I vintras när jag tog mig ut på Storsjöns is så såg jag de vackra fjälltopparna rada upp sig i norr och Helags var synlig i väst. Just i Storsjö by är fjällutsikten dock ganska begränsad, Henvålen syns i sydöst och Högrensvålen i sydväst. Det är Högrensvålen i synnerhet som jag har velat göra, då den är det närmaste fjället. Gårdagens tur med cykel var ett vinnande koncept så det är vad jag tänkte göra i dag också – cykla fram till stigen upp mot Högrensvålvallen och sedan vandra.
När jag kom till stigen upptäckte jag att den inte alls var en stig. Den var en bommad fyrhjulingsväg som faktiskt såg ut att vara bra nog för bilar! Helt fantastiskt ju. Gamla Tossåsvägen som på kartan är markerad som en traktorväg var en väg med minsta marginal. Traktorvägen till Östfjällsvallen var visserligen bättre men lycka till att klämma en traktor på den smala vägen (kanske dags för Lantmäteriet att börja kalla dessa vägar för fyrhjulingsvägar istället för traktorvägar). Och nu kom jag till en väg som var markerad som en stig men som var så bra att bilar hade kört på den? Jag tittade på däckmönstret och det var definitivt en bil, inte en traktor eller fyrhjuling. Wow alltså.
Så för min del med en cykel var det inga problem överhuvudtaget. Varje höjdmeter jag kunde cykla var en höjdmeter jag inte skulle behöva gå genom skogen. Jag kunde också spara tid genom att cykla för enligt väderprognosen skulle det börja regna efter lunch så det skulle vara bra att hinna upp i god tid. Några få gånger fick jag kliva av cykeln när det var blött, annars var det hur bra som helst. Över 2,5 km och nästan 200 höjdmeter cyklade jag och hade kunnat fortsätta att cykla ända upp till Lillvålen, men jag bestämde mig att lämna cykeln när skogen blev lite glesare. Jag har mer tid att kolla utsikten och hitta fotomotiv när jag går.
Det går tretton Lillvålar på dussinet och den här Lillvålen var verkligen i det minsta laget. Från byn ser den större ut då den har en mer ”fjällaktig” profil mot norr, men väl på toppen är den bara en liten ås som knappt höjer sig från terrängen på den södra sidan. Den bjöd dock på en finfin utsikt mot fjällen i norr och sånt uppskattar jag.
Det var varmt solsken men blåste lite. Vintertiden brukar jag klaga om en sådan vind men nu kändes den som en svalkande fläkt, den höll dessutom myggorna borta för ja, sådana har det nu börjat dyka upp. Solskenet dock, det räknade jag inte med att ha kvar särskilt länge till, för nu såg jag att det var några regnskurar i väst och molnen började hopa sig. Jag var hungrig och skulle gärna ha ätit lunch innan Högrensvålen men nu fick jag lite bråttom med att komma upp innan vädret blir sämre så jag ignorerade min kurrande mage och tog de sista höjdmeterna upp till toppen. Tajmingen var rätt så perfekt för solen försvann ungefär en minut efter att jag stod vid toppröset!
Jag hittade lä strax nedanför toppen och åt den efterlängtade lunchen. Nu var det mulet och jag var beredd på att det skulle börja regna när som helst, som en kopia av gårdagen, men märkligt nog så passerade regnskurarna utan att det stänkte en droppe på mig. Det var först när jag var nästan tillbaka på vägen som det började regna. Jag hade lite problem med att få på mig regnponchon (alla som har tagit på sig en poncho med ryggsäck på ryggen i blåsigt väder förstår!) och ungefär två minuter senare hade skuren dragit sig vidare och solen började skina igen!
Jag fattade ingenting, hur är det ens möjligt att jag kommer undan regnet när jag ser en regnskur oavsett vilket håll jag tittar? Inte för att jag klagar utan det var ju bara fantastiskt, jag hade en sällsynt möjlighet att i lugn och ro beskåda vädret leka över fjällandskapet. Det var så häftigt, mäktigt, vackert, magiskt!
Det var nästan lite synd att gå ner igen men jag såg att det var en kraftigare skur på väg mot mig så det var lika bra att gå tillbaka till skogen. Men som det visade sig så missade även den skuren att stänka mer än ett par droppar på mig och det var åter solsken när jag kom till cykeln.
Två dagar i rad med fina turer och mäktigt väder. Vilken helg!
Spännande väder. : )
Jag besteg den tisdagen den 17 juli 2018. Det var en varm och fin dag. Fast jag kände brandlukt när jag kom upp på myrarna innan Högrensvålvallen. Det var det första jag upplevde av det som sedan visade sig vara storbrändernas sommar… Jag visste inte om det då men det brann på Trängslets skjutfält och även mellan Trängslet och Sveg någonstans.
Jag tänkte först om någon var i någon stuga på vallen och eldade men jag fick inte känslan av att det var någon där. Det visade sig mycket riktigt vara helt öde i fäboden när jag kom dit. Jag tänkte att det måste brinna någonstans. Sedan när jag gick upp på Högrensvålen så förstod jag att så var fallet men jag såg inte var. Däremot blev jag övertygad när jag kände lukten och såg att det var nedsatt utsikt i från fjället. Jag tänkte om det var soldis först men det såg inte ut som det. Det var helt enkelt brandrök som gjorde att sikten blev sämre.
Det var en intressant och lite annorlunda tur.
När jag kommit ned till bilen så sökte jag på internet och fann att det var bränder på gång. När jag kom till Flatruet så var det dålig sikt. Jag har aldrig sett så dålig sikt vid soligt väder där. Jag gick ned till ett vattendrag som det går en bro över på Flaturet och när jag tittade upp mot solen såg jag att den var fördunklad. Det låg rök i sänkan, helt enkelt.
Ja, det där var verkligen en annorlunda sommar. En vecka senare skulle jag fara till Dovre i Norge men strax innan jag skulle fara iväg på dagen så hörde jag brandbilar i byn. Jag tog cykeln och cyklade mot det hållet, för jag hörde att de stängde av sirenerna och det var rätt så nära. Jodå, det brann. Ett bostadshus i trä stod i lågor. Jag stannade kvar och tittade, inte av nyfikenhet utan av ren självbevarelsedrift, för jag ville försäkra mig om att inte branden tog sig upp mot min bostad. Ja, så jag inte istället för att packa i bilen blev tvungen att packa ur huset och evakuera… Det blåste den dagen och det blåste åt mitt håll. Dessutom står husen tätt i byn…
Nu gick det bra. Efter ett tag så lyckades brandmännen få bukt på elden och jag kunde då lugnt cykla hem, packa klart i bilen och fara iväg till Norge. (Det visade sig senare att dottern i huset hade haft en mobil på laddning som började brinna… om jag hade fått rätt information.)
Det var första gången i mitt liv som jag tyckte att det började bli lite otäckt med alla bränder…
Ja den sommaren alltså, den var speciell! Just 17 juli var jag på Senja i Norge. Så den första gången jag såg röken i Västra Härjedalen var 10 dagar senare, https://vandrafotaleva.nu/2018/07/sol-och-mane/. Det blåser ju oftast västliga vindar här.
Läskigt när det börjar brinna så. Bra att ditt hus klarade sig!
Jag åkte 84:n genom Kårböle i augusti samma år, då hade bränderna släckts och vägen var åter öppen, dock med förbud att stanna. Det var så ledsamt att se all förstörelse, som en krigszon. Mirakel att byn klarade sig!
Ja, den var det, den sommaren. Även året efter reagerade jag lite ibland när det blev varmt och risk för bränder. Okej, jag ska kolla ditt inlägg.
Ja, det var skönt att de fick bukt på branden. Fast deras hus klarade inte sig. De fick lov att riva det sedan. (Nu står ett nybyggt hus där istället. Killen som bodde där fick bo i husvagn ett tag på gården.)
Skönt byn klarade sig. Det var väl meningen den skulle göra det. De enda spår jag sett av bränderna var när jag åkte vägen mellan Älvdalen och Lillhärdal året efter (eller när det var). Där hade det brunnit, på östra sidan om vägen, på ett ställe. Intressant att kraftledningsstolparna klarat sig där ändå (som var av trä)…
Halloj! Härliga bilder som känns krispiga och fina! Vad har du för utrustning med dig när du är ute?
/Johannes
Hej Johannes, tack så mycket! 🙂 Utrustningen varierar lite beroende på vad det är för tur. Ibland går jag med två kameror så jag slipper byta objektiv, då är det Sony A6300 (APS-C sensor) och Sony A7C (fullformat). Spegellösa kameror är mindre och lättare! På ena kameran har jag en vidvinkelzoom och på andra en normalzoom/superzoom. På den här turen hade jag bara A7C och Tamron 28-200 superzoom på den. Trots att den är superzoom så tycker jag att bildkvaliteten är uppe i klass med Sony 24-105/4 så jag är väldigt nöjd.