Det varma vädret fortsätter men nu finns det hot om åska med i bilden och åska på kalfjället är inte roligt. Det är särskilt inte roligt med åska när man står på traktens högsta fjälltopp, vilket jag planerade att göra, så jag ställde väckarklockan att väcka mig tidigt så jag hinner med turen innan det brakar loss.
Mygghelvete
Jag var inte ensam om att vara ute tidigt. När jag parkerade bilen och öppnade dörren, välkomnades jag av ett moln av mygg. Några flög in i bilen innan jag ens hann uppfatta att de var där! Jag var redo att gå direkt och hastade i väg från bilen i förhoppningen att myggorna inte hinner med. Det var bara önsketänkande dock, ordet om färskt blod spred sig snabbt och efter ett par hundra meter fick jag konstatera fakta, jag kommer aldrig att klara mig genom skogen om jag inte smetar på mig myggmedel. Jag borde ha gjort det redan i bilen innan jag öppnade dörren, men det är lätt att vara efterklok. Nu fick jag nästan panik när det var så många mygg så jag applicerade myggmedel så snabbt jag kunde.
I och med att det skulle bli en lång tur så skulle jag ha velat ta det lugnt i början men med det ständiga molnet av myggor som letade efter och hittade luckor i mitt försvar så kunde jag inte göra annat än att pressa på. Jag var nästan tacksam för att morgonljuset uteblev för det skulle ha varit smärtsamt att stanna för att fota annat än att ta några snabba snapshots för dokumentation.
Inte ens på kalfjället blev det bättre. Det är myggfritt på kalfjället endast tack vare vinden men nu var det helt vindstilla. I tre timmar gick jag utan paus, det var helt otänkbart att stanna. Det var först på 1300 meters höjd när det äntligen hade börjat blåsa lite som jag litade på att jag kan sitta i lugn och ro och kunde då dricka mitt morgonkaffe. Solen hade också kommit ut och myggbetten slutat klia, nu kunde jag njuta av omgivningen!
Nörder-Storådörrfjället
I flygbilden när jag kollade Nörder-Storådörrfjället var det jämngrått på toppen. Jag funderade på vad det innebär, besvärligt stenig terräng brukar se ut lite mer uppbrutet. Det finns inte heller något överflöd av bilder från Nörder-Storådörrjället så jag hade ingen aning om vad som väntade mig, annat än att det måste vara stenar eller klippor. Stenar var svaret, men det var inte lika besvärligt som t.ex. Predikstolen och den svåraste delen var bara ungefär 70 höjdmeter, närmare toppen var det mer grus.
Med sina 1526 m är Nörder-Storådörrfjället den högsta toppen öster om Ljungan. Det finns bara en annan 1500+ topp i det här massivet som sträcker sig från Vålåsjöfjället i väst till Anarisfjällen i öst, den är Staajnehke pkt 1504. Med tanke på höjden så borde utsikten vara spektakulär, men jag säger det jag ofta har sagt, storleken är inte allt utan det handlar om tre saker: location, location, location. Visserligen var det disigt i dag, vilket försämrade utsikten, men ändå tycker jag att utsikten var lite medelmåttig. För det första så är fjälltoppen ganska flack så allt det spännande som finns i närheten, såsom Storådörren och Lill-Lunndörren, syns inte alls. Det andra som ställer till det är samma sak som jag konstaterade på Vålåsjöfjället, de närmaste topparna bara smälter in i varandra så det är svårt att uppskatta dem. Det här fjällmassivet är helt fantastiskt om du ser det norrifrån eller söderifrån, men i öst-väst-riktningen har man knappt en aning om allt det som gör massivet så himla imponerande, och det är alla u-dörrarna.
Det är sällan att det finns en toppbok på någon topp, men här fanns det en. Det är inte många som bestiger Nörder-Storådörrfjället och jag blev faktiskt lite förvånad att se att det redan fanns två noteringar i toppboken i år! Jag skulle ha varit mindre förvånad att vara den första. Den första var från april och den andra midsommaren, då ett större sällskap med utlänningar med i gruppen. Fantastiskt ändå att de väljer just det här fjället!
