Morgon och kväll

Det börjar bli ganska påtagligt att dagarna är längre. Vilket i fråga om soluppgång betyder att solen kommer upp så pass tidigt numera att det kan vara lite jobbigt att leta sig fram till någon vacker utsiktspunkt utan att offra lite morgonsömn. Tur då att jag hittat ett ställe som tar mig 15 minuter att åka med bil, för det behöver jag inte kliva upp en minut tidigare än vanligt.

Så det var en väldigt bra idé i princip. I praktiken blev det inte lika bra, helt enkelt för att solen inte var lika pigg att visa sig. Jag fick se glimtar av det rosa ljuset som solens första strålar kastar men annars var det tveksamt om det var värt bensinen. Som inte är så värst billig just nu. Men i vilket fall som helst, jag håller fast vid min princip – försöker du ingenting så får du ingenting. Om jag inte åker ut för att kolla så blir det garanterat inga bilder i morgonljuset heller. Nån gång kommer det att gå vägen!

Det var gårdagen det, i dag bytte jag taktik och siktade på kvällsljuset i stället. Det hade varit mulet under dagen men på eftermiddagen klarnade det, så jag behövde bara en kort tur och Torkilstöten lät som ett bra alternativ. Det var ganska orört puder i Torkilstötens skidområde men väl uppe på bergsryggen fick jag konstatera det jag redan hade gissat – det var isigt och stenigt. Det gick dock med nöd och näppe att sicksacka på de snöfläckarna som fanns så jag behövde inte skrapa skidorna alldeles för mycket.

Men även nu ställde molnen till det. På Helags blåste det så pass mycket att fjället närde ett eget moln och mot solen såg det ut som att det fina ljuset uteblir helt då det fanns lite moln även där. Men molnen kan röra sig så jag åkte runt en bit och hoppades på att solen visar sig igen innan det är för sent. Och så blev det, om än väldigt kortvarigt, och jag såg hur Vargtjärnsstöten och Vålåsjöfjället färgades röda. Det var så vackert men ack så svårt att fota, för vinden slet i mig rejält. Jag hade stativ med mig dock så jag pillade med stativet med fingrar som frös omgående, jag försökte att ta mig till lite högre upp för att hitta bättre vinkel men det gick inte för det var så isigt… jag vill verkligen inte ge ursäkter för mina misslyckanden men ni förstår vad jag menar om ni själv upplevt en vind som biter genom kläderna och suger ut viljan att göra någonting annat än hitta lä och värme.

Kylan till trots var jag inte orolig, jag visste att det fanns lä när jag åker utför mot bilen och bilen ger mig både skydd och värme. Så det gällde att härda ut så länge jag kunde och försöka göra någonting av det som naturen gav mig. Jag var nästan säker på att ingen av bilderna blev skarp när hela jag svajade i vinden och jag inte längre hade tålamod med stativet. Jag var desto mer glad att se att det faktiskt fanns några skarpa bilder, så det var inte helt i förgäves som jag stannade på fjället och väntade!

Senare på kvällen började alla norrskensappar plinga så jag gjorde ett försök, åkte till ställe som jag tänkt skulle funka för norrsken och bestämde mig att vänta en halvtimme i hopp om att någonting skulle hända. Så blev det tyvärr inte, det var väldigt grönt på en stor del av himmelen men ingen rörelse, utom molnen då. I söder stod Orion mot klar himmel dock och ingenting mig emot, så jag tog en bild på min favoritstjärnbild och åkte hem.