Viksjövålen x2

Torsdag morgon

Efter att jag upptäckte den fina utsikten från Viksjövålen i söndags så var det naturligt att jag skulle åka dit när väderprognosen lovade en klar morgon. Nu tänkte jag också vara ute lite tidigare än föregående gångerna för att kunna utnyttja den blå timmen bättre, det innebar att det var ganska mörkt när jag började skida genom skogen. Pannlampan blinkade ilsket rött, det är lampans sätt att varna att batterierna börjar ta slut. Jag är dock van, den varnar alltid i väldigt god tid så nog finns det ström kvar. Men inte nu, för lampan slocknade bara efter några hundra meter. Men då var det precis så pass ljust att såg spåren framför mig så det var ingen fara (och ska också tillägga att jag har en reservlampa i nödpåsen, som jag alltid har med mig) och jag kom upp till utsikten helt enligt planen.

Vad som inte ingick i min plan var den hårda vinden. Jag försökte hitta lä bakom en stor sten men det funkade inte, för det blåste från nordväst ungefär och jag behövde utsikten just mot nordväst. Jag tog på mig alla mina förstärkningskläder men det var ändå helt enkelt för kallt att sitta så jag tog kameran och stativet och började gå runt på toppen (är väldigt flackt) och kollade lite olika vinklar.

På grund av den hårda vinden var det moln runt de stora fjälltopparna samtidigt som himlen annars var nästan klar. Mot sydost där solen skulle komma upp var det absolut inga moln. Helagstoppen var synlig och det var ganska snyggt med dessa snömoln runtomkring massivet, men när jag skulle fota den så stötte jag på problem – det fanns is i stativfästet. Aldrig råkat ut för det tidigare! Om ni känner till Arca-Swiss-fästet så vet ni den här fåran där plattans kant kläms fast, jag försökte att skrapa bort isen med nageln men jag har ganska korta naglar och inte kom åt isen. Plus att fingrarna frös ordentligt så fort jag tog av vanten. Jag fiskade nycklarna från fickan och då lyckades att skrapa bort isen men när jag väl fått kameran att sitta fast så upptäckte jag att snömolnet nu hade dolt Helagsmassivets toppar. Ajaj.

Helags på morgonen
De minuter det tog mig att skrapa bort isen i stativfästet räckte för Helags att försvinna

När jag tog de första bilderna så fick jag ett nytt problem. Kameran vibrerade våldsamt i den hårda vinden och bilderna blev skakiga trots stativet. Det hjälpte när jag tyngde ner stativet med handen och så tog jag många bilder av samma komposition, har jag tillräckligt många så måste ju en bli skarp!

Öjön
Öjön är speciall med dess böljande öar
Fint ljus men ingen Helags-topp
Fint ljus men ingen Helags-topp
Ljus på Grönfjället
Ljus på Grönfjället
Helags i morgonljus
Tänk om toppen skulle ha varit synlig!
Dunsjöfjällen
Dunsjöfjällen

Jag hoppades på att det skulle bli åtminstone en kort lucka i snömolnet över Helagsmassivet men molnet tunnades inte ens. Ljuset var vackert men det fanns inte så många alternativ att utnyttja det när den största behållningen spelade blyg. Då fanns det ingen mening med att frysa i vinden något mer så jag gled tillbaks till skogen för att sitta en stund i en solgrop i lä med morgonsolen i ansiktet och dricka varm choklad från termos. Och det var skönt!

Sedan tänkte jag att jag kollar Silverfallet. Det fanns några gamla spår att följa, jag valde ett på måfå och spårade själv där det såg ut att gå åt fel håll. Jag kom rakt på fallet men det är faktiskt helt frusen, finns inget vatten att se. Jag hörde bruset men bruset går inte att fota så jag vände och åkte genom skogen ner till bron. Det är mycket pudersnö nu så jag sjönk ganska bra men för det mesta gick det utför så det var inte så värst jobbigt.

Vid bron fanns det lite öppet vatten men det är alltid de lugnaste ställena som fryser sist så inte så spännande egentligen. Jag kollade hur det var med spår efter bron mot Övre Skärvagen och visst hade några skotrar åkt ditåt så det var ett alternativ för en kommande tur. Annars fanns det ingenting mer att göra än att åka tillbaka till bilen för solen började försvinna bakom moln.

snön yr i luften på grund av vinden
Det finns morgonljus kvar men i bakgrunden syns hur snön yr i luften på grund av vinden
Lite öppet vatten vid bron
Lite öppet vatten vid bron

Lördag

Väderprognosen var ingen höjdare men jag behöver träning så jag tänkte att jag följer dessa spår som jag spanade i förrgår och åker till Övre Skärvagen. Det har snöat en dm fluff och nu har det inte blåst någonting så att landskapet ser jättevackert ut med snö på träden, riktigt drömlandskap!

Enda färgklicken var ledkryssen
Enda färgklicken var ledkryssen
lite morgonljus kvar i molnen
Det finns lite morgonljus kvar i molnen men molntäcket tjocknade allteftersom

Jag kom till Dalsvallen utan problem men sedan blev det frågetecken. Det fanns spår men jag tyckte att de gick lite åt fel håll och visst, inom kort stod jag vid Skärvagsån vilket inte alls var det jag ville göra. Det fanns inga spår västerut men jag var inte redo att ge upp på Övre Skärvagen än. Det hände först efter 100 meter när jag kämpat genom pudersnön och konstaterat att det var fullständigt omöjligt att fortsätta. För varje steg jag gled framåt gled jag bakåt ett halvt, det var som att åka i en uppförsbacke på platten. Har ni någonsin åkt med längd-/turskidor i djup pudersnö så fattar ni. Visst sade jag att jag behöver träning men någon måtta får det vara. Om ni tycker att jag är svag så får ni gärna försöka själva. Jag väntar.

Dalsvallen
Dalsvallen
Snygga snöskor
Snygga snöskor

Jag ville inte åka raka vägen till bilen dock så jag siktade på Viksjövålen igen. Det hade varit några som följt sommarleden från Nylandsvallen mot Viksjövålen några dagar tidigare så jag följde deras spår. Leden går genom ganska tät skog men det var magiskt vackert med snö på grenarna, lite mindre magiskt när jag träffade grenarna och fick en kall snödusch på mig. Upprepade gånger, trots att jag försökte att knacka bort snö med staven innan jag åkte under låga grenar. Men ingen fara, det liksom hör till och hellre får jag snöduschar än åker i en snöfattig skog!

På Viksjövålen satt jag vid samma sten jag försökte att sitta vid i förrgår, nu var det nästan ingen vind så jag kunde dricka min varma choklad i lugn och ro och njuta av tystnaden. Jag tyckte att sikten började bli lite sämre, lite dimma på gång kanske. När jag gled tillbaka till bilen så tyckte jag dessutom att det blivit lite mörkare. Och visst, klockan hade hunnit bli 14, inte så mycket dagsljus kvar faktiskt. Tiden går fort när man har roligt!

Översnöade spår genom skogen
Översnöade spår genom skogen
Frusen fjällbjörkdans
Frusen fjällbjörkdans
Vy mot Öjön
Vy mot Öjön, jämför med morgonbilden ovan
Snölandskap
Grönfjället i bakgrunden var synligt under förmiddagen men helt i molnen nu
Fruset fönster
Fruset fönster
Vålvallen
Vålvallen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen