Tossåsfjället

Efter en tråkig lördag med lite regnstänk såg söndagen ut att bli fin och det ville jag ju utnyttja som sagt. Nu gjorde jag turen som jag skulle ha gjort i fredags men med tanke på hur vädret blev då och hur vädret blev i dag så är jag glad att jag åkte till Tossåsen just i dag.

Det var inte solsken direkt på morgonen, jag hade hoppats på att få lite rosa färg på topparna när jag åkte förbi utsiktsplatsen men nix. Solen kom ut när jag redan var i skogen på väg upp Tossåsfjället och där var det snöskor som gällde igen. Vägen i Tossåsen var en skridskobana och jag vågade inte släppa taget om bilen när jag plockade upp utrustningen och på snön fanns det en tunn skare som gick sönder under fötterna, samtidigt som snön under var ganska kompakt nu efter plusgraderna. Med andra ord, helt perfekt för snöskor.

Det är en knapp kilometer att komma upp till Lillfjället vid foten av Tossåsfjället. Därifrån är det skralt med snö, det finns visserligen några snölegor men i allmänhet är det lättare att gå till fots än med snöskor (skidor kan du bara glömma). Dock är det mycket isigt så utan broddar skulle jag inte velat gå där, det var så knepigt faktiskt att jag halkade på isen ett par gånger – med broddar på. Och då har jag ändå bra Snowline Chainsen broddar, inte sådana billiga promenadbroddar. Borde kanske haft Chainsen Pro i stället för Trail…

Men det här att man vandrar på fjället i januari – med eller utan broddar – är ju helgalet. Jag har visserligen inte gjort många toppturer under någon januari men skulle jag gjort det så är jag ändå rätt så säker på att det här skulle ha varit den första gången jag gör det genom att vandra. Det var alltjämt mycket milt, nollgradigt kanske, och när det var som brantast så var jag tacksam att det blåste lite för det svalkade. Och det säger jag efter att ha klagat om vinden i nästan varje inlägg hittills i januari.

I nyheterna läser jag om krisstöd till samebyarna för utfordring av renar, som inte hittar mat nu när det ligger ett istäcke