Det ingen som blir överraskad längre om jag säger att det har varit en blåsig vecka. För att inte bli helt galen inom fyra väggar tänkte jag göra en lite snöskopromenad upp Torkilstöten, som fungerar som en liten pulshöjare och bjuder på potential för en fin utsikt.
Torkilstöten
Det var blåsigt alltjämt men antingen har jag lärt mig hur man står stadig i vinden eller också blåste det marginellt mindre för nu kunde jag stå ganska stabilt när jag fotade. Det var också mycket tack vare snöskorna, för nu är det åter igen kalblåst och väldigt, väldigt isigt. Skulle ha varit helt omöjligt med skidorna, men snöskornas piggar bet fast i isen så jag kunde gå utan problem.
Inledningsvis såg det lovande ut, men så försvann solen bakom en helt hopplös vägg av moln så det var kört med solnedgången. På väg ner hade jag inte mycket annat att titta på än snötäcket framför fötterna och då upptäckte jag två döda fjällripor som låg halv begravda i snön! Aldrig sett det tidigare. Och två dessutom. Den ena låg i skoterspår och såg till tillplattad ut, jag tyckte även att jag såg lite blod under huvudet. Så jag spekulerar att riporna har legat under snötäcket som de brukar göra, så kommer en skoter i hög fart och de hinner inte reagera och blir överkörda. Eller den ena i varje fall. Den andra måste ha dött av chocken, den låg ett par meter från spåren. Dock tycker jag att det finns några små droppar av blod på vingen som stack ut från snön. Varning för känsliga tittare – finns bilder på döda fjällripor längst ner i inlägget. Jag vill bara posta bilderna i fall någon läsare har en annan teori om vad som hänt.
Norrsken
Efter att ha funderat på saken ungefär sedan jag bytte till Sony-systemet för sex år sedan tog jag äntligen steget att byta mina sista Canon-objektiv mot Sony-versioner och passade på att även byta mina 14/2,8 och 16-35/4 vidvinklar till 14-24/2,8 så jag behöver inte ett separat objektiv för nattfoto (14/2,8 har jag använt nästan exklusivt för nattfoto och om ni har läst bloggen ett tag så har ni kanske sett att så himla många nattbilder har jag inte). I dag packade jag objektiven, tejpade kartongen och klistrade på fraktsedeln. Och på kvällen börjar det plinga i alla appar på telefonen att det är norrsken på gång. Fantastisk tajming.
Det är dock en halvmåne som tur är så jag behöver inte f2,8 utan f4 räcker, så jag tog 24-105 zoomen och gick ut. Enligt väderprognosen skulle det snöa i kväll och i och med att det fortfarande blåste ganska hårt brydde jag mig inte att starta bilen, var en stor risk att det skulle vara lönlöst. Så jag gick på skoterleden norrut för att ha lite skog mellan mig och belysningen i byn, stannade ibland vid halvbra ställen. Till slut kom jag fram till att det inte finns några bra ställen tills på myren efter elljusspåret, jag har ungefär 1 km dit så inte så farligt egentligen. Men… precis när jag kom ut från skogen så kände jag på ansiktet att det hade börjat snöa. Och visst, när jag tittade upp så hade både norrskenet och stjärnorna försvunnit. Månen lyste svagt genom molnen men någonting mer såg jag inte.
Okej så väderprognosen hade tyvärr rätt, det snöar. Jag gick tillbaka och bara ett par hundra meter hemifrån försvann molnen lika fort som de hade dykt upp – nu såg jag stjärnorna och norrskenet igen! Men okej då, måste ju ta mig tillbaka till myren… gör samma sak igen, stannar ibland om det ser bra ut men mest bara hoppas på att komma ut till myren i tid. I tid för snöfall! Vad är detta?! Jahapp, okej men då går jag väl hem. Och ni har kanske läst det här tidigare, men ett par hundra meter hemifrån försvann molnen lika fort som de hade dykt upp. Och nu dansade det gröna på himmelen, det var så galet mäktigt!
Och så dog batteriet. Det där 24-105 objektivet jag hade tagit med mig råkade sitta på min gamla kamera (vilket jag inte hade tänkt på, var så fokuserad på objektivet) som har ett gammalt batteri som inte ens var fulladdad från början, så det klarade inte särskilt länge i minusgraderna och de långa slutartiderna. Jag gick hem och bytte objektivet till den nya kameran med ett fräscht batteri och var halvvägs till myren när jag var tvungen att konstatera att det var för sent – det gröna hade i stort sett försvunnit nu. Och kort därefter blev det mer än en snöby, så nu kan jag bara hoppas på att jag får min nya vidvinkel innan nästa chans att fota norrsken!
~ ~ ~
Fjällriporna
