Nu har det hänt någonting så sällsynt som ymnigt snöfall utan att det samtidigt blåste hårt. Det har skapat helt sagolika förhållanden i skogen, där det är helt vitt. Alla grenar är täckta med snö och alla gamla spår är utraderade. Jag fullkomligt älskar när det blir så, jag kan inte ens beskriva känslan av att lugnt åka genom denna skog som ser ut som att den är direkt hämtad från en sagobok.
Jag hade sällskap på turen för en gångs skull, kolla gärna Kristinas blogg för hennes bilder här (inte min mening att sno hennes rubrik utan ”vintermagi” är helt enkelt det enda ordet man kan använda i sammanhanget!). Det var kul att kunna visa upp detta smultronställe jag lärt känna så bra sedan mitt första besök för en månad sedan och att det dessutom var sådana sanslöst fina förhållanden gjorde inte saken sämre. Vi gled tyst i pudersnön, stannade ofta för att titta omkring för att försöka ta in allt det vackra runtomkring oss. Samtidigt ville jag bara komma upp från skogen, jag visste vilken utsikt som (potentiellt) väntade däruppe och den drog mig som en magnet.
Närmare till första utsiktsplatsen kunde jag inte hålla mig längre utan skyndade upp och det jag såg slog nästan andan ur mig. Vackert är bra förnamnet. Jag sträckte ut armarna och log från öra till öra, bättre än så här kunde jag inte ens drömma om!
Efter att vi enats om att utsikten var värt varenda droppe av svett åkte vi upp den sista biten till Viksjövålen. Vi fick ta det väldigt försiktigt för nu låg det fluffig pudersnö som dolde barmarken så att skidorna skrapade på stenarna lite mer än jag tycker är bra. Men så värst mycket orkade jag inte bry mig om det utan det största problemet var att bestämma åt vilket håll jag skulle fota, så fint var det överallt. Ljuset lekte över landskap, molnen kom och gick, mot Dunsjöfjället var det även dimma.
Det var nästan lite tråkigt att åka tillbaka och då menar jag att det var svårt att vända ryggen åt allt det vackra. Alltjämt var det bara våra egna spår som hade brutit snötäcket och magin, ja den fanns kvar. Jag är så tacksam att kunna uppleva sådana här förhållanden!
Jag säger WOW så underbart …man blir bara så sjuk när man ser dessa vackra bilder.
Vi på Västkusten har snö, men så regnar det bort dagen efter.
Jag njuter av dina fina naturbilder Minna
Tack Anita! <3
Så otroligt tacksam för den turen. Tack tack tack för att du drog iväg mig ut!
PS! Att låna samma rubrik är den högsta typen av beröm. Det betyder att jag satt rätt rubrik på dagen.
Tack själv för sällskapet! 🙂 Vintermagi är verkligen det enda ordet man kan använda i sammanhang. Jag försökte att hitta på ett annat ord men nix, ingenting annat räckte till! 😉