Från och till nämner jag högkänslighet eller HSP (highly sensitive person) på bloggen. För någon som inte är högkänslig kan det vara svårt att förstå hur det är att vara extremt högkänslig så jag tänkte göra ett försök att förklara. Dels är texten också avsedd för mig själv som en påminnelse om att jag duger som jag är, för jag kämpar ofta med självkänslan och blir besviken på mig själv när jag upplever att jag fegar ut.
Vad är högkänslighet
Så vad är högkänslighet egentligen? Högkänslighet, som inom vetenskapen kallas för sensorisk bearbetningskänslighet, är ett personlighetsdrag och inte en diagnos, även om den har vissa likheter med t.ex. ADHD eller autism. Men det är alltså viktigt att poängtera att högkänslighet på intet sätt innebär en funktionsstörning, utan upp till var femte person i befolkningen kan klassas som HSP. Också djur kan vara högkänsliga så högkänsligheten rent evolutionsmässigt faktiskt är en överlevnadsstrategi. En grupp behöver en individ som är särskilt bra på riskbedömning.
Högkänsliga personer (eller djur) har nämligen ett nervsystem som reagerar känsligare till omgivningen och en hjärna som bearbetar intrycken på en djupare nivå än genomsnittet. I praktiken betyder det att högkänsliga personer är väldigt bra på att upptäcka riskerna. Jag brukar säga att jag kan se hundra sätt hur någonting kan gå fel men inte ett enda hur det kan gå rätt. Det kan göra friluftslivet i allmänhet och toppbestigningar i synnerhet ganska besvärligt för jag måste hela tiden aktivt kämpa emot mina instinkter som säger till mig att det är farligt att kliva på den där stenen för den är hal och kan röra på sig eller att jag absolut inte ska trampa i mossan för den kan dölja ett hål eller att jag inte kan slå läger i en vacker dal för det kan komma kastvindar från bergssidan som sliter sönder mitt tält. Plus då 97 andra faror.

Djuprotad försiktighet
Det här tankesättet sitter alltså i mitt DNA. Det är inte rädsla även om det kan framstå som sådan, utan en genetiskt betingad försiktighet. Jag kan inte rå på hur mitt nervsystem reagerar eller hur min hjärna arbetar, högkänsligheten är vävd i varenda cell i min kropp.
Det är när det är många ”rörliga delar”, variabla som jag måste ta till hänsyn, som min högkänslighet blir tydlig. Jag behöver känna att jag har kontroll för att känna mig trygg och avslappnad och med rörliga delar förlorar jag kontrollen. Genom erfarenhet kan jag minska antalet variabla och jag kan börja ignorera signaler som hjärnan skickar. Men i syvende och sist är det inte fråga om att träna bort försiktigheten genom erfarenhet, för vissa rörliga delar förblir rörliga delar – som att gå på stenar som kanske eller kanske inte är hala eller rör sig under foten.
Reaktioner har konsekvenser
Ett exempel på hur jag fungerar är när jag cyklade mot Tandåfallet i helgen. Det är en skogsbilväg som på vintern används som skoterled. Just nu har den töat fram ungefär till hälften och den andra halvan är packad snö, is, vattenpölar, slush, eller en kombination av allt. Så när jag är tvungen att åka på den isiga delen så går hjärnan på högvarv. Är det halt? Går isen sönder? Finns det en djup pöl om isen går sönder? Är det mjuk snö och cykeln kränger kraftigt? Dessa tankar maler i huvudet hela tiden och kroppen spänner sig, axlarna åker upp i öronen och jag håller i styret krampaktigt, alltid redo att reagera på minsta tecken på problem. Det är inte fråga om att jag upplever att dessa problem är så stora egentligen, utan det som jag verkligen stålsätter mig mot är det oväntade som kan hända. För till saken hör att högkänsliga personer vanligtvis också är lättskrämda och det är jag definitivt, jag gillar inte överraskningar överhuvudtaget. Det händer ofta att det som får mig att reagera inte är farligt alls, men jag överreagerar och det är reaktionen som har konsekvenser.

Erfarenhet
För en genomsnittsmänniska verkar erfarenhet vara som en fors (spekulerar jag). Det går fort att lära sig och det flyter på bra. Jag utvecklas däremot i takt med en glaciär, jag behöver mycket tid för att bearbeta mina upplevelser. Jag blir ibland helt ställd när jag ser att folk gör saker med ett års erfarenhet som för mig har tagit tio. Jag har ingen snabbfil, jag skaffar min självsäkerhet genom en långdragen kamp mot mitt överaktiva nervsystem som tycker att jag bestämt inte ska hålla på med det jag håller på med.