Sömo-Karivålen
Jag kollade om det fanns åskväder på gång någonstans men såg inga hotfulla moln. Det fanns ganska mycket moln visserligen, men som värst var det tjocka cumulusmoln som jag inte behövde bry mig om. Jag hade också mycket krafter kvar och tanken om att gå nere till Storådörren lockade mig inte alls. Storådörren även utan myggor är mycket mer besvärlig än kalfjället, så jag tänkte gå tillbaka via Rensnävskalet. Det var det som jag hade velat kolla för bara en dryg vecka sedan när den kalla vinden tvingade mig att ändra mina planer. Nu gick jag i shorts och t-shirt och tyckte att det var varmt och i morse skulle jag bara ha välkomnat den där vinden för att bli av med myggen!
När jag kom ner till passet mellan Nörder-Storådörrfjället och Sömo-Karivålen, konstaterade jag att Sömo-Karivålen var alldeles för nära med en alldeles för snäll stigning för att inte göra den. Belöningen att gå dessa extra 80 höjdmeter var att jag hittade fjällkattfot. Den är inte en ovanlig blomma, men på något sätt har jag lyckats att inte se den tidigare. Eller jag har sett den och avfärdat som vanlig kattfot. Men nu var jag säker om arten och mycket nöjd! Bilden blev dock helt kass så jag skonar dig från att se den.
Från Sömo-Karivålen var det igen lätt vandring mot Rensnävskalet. Jag var mycket nyfiken på platsen för i flygbilden ser det intressant ut, det finns tre helt parallella rännor eller miniraviner, vet inte riktigt vad jag ska kalla dem… alternativt så finns det två parallella åsar. Verkligheten levde inte riktigt upp till mina förväntningar men då å andra sidan, hur trodde jag det skulle vara när det i flygbilden finns tre helt parallella någonting som nu dessutom var fortfarande snöfyllda. Vattnet från dessa rännor rinner ut till bäcken genom Rensnävskalet österut, där ska det finnas en ravin men den får jag kolla någon annan gång, nu var jag färdig med omvägarna och ville ta raka vägen till bilen.
Det fläktade lite även i skogen och myggorna hade tack och lov sökt skydd, det var bara några enstaka som ibland surrade runt mig men nu hade jag tagit tid på mig att applicera myggmedel så det inte fanns en enda kvadratcentimeter för dem att utnyttja. Framme i bilen konstaterade jag att de myggor som flugit in i bilen i morse hade dött i värmen och de återuppstod inte när AC:n drog igång. Tack för det.
Jag var supernöjd med turen och de hemska tre timmarna i början var ett minne blott. Eller jo, jag är lite känslig för myggbett och de kliar till och från i två dagar, men hellre gamla myggbett än nya. Vilket ger mig ett problem nu, för om jag alltid sagt att jag inte gillar att gå i skogen så är skogen helt uteslutet tills vidare innan myggplågan avtar, lär ta ett par veckor innan det värsta är över. Så vad ska jag göra nu de närmaste dagarna? Å andra sidan. Om det är mitt största problem så är livet ganska bra ändå!
När jag såg hur lång turen blivit och hur många höjdmeter jag tagit så blev jag lite förvånad, för jag var inte trött i slutet. Jag var mycket tröttare efter förra måndagens tur som var både kortare och hade färre höjdmeter. Kanske var det cyklingen som belastade mig då? I vilket fall som helst så har jag nu en uppfattning om vad jag klarar av och det gör ju planeringen mycket enklare, trevligt!
Turen
- Längd: 24,6 km
- Stigning: 971 m
- Tid: 9 tim 33 min
- Topp nr 30 (av 37) i Härjedalens landskap
- Topp nr 66 (av 178) i Jämtlands län