Vintermagi

Nu har det hänt någonting så sällsynt som ymnigt snöfall utan att det samtidigt blåste hårt. Det har skapat helt sagolika förhållanden i skogen, där det är helt vitt. Alla grenar är täckta med snö och alla gamla spår är utraderade. Jag fullkomligt älskar när det blir så, jag kan inte ens beskriva känslan av att lugnt åka genom denna skog som ser ut som att den är direkt hämtad från en sagobok.

spår i snön
De enda spåren som fanns i snön var av fyrfotade varelser
spår i snön
Haren som skuttat här

Jag hade sällskap på turen för en gångs skull, kolla gärna Kristinas blogg för hennes bilder här (inte min mening att sno hennes rubrik utan ”vintermagi” är helt enkelt det enda ordet man kan använda i sammanhanget!). Det var kul att kunna visa upp detta smultronställe jag lärt känna så bra sedan mitt första besök för en månad sedan och att det dessutom var sådana sanslöst fina förhållanden gjorde inte saken sämre. Vi gled tyst i pudersnön, stannade ofta för att titta omkring för att försöka ta in allt det vackra runtomkring oss. Samtidigt ville jag bara komma upp från skogen, jag visste vilken utsikt som (potentiellt) väntade däruppe och den drog mig som en magnet.

Närmare till första utsiktsplatsen kunde jag inte hålla mig längre utan skyndade upp och det jag såg slog nästan andan ur mig. Vackert är bra förnamnet. Jag sträckte ut armarna och log från öra till öra, bättre än så här kunde jag inte ens drömma om!

Utsikten som väntade oss
Utsikten som väntade oss

Efter att vi enats om att utsikten var värt varenda droppe av svett åkte vi upp den sista biten till Viksjövålen. Vi fick ta det väldigt försiktigt för nu låg det fluffig pudersnö som dolde barmarken så att skidorna skrapade på stenarna lite mer än jag tycker är bra. Men så värst mycket orkade jag inte bry mig om det utan det största problemet var att bestämma åt vilket håll jag skulle fota, så fint var det överallt. Ljuset lekte över landskap, molnen kom och gick, mot Dunsjöfjället var det även dimma.

Det var nästan lite tråkigt att åka tillbaka och då menar jag att det var svårt att vända ryggen åt allt det vackra. Alltjämt var det bara våra egna spår som hade brutit snötäcket och magin, ja den fanns kvar. Jag är så tacksam att kunna uppleva sådana här förhållanden!

Vålvallen
Vålvallen
Liten björk på torvtaket
Liten björk på torvtaket
Frusna lavar i skogen
Frusna lavar i skogen
orörd pudersnö
Här har det funnits massor av skoterspår tidigare gånger jag varit här. Nu är det bara en räv som gått tvärs över.
Snödrivor
Snödrivor
Helags tecknar sig vackert i horisonten
Helags tecknar sig vackert i horisonten
Snötäckta träd
Snötäckta träd
Utsikt mot Grönfjället
Utsikt mot Grönfjället
Fjällbjörkar i motljus
Fjällbjörkar i motljus
Öjön
Öjön med dess vackra öar
Moln på Stor-Axhögen
Moln på Stor-Axhögen
Helags
Dags att säga adjö till denna vackra utsikt. Until next time!

4 kommentarer

  1. Anita S

    Jag säger WOW så underbart …man blir bara så sjuk när man ser dessa vackra bilder.
    Vi på Västkusten har snö, men så regnar det bort dagen efter.
    Jag njuter av dina fina naturbilder Minna

    • Minna

      Tack själv för sällskapet! 🙂 Vintermagi är verkligen det enda ordet man kan använda i sammanhang. Jag försökte att hitta på ett annat ord men nix, ingenting annat räckte till! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen