Det finns ett antal hällmålningar i Västra Härjedalsfjällen. Den mest berömda, och förmodligen den enda som folk vet om, är hällmålningen vid Ruändan. Det går ju till och med en guldtur dit. Men det finns tre till i Funäsfjällen och ytterligare tre strax utanför. Det är de i fjälltrakten som jag är intresserad av, inte minst för att det finns så lite information om dem på nätet. Sånt måste ju kollas närmare!
Den kursiva texten är information som jag har letat fram i efterhand. Resten av inlägget har jag skrivit exakt så som jag gjorde turerna, utan den kunskap som jag har nu. Tack till alla snälla människor som har hjälpt mig och berättat intressanta historier!
Tänndalssjön
I februari åkte jag skidor till hällmålningen vid Tänndalssjön. Det är ganska eländig terräng så det skulle vara mycket enklare att ta sig dit med båt men jag har ju ett problem med att röra mig i och på vatten så det är inte ett alternativ. Men då i februari på snö var det inga problem, jag fick problem först när jag stod vid det stora flyttblocket och började leta efter målningen. Hittade den inte! Kollade runt, ingenting. Jag visste ju inte vad jag letade efter egentligen, jag har inte lyckats att hitta en enda bild på målningen. Ytterst märkligt, med tanke på att flyttblocket syns tydligt från badplatsen på andra sidan sjön. Och ändå är det ingen som kommer hit och tar några bilder och lägger ut? Som jag önskar att jag skulle kunna göra det men allt jag ser i mina bilder är rödbruna lavar/alger, inga målningar… Men vad jag förstått så finns hällmålningen just på det stora flyttblocket.
När jag började skriva inlägget, kontaktade jag Jamtli för att få lite information om hällmålningen. Arkeologen bekräftade att det var rätt stenblock, det har till och med ett namn – Kärringstenen. Målningarna är dock väldigt otydliga och fragmenterade så inte så konstigt att jag inte kunde se dem.
Särvsjön
I Särvsjön finns det en liten hällmålning på Grannberget. Byalaget har skyltat och markerat stigen och det är bara en dryg kilometer, dock hela tiden i uppförsbacke men lätt att gå så var jag snart framme. Eller? Både stigen och stigmarkeringarna tog plötsligt slut och ingen målning…? Jag kollade kartan, enligt den var jag inte på markeringen där hällmålningen ska vara. Så jag irrade runt, klättrade lite på klippor, ingen målning. Började ge upp men kollade stället där stigen slutar en gång till. Och där var den ju, hur blind är jag när jag inte såg den när jag stod mitt framför den?!
Det var bara en figur som jag kunde se, en fet ko tyckte jag först men troligen en älg. Sånt gillade folket att måla för 4 000 år sedan.
Rödsjövålen
Den senaste hällmålningen som har upptäckts i Västra Härjedalen är den vid Rödsjövålen. Den hittades 2016, eller i varje fall rapporterades först i 2016. Jag snubblade på artikeln om upptäckten när jag letade efter information om Tänndalssjön. I artikeln stavas Rödsjövålen fel men jag förstod vad de syftar på och visst hittade jag en prick när jag zoomade in tillräckligt på Lantmäteriets karta. Inte heller den här hällmålningen är särskilt svår att nå men här är det inga skyltar och rösade leder så det gäller att ha koll på kartan och ha tur.
Det kortaste alternativet hade varit att gå norr direkt från parkeringen. I närheten finns dock Östfjällsvallen och det går en fyrhjulingsväg dit så jag bestämde mig för att kolla vallen också när jag ändå var där. Jag hoppades innerligt att vägen var bättre än Gamla Tossåsvägen tidigare och det var den så jag använde elcykeln för att spara mig hundra höjdmeter. Visserligen fick jag kliva av cykeln tio gånger eller så (överdriver inte, jag bara tappade räkningen!) men förutom dessa blöta ställen var vägen hyfsat okej att cykla på.
Det finns en välskött privat stuga på Östfjällsvallen och så finns det också väldigt gamla ruiner. Förfallna lador har jag sett lite varstans men det fanns också någonting som såg ut att vara stenfundament. Väldigt gamla.
Från Östfjällsvallen följde jag stigen mot Rödsjöarna en bit. Det skulle bli en längre vandring men jag gillar ju som bekant inte att ”bushwhacka” genom snårig skog så jag tog hellre några höjdmeter på stigen och sedan när skogen blev lite glesare vek jag av mot hällmålningen.
