Jag har skrivit tidigare om hur Helags fungerar som en magnet och jag har flera idéer kvar för att fota det mäktiga fjället på sätt som man inte ofta ser. Så jag fortsätter att ösa ut Helags-bilder på bloggen, tiden får visa om mina andra visioner går i uppfyllelse eller om vädret sätter stopp!
Den här gången ville jag fota Helags i månljus med stjärnhimmel över fjället. En fin idé tyckte jag men verkligheten ställde till det lite grann. Månljus och stjärnhimmel går inte riktigt hand i hand, vad jag menar är att när månen är så stor att den lyser upp landskapet så blir stjärnorna lite blekare. För att göra saken värre så är stjärnhimlen i väst ärligt talat ganska så ointressant så det finns inga ljusstarka stjärnor i närheten av Helags när jag fotar från Ljungdalssidan, Torkilstöten för att vara exakt.
Men det vore ett tjänstefel om jag inte ens försökte så jag åkte ut på kvällen så att jag skulle komma upp till utsiktspunkten när det fortfarande var lite orange himmel kvar i horisonten, sedan blev det mörkt ganska fort så det fanns egentligen ingen väntetid utan tiden gick fort när jag letade efter den bästa utsiktspunkten. Utom den stunden som gick i slowmotion när kameran gled ur stativfästet och landade på den frusna marken.
Ajaj.
Plockade upp kameran och det första jag kollade var om glaset hade spruckit. Jag har en ny vidvinkelzoom som jag skaffade så sent som i januari för att ersätta mina två gamla vidvinklar efter att jag blivit less på den fula stjärneffekten som 16-35 mm zoomen ger. Det nya objektivet är ett Sigma 14-24/2,8, inte direkt en billig pjäs så det var en stor lättnad att se att glaset var helt. Jag slog på kameran och konstaterade att det visst var kameran som hade tagit emot smällen för skärmen hade en spricka och värre än, i sökaren kunde jag inte så någonting alls. När jag slog på kameran så lyste det i displayen för en kort stund, men sedan eftersom jag har kameran ställt in på att automatiskt växla mellan skärm och sökare så blev det bara svart i båda rutorna när kameran växlade till sökare, vilket den gärna gör när det är mörkt. Det är bara det att när den väl växlat till sökare så fick jag inte den att växla tillbaka till display.
Jag startade om kameran några gånger med samma sak hände varje gång, då gav jag upp och bytte objektiv mellan kamerorna så jag kunde testa vidvinkeln. För här kommer det goda nyheterna – kameran som åkte i backen var min gamla A7 som jag haft i sju år men som en modell redan är nio år gammal, vilket i digitalkameravärlden betyder att den är en dinosaur. Vad jag inte har skrivit här på bloggen är att jag skaffade en ny kamera i december 2020, en Sony A7C. Inte för att A7 var dålig, den är faktiskt riktigt bra för att vara en dinosaur, men för att den saknade inbyggd stabilisering, vilket började bli ett problem då de flesta nya objektiven saknar stabilisering för alla nya kameramodeller har stabilisering i huset. Först tänkte jag att jag byter kamera men eftersom en begagnad A7 inte ger så mycket pengar längre så behöll jag den trots allt och har då har haft nöjen att släpa med mig två fullformatskameror med varsitt objektiv. Vilket är exakt vad jag gjorde den här gången också, hade vidvinkeln på A7 och normalzoomen på A7C. Så på sätt och vis agerade A7:n som försäkring för utan den hade det varit den nya kameran som gått sönder!
Jag släppte tanken på A7:ns öde, gjorde en mental anteckning att skaffa ett snabbfäste med säkerhetsspärr (det är faktiskt inte första gången jag haft en kamera falla från stativet men den gången var det mjuk mossa och ingen skada) och fotade lite till, konstaterade just det att månljuset var för starkt för att få fram stjärnorna och åkte hem.
Hemma kollade jag vidvinkeln lite närmare för att vara säker på att även AF fungerar och allt verkar vara okej, tack och lov. Kollade kameran också och konstaterade det visst går att ta bilder med den, bara sökaren som är svart. Jag ville se om jag kan skaka liv i sökaren och gick i inställningarna för att byta från auto till sökare. Jag får erkänna att jag inte slösade tid på att tänka på konsekvenserna i fall sökaren inte fungerar och rätt som det var så blev det svart både i sökaren och i displayen och det var ingenting jag kunde göra åt saken! Jag försökte att använda menyn i blindo men det var förstås helt hopplöst. Kameran överlevde ett fall men inte min snilleblixt. Klassiskt dum och dummare…
Någon reset kan jag naturligtvis inte göra för även det kräver åtkomst till menyn. Mitt enda hopp nu är att jag kan koppla kameran med en HDMI-kabel till datorskärmen och då komma åt menyn så jag beställde en micro-HDMI-adapter med det nya snabbfästet. Om HDMI-kopplingen inte fungerar så skrotar jag kameran, det är inte värt att betala självrisk för att få ersättning via försäkringen eller att skicka den för reparationer (om inte för att byta sökare och/eller display så åtminstone få en factory reset). Tråkigt att förlora den fina kameran men vi har haft sju fantastiska år tillsammans och de där sju åren gör A7:n till min mest långlivade kamera. En levande dinosaur tills jag av egen klantighet, två gånger om, dödade den!
~ ~ ~
Uppdatering 2022-03-21: Jag fick micro-HDMI-adaptern och det var busenkelt att koppla kameran till datorskärmen, inga inställningar behövs. Då kunde jag gå in i menyn, ställa in rätt menypunkt, koppla från datorskärmen (för sökare/monitor-inställningen inte är valbar när kameran är kopplad till en extern skärm) och med ett par klick med ratten ställa in monitor som displayalternativ, och det fungerade! Behöver inte skrota A7:n än!