I förrgår åkte jag för första gången på Storsjöns is. Jag erkänner att jag är lite sen på pucken men utan att gå djupare in i ämnet så upprepar jag bara det jag redan sagt många gånger, jag har en viss respekt för isar. Nu har de dock dragit ett skidspår på isen så det kändes tryggt nog. Jag har visserligen gått upp i vikt det senaste året men inte helt så mycket som en pistmaskin väger…
Det var två saker jag upptäckte när jag väl kommit ut en bit på isen. Den första och mest uppenbara är att det är en helt annan utsikt på sjön än det är i byn. I norr ser man hela den mäktiga raden av fjälltoppar från Dunsjöfjällen till Lunndörrsfjällen, Helags ser fin ut i väst och visst är det Hundshögen mot nordöst. Den andra saken jag upptäckte var lite mindre i skala – mårdspår. Ingenting märkvärdigt i sig egentligen, men mården hade följt spåret i flera kilometer. Bra jobbat av den lilla krabaten!
Leden
Även om raden av fjälltoppar är fin som sagt så är det inte helt optimalt för foto, betraktningsvinkeln är för låg. Jag vill vara närmare och jag vill vara högre. Och för det cyklade jag på skoterleden förbi Västsätern mot Falkvåltjärnarna. Det var väldigt kallt i går morse, -20 grader, och blev inte nollgradigt tills lunchtiden trots att det var soligt. Då visste jag att lederna skulle hålla sig bra så jag hade inget bråttom att gå ut.
När jag väl började cykla på eftermiddagen så kunde jag konstatera att de verkligen höll hög klass och glädjen blev ännu större efter Västsätern där leden delar sig. Mot Falkvåltjärnarna hade ingen åkt än så jag hade en hård pistad led helt för mig själv! Det var helt fantastiskt, om du aldrig cyklat på leden så har du missat någonting utöver det vanliga. Har du möjligheten så måste du bara prova cykla på en skoterled!
Men roligt som det var så kunde jag inte slappna av och njuta av det fullt ut, behövde hela tiden vara lite på min vakt för mjuka ställen för då kan hojen lätt kasta mig ur sadeln. Men jag tänker att ju mer jag åker, desto mer litar jag på att det håller. Plus att leden blir bara hårdare allt eftersom dagarna blir varmare, så länge det är minusgrader på natten.
Falkvålen
Min tanke var att cykla ända till foten av Falkvålen och sedan gå med snöskor upp till toppen, inte ens en kilometer. Så enkelt var det dock inte, den pistade delen slutade vid gränsen till regleringsområdet och då var det bara ett uppkört spår kvar. Jag gav upp efter 200 meter, det var för jobbigt för både mig och cykeln. Det betydde att i stället för en knapp kilometer hade jag över tre kilometer att gå till toppen, inte helt optimalt men jag räknade med att jag hinner ändå.
Fördelen med att behöva gå var att jag kunde njuta av landskapet mer. Problemet med cykling är att det kräver mer fokus på snön framför, tittar man på utsikten så står man fort på näsan! Och häruppe var det mycket att njuta av. Makalöst fint, inte minst för att det var vackert solsken och nästan ingen vind. Det var först på toppen av Falkvålen som det blåste lite mer men fortfarande inte så att det skulle ha förstört min fikastund. På de höga topparna framför mig dock var det tydligt att blåste bra mycket, såg hur det virvlade snö här och var. Mäktigt bara det.
Det var också intressant att se det småböljande landskapet runt Falkvåltjärnarna. Det finns ju hundratals små tjärnar här (plus några större) och så finns det åsar mellan tjärnarna, vilket skapar ett labyrintliknande landskap. Just nu gick det naturligtvis inte se tjärnarna utan bara åsarna, så jag är nyfiken på att besöka Falkvålen även på sommaren. Går en tydligt markerad stig till toppen förresten.
Jag föreslår geostaket
På tal om stigen så såg jag spår efter snöskoter utanför leden. I regleringsområdet är det förbjudet att åka utanför leden (finns en skylt som säger det vid områdesgränsen) men det verkar inte hindra vissa. Vad är det som betraktas ”utanför” leden? Fem meter? 50 meter? Kanske 500, eftersom det fanns skoterspår även på Falkvålen? Det går en sommarled upp som sagt, men det är ganska lätt att skilja en sommarled från en vinterled. Den ena har ledkryss och jag litar på att alla som sätter sig på en snöskoter vet vad ett ledkryss är. Det är bara att några väljer aktivt att förbise dem.
Jag har en lösning till detta. Geostaket! Tekniken är ju redan väldigt utbrett för olika ändamål, varför inte med skotrar? Och innan folk börjar yla om personlig integritet så kan det ju fungera så att ingenting loggas innan skotern korsar en gräns till ett förbjudet område. Jag tycker att det är fullt rimligt att den som bryter mot reglerna förlorar sin rätt till personlig integritet. De som inte bryter mot reglerna har ingenting att oroa sig för. Eftersom tekniken redan är etablerad, är det bara politisk vilja som saknas för att genomföra lösningen.
Funderingar
Vandringen hade dragit sig ut på tiden för jag hade stannat titt som tätt för att fota. Jag började få lite bråttom att åka hem, det var inte mörker som var problemet för jag hade ju belysning både på cykeln och i ryggsäcken, men grejen är att jag hade solglasögon och inte brytt mig om att ta vanliga glasögon för jag skulle ju inte stanna ute fram till kvällen, inte tänkte jag på att jag måste gå fem kilometer extra. När jag rullade hem blev det lite svårt att se underlaget med solglasögon, skuggigt som det var i skogen och så försvann dessutom solen bakom några moln. Men sådana här saker visar bara vikten av att reka, det främsta syftet att jag ville komma till Falkvålen var att se Mossalassfjället på närmare håll. Jag har funderat på att göra fjället den här vägen, om jag cyklar till stället där leden gör en tvär sväng så är det inte mycket kvar till fots för att göra toppen. Nu får jag tänka om.
Jag var supernöjd när jag kom hem, men hade en fråga som jag funderat på under färden. Varför utnyttjade jag inte friheten och enkelheten av vinterfjäll när jag bodde i Ljusnedal? Jag vet tyvärr svaret, jag var rädd. Rädd för helt löjliga saker. Samtidigt måste jag acceptera att jag är sådan som person, det tar väldigt lång tid att lära mig lita på mig själv i vissa avseenden. Men ändå ser jag de där åren som ett enormt slöseri av möjligheter. Du får aldrig tillbaka tid som du förlorat!