Oväntat fynd
Och så plötsligt mitt i skogen hittade jag en stenhög. Det var tydligt att den hade skapats av människor, jag har sett mängder av likadana röjningsrösen. Och visst, när jag vände mig så såg jag ett öppet område som var nästan helt täckt av enbuskar. Sådana områden har jag också sett, på övergivna fäbodvallar eller betesmarker. Jag kollade kartan noga men hur jag än zoomade så fanns det inga prickar eller ”R” som markerade något fornminne.
Jag fortsatte mot hällmålningen och gick snart på någonting som jag först trodde var en djurstig. Men för att vara en djurstig så var den väldigt sammanhängande, vad jag menar är att alla djurstigar jag tidigare har gått på försvinner ganska omgående. När stigen sedan ledde mig direkt till en fångstgrop så började jag undra om stigen kan ha så långa anor att samma fötter som skapat fångstgropssystemet också trampat på denna stig. Svindlande tanke! Men nej… med tanke på hur mycket träd det växte i fångstgroparna så borde en så gammal stig också ha försvunnit. Så då spekulerade jag i stället att stigen, stenhögen och den gamla ängen är från samma period. Kanske även stenfundamenten på Östfjällsvallen?
Jag blev så nyfiken på historian att jag kontaktade Marie K. i Ljusnedal, hon vet allt om Ljusnedal. Hon gav mig tips om en man, Tage, vars familj hade säter på Östfjällsvallen. Väldigt roligt att höra när han bekräftade min teori, området med enar var vad hans föräldrar hade kallat för ”gammelvallar”. Det var ungefär på 1940-talet och vallarna måste ha varit övergivna bra länge redan då.
Tage berättade också att ibland behövde de gå till Östvallen över Gråvålen (en mindre topp strax norr om Rödsjövålen) för att hämta boskap som slagit sig ihop med Östvallens djur. Östvallen besökte jag ju för fem år sedan, den mindre lyckosamma turen jag gjorde till Rödsjövålen. Stigen som jag följde då hade även han gått! Visst är det roligt när alla bitar plötsligt faller på plats!
Stenfundamenten kan vara resterna av jordkulor, Tage erinrade sig att man har pratat om att folk bott där i jordkulor.
Hällmålningen
När jag kom närmare till pricken på kartan var det ganska tydligt i terrängen vad jag skulle sikta på. Och jag kom rätt på en gång! Jättespännande att se denna målning och tänka på att den upptäcktes bara för några år sedan. Helt rimligt att det finns andra hällmålningar i Västra Härjedalen som ingen hittat än.
Eftersom skogen inte såg ut att vara så besvärlig här så gick jag ner en bit, istället för att följa höjdkurvan som jag hade gjort tidigare. Ganska så omgående stötte jag på en annan stig och den var tydligare än den som jag stundtals följt innan. Kollade kartan för femtielfte gången men någon stig hade det inte helt magiskt dykt upp där. Om det fanns något tvivel om vem som hade skapat stigen så blev jag helt säker när stigen ledde mig till ett annat öppet område täckt med enbuskar! Jag är ingen arkeolog men jag har svårt att tro att det skulle vara en djurstig som leder till ett område som inte borde se ut så här utan mänsklig påverkan.
Jag fortsatte att följa stigen men tappade bort den till slut på en myr. Stigen gick i riktning mot Rödsjöarna, runt Rödsjövålen. Eller längst fångstgropssystemet, faktiskt.
Då måste stigen vara den som Tage berättade om, när han gick till Östvallen över Gråvålen. Jag frågade också Tage om hällmålningen men den var en nyhet för honom, han har aldrig hört någon prata om någon hällmålning. Så trots att den ligger så nära vallarna så är det är ändå ingen som har sett den förrän nu för några få år sedan. Hällmålningen är dock på en lite brantare sluttning och stigen går en bit nedanför så förmodligen hade fäbodfolket inte någon anledning att ta sig upp här.
Historiens vingslag
Tillbaka på parkeringen såg jag att det går en snitslad stig mot Rödsjövålen och hällmålningen (stigen leder dock inte just till hällmålningen för där var det absolut ingen stig eller snitslar!), den hade jag inte alls sett när jag parkerade. Blind, som sagt. Men jag ångrade inte att jag tog den längre vägen. Utan den hade jag inte sett Östfjällsvallen och den gula fjädern. Jag skulle inte ha hittat det jag misstänkte var gamla betesmarker. Jag skulle inte ha sett fångstgroparna eller hittat den gamla stigen. Men framför allt – jag skulle inte ha börjat fundera på alla de årtusenden som det funnits människor här.
Järnålderns jägare. Senare tiders fäbodkultur. Nutidens renskötare och fjällvandrare. Alla i ett och samma område.