Det var en fantastiskt fin vårvinterdag och sådana ska firas på fjället! Tro det eller ej men jag kan faktiskt göra turer utan att göra någon topp och en tur jag planerat sedan hösten var att åka runt Södra Gröndörrsstöten (som skulle vara en lätt topp att göra på turskidor men jag har redan gjort toppen så jag brydde mig inte om den nu). Jag skulle ha gjort turen i februari men tog till Plan B på grund av vinden, i dag var vinden inte en faktor då det mojnat efter gårdagens (nästan) storm.
Egentligen hade jag tänkt att göra turen medsols runt fjället men när jag fick en glimt av Helags med dess mäktiga brant i solen och lite dimma som skapade en soft focus-effekt så fick jag plötsligt bråttom att ta mig till en utsiktspunkt och då gällde det att åka direkt till Gröndörren. Det är dock flera kilometer dit så frågan var om jag skulle hinna i tid och när jag sedan kände att jag också hade skavsår på gång så började jag ifrågasätta mitt beslutsfattande igen. Vilket jag ifrågasatte än mer när jag äntligen hade utsikten och dimman var borta och skavsåren gjorde så ont att jag inte ens kunde koncentrera mig på att fota.
Jag tog av pjäxorna och kollade hur min tejpning hade misslyckats. Jag förstod inte riktigt att jag fick skavsår trots att jag tejpat mycket bättre än förra gången jag fick skavsår trots tejp och kan bara gissa att det är på grund av att mina fötter svettas mer i vårsolen. Jag har tejpat på detta sätt genom hela vintern utan några problem men då har det varit kallare. Plus att det var extra svettigt i dag när jag hade så bråttom hit. Så vad ska jag göra nu? Jag kunde inte låta tejpen sitta kvar för nu gjorde tejpen uppenbarligen mer skada än nytta. Jag hade skavsårsplåster i min lilla första hjälpen-kit så jag rev av den misslyckade tejpningen, skalade av skyddspapperet på skavsårsplåstret och upptäckte att plåstren är så gamla att det knappt var något klister kvar. Uh-oh. Om inte plåstren sitter så har jag bara silvertejp (tänkte att jag använder silvertejp för att sätta fast skavsårsplåstren) men så illa var det inte, plåstren klibbade sig trots allt på min lite fuktiga hud. Note to self: köp skavsårsplåster.
När jag stod upp och tog några steg så gjorde det dock alltjämt mycket ont, men på något sätt lugnade det ner sig efter en stund och blev faktiskt helt acceptabelt. Visserligen kände jag av skavsåren hela tiden, men det var inte en smärta som störde mig så de förstörde inte dagen. Det var bara i uppförsbackarna som det blev mer besvärligt men jag hade ju redan från början bestämt att inte göra någon topp.
När jag kom på ”baksidan” av Södra Gröndörrsstöten och fick utsikt mot söder, såg jag hur det låg dimmoln kvar. Skärvagsvålens topp var i moln och så gick det en molnstrimma längs hela den södra och västra horisonten, toppen av Skarsfjället och Skilhtjåelkie stack ut över molnet och i väst var det mycket moln runt Skarvdörrsfjället. Verkligen förvånande att se med tanke på vilken strålande solig dag det var där jag stod. När jag sedan fick utsikt österut, såg jag ett mörkt moln över Storsjön och det såg ut att snöa också (och visst, det var lite nysnö hemma). Men över mitt huvud sken solen och jag kunde sätta mig ner för fika med bästa utsikten, inget behov av att hitta lä.
På väg tillbaka bestämde jag ta lite mer höjd och följa ryggen sydöst från Lill-Grönfjället. Där hittade jag en person som gick, av spåren att döma hade hon varit på toppen av Lill-Grönfjället. Det såg inte ut att vara några problem med att gå till fots och när jag korsade hennes spår, såg jag också att snön burit henne fint. Vad sade jag i tisdags? Det är en fantastisk årstid när du kan både åka skidor och vandra – på samma underlag!
