Solnedgång över Predikstolen

Det är dags att höja ambitionsnivån lite. Jag vet att det har varit mycket Helags på bloggen sedan jag flyttade till Storsjö men nu råkar det vara så att Helags är mäktigt och vackert och svår att stå emot och helt ärligt, varför skulle jag ens försöka att stå emot? När jag bodde i Ljusnedal fotade jag Helags lite sporadiskt men mest som någonting som ligger längst bak i bakgrunden. På Ljungdalssidan dock, kring Ljungdalen, visar Helags sin bästa sida och det är lätt att komma nära nog för att göra ett motiv av Helags, inte bara låta den stå där i fonden.

Preparationer

Med det sagt så har jag väntat på att kunna fota solnedgången över Helags, eller närmare sagt Predikstolen. Jag säger ju ofta Helags när jag menar hela bergsmassivet, inte bara den högsta toppen. Jag använde Photo Ephemeris för att räkna ut när solen ligger sig rätt vid Predikstolen men tänkte att jag måste reka innan för att kolla om det verkligen funkar i praktiken. Jag tänkte att jag får solen över sadeln på måndag 14 mars men enligt väderprognosen och på grund av andra planer skulle min bästa (och enda) chans att reka vara fredag den 11:e.

Jag parkerade i Kläppen och tittade på de tunna slöjmolnen med lite oro. Det har hänt många gånger nu den senaste tiden att prognosen lovar sol men de tunna molnen hänger envist kvar, ingenting att göra åt saken dock. Men ett försök måste jag göra oavsett, jag skulle i värsta fall ändå kunna se solens position. Jag gick med snöskor den kortaste vägen till Stortuvans utsiktspunkt (som inte är Stortuvans högsta punkt), tog på mig dunjackan och värmekjolen, ställde upp stativet och satt mig på liggunderlaget. Åt middag och njöt av den relativt milda och lugna kvällen och väntade på solen att röra sig mot Predikstolen.

De tunna molnen försvann inte men närmast till horisonten var det klar himmel, precis så att strax innan solen skulle försvinna bakom Predikstolen så skulle den kanske komma ut från molnen. Det var på håret dock. I och med att jag nu behövde handskas med molnen också så hade jag inget annat alternativ än att gaffla på högsta nivån, ställde kameran på serietagning på nio bilder och lät slutaren sjunga.

Plötsligt händer det

Jag var mäkta imponerad av synen. Det jag hade spanat på TPE verkade stämma bra men sedan hände någonting som jag inte hade tänkt på som nästan fick mig att tappa hakan. Solen liksom följde sadelns profil och försvann sedan just där sadeln är som lägst! Det hade jag inte kunnat tolka utav TPE:s information, verkar vara så att enligt TPE försvinner solen så fort en del av solen blockeras av någonting, inte så att solen försvinner när hela solen är borta. Som det var så kände jag mig som en vinnare, att solen låg delvis bakom Predikstolen gjorde det möjligt att zooma in och ändå få en rätt så fin stjärneffekt, annars hade jag varit tvungen att använda mer vidvinkel.

Jag satt kvar i hopp om att det skulle bli lite snygga färger på himlen ovanför Helagsmassivet efter solnedgången men så jättelovande såg det inte ut att vara. Det blåste upp dessutom nu när temperaturen började falla så det var inte heller så skönt att sitta kvar, så jag packade grejerna och gick. När jag var på väg ner blev det visst ändå lite röda moln över Helags men ingenting spektakulärt så jag behövde inte ångra mig, hann till bilen strax innan det blev för mörkt att gå utan pannlampa (som jag naturligtvis hade med mig, i fall!).

HDR

Hemma kunde jag konstatera att HDR var mitt enda alternativ att få någonting ut av bilderna, jag behövde hela nio bilders gaffling för att få det att fungera. Jag är inte så bra på HDR utan litade mest på Lightrooms HDR Photo Merge, testade också Photoshops HDR Pro men där var det för mycket reglage och gav upp så LR fick duga. Jag är inte helt nöjd med resultatet men kanske någon dag lär jag mig och då kan jag återkomma till bilderna, har ju originalfilerna kvar. Men ja, de där molnen som jag först var sur över… vete katten om de i slutändan ändå var till min fördel! Jag är supernöjd hur det blev, att jag lyckades med både planeringen och genomförandet och sedan hade en stor dos tur. Och inte för att skryta (okej, lite), hur många fotografer finns det som har en bild på solnedgång över Predikstolen? Lite stolt är jag nu!