsk skylt såg jag på parkeringen, en ensam tjej i fina kläder, make-up och mobilen i handen på väg upp till klipporna för att fota selfies i kvällsljuset förmodar jag. Hon kom tillbaka vid solnedgång och då var jag ensam kvar på parkeringen och kunde göra natt. Visserligen var parkeringen besvärligt nära hus men saken med Hitra är att det finns bebyggelse överallt samtidigt som rastplatserna lyser med sin frånvaro så det var inte helt okomplicerat att hitta ställen för att parkera för natten, då fick den här duga.

(fortsätter i del 2)