Alla är vi olika
Min medfödda extrema försiktighet gör att jag ibland känner mig väldigt mesig, men varje person har sina unika förutsättningar och sett till mina så vill jag ändå tro att jag är en modig, nyfiken och äventyrslysten person och jag ska inte jämföra mig med någon annan. Jag tänker till exempel det att jag är som två olika personer beroende på om jag är ensam eller har sällskap. I helgen hände det att jag inte ville kliva på en blöt sten (som därmed såg hal ut) för att gå över en bäck och valde att gå en omväg i stället, hur mesigt är det? Men för några år sedan i Italien när vi skulle göra via ferrata så behövde de en person flytta sig från nybörjargruppen till den avancerade gruppen, som skulle ta den luftiga vägen. Jag räckte upp handen utan att tveka en sekund, trots noll erfarenhet om via ferrata. Skulle en mes göra det?
Samtidigt som jag ofta är less på hur svårt allt känns så är jag fullt medveten om att jag har nog högkänsligheten att tacka för att jag hållit mig hel genom alla dessa år, för den tvingar mig att ta det mer försiktigt eller helt enkelt inte göra det som känns för riskfyllt. Jag måste påminna mig nästa gång jag tycker att jag är mesig och blir besviken på mig själv: jag är inte mesig. Jag är högkänslig och jag gör så gott jag kan och med tanke på alla de fjälltoppar som jag samlat så borde jag klappa mig själv på ryggen för allt jag gjort i stället för att klandra mig för allt jag inte gjort!
~ ~ ~
Högkänsligheten är naturligtvis mycket mer mångfacetterad än det jag beskriver ovan och den tar sig olika uttryck hos olika människor. Jag valde dock att bara skriva om en aspekt, den som påverkar mig mest eftersom det är fjällvandring som jag lever för.
Om du vill läsa om högkänslighet eller göra ett test för att se om du är högkänslig så är dessa sidor bra:
- Sveriges förening för högkänsliga
- The Highly Sensitive Person (Elaine Arons sida, hon som myntade begreppet)
Hmm… Försöker komma på om jag läst att du nämnt högkänslighet/HSP nånting, men kan inte påminna mig. Kanske har jag bara dåligt minne.
Tänker på den där stenen i bäcken. Mesigt eller bara ansvarsfullt? En varmare dag hade du kanske klivit över, för att det hade inte blivit lika jobbigt att bli blöt.
Men oavsett hur du resonerar, så tycker jag att du är fantastiskt modig som gör alla dina toppturer och vandringar! Jag drömmer om det själv, men vågar inte riktigt göra det själv. Trivs bra i eget sällskap, och är hyfsat introvert, så att göra det med många känns jobbigt. Tränar dock nu på att göra saker själv, gå och fika, gå på museum, även promenader i skogen. Så snart kanske jag vågar tälta en natt med.
Tills dess får jag läsa om dina äventyr och känna att du är en cool kvinna som gör det du vill!
Hej Josefin, tack! 🙂 Ja jag skriver inte så mycket om högkänslighet på bloggen, det är inte bloggen handlar om egentligen. Men om du följer taggen HSP så hittar nu några inlägg. 🙂
Det som mest skrämmer mig med potentiellt hala/rörliga stenar är att jag faller och bryter ben (lite katastroftankar kanske…). Att bli blöt är inget större problem, särskilt inte på sommaren som du sade.
Det är svårt att vara med i gruppaktiviteter som introvert men det kan vara värt det ändå. Du utvecklas som en friluftsmänniska snabbare då, jämfört med att nöta på det själv. Jag gör ju det mesta ensam men har varit med i några evenemang med andra människor och tycker att det har hjälpt mig mycket. Om och jag skrev i inlägget så blir jag så mycket modigare om jag har någon med mig, jag kan då släppa ångesten som jag ofta bär med mig. Och det gör mig starkare när jag sedan gör turer på egen hand!
Hoppas att du kommer igång med dina turer, lycka till! 🙂 Är du någonsin i krokarna här så hojta till. 😉
Cool vet jag inte 😀 men kul att höra ändå och det värmer alltid att höra att bloggen uppskattas!