Jag har inte ens ord att beskriva hur mycket jag längtar efter vandring och toppturer. Det är allt och det enda jag vill göra. Jag känner mig som ett flygplan som cirkulerar runt flygplatsen i väntan på tillstånd att landa och bränsletanken är nästan tom.
I dag gick jag upp Torkilstöten för att kolla läget. Längs liften är det bra med snö, det är några som nyligen åkt skoter där. Men på toppen var det bara enstaka snöfläckar, det har ju varit ytterst lite snö där hela vintern. Blickar man sedan över de större topparna i närheten så känns vandringssäsongen fortfarande mycket avlägsen. Helags, Sylarna, Härjångsfjällen… ser ut att vara mycket skidåkning kvar där. Å andra sidan så är snön väldigt kompakt nu. Jag sjönk inte mycket när jag gick upp.
Utan några fjällturer blir det inte många bilder för min del. Jag hittade ett snyggt vattenfall i Ljungdalen men det var alldeles för mycket is och snö kvar för att det skulle bli vettiga bilder. Men den roligaste upptäckten var nog ändå svarthakedoppingarna i Kyrktjärnen här i Storsjö. Jag tror det är 20 år sedan jag sist såg en svarthakedopping. Och nu finns det minst fem par som simmar runt i Kyrktjärnen. Lite för blåsigt (jag är nästan säker på att jag använt ordet tidigare på bloggen under året) men jag är glad att jag fick några bilder överhuvudtaget.
Där var det liksom. Allt som hänt under de senaste två veckorna. Eller ja, jag fick ju en tånagel bortopererad förra veckan. Men det är en annan historia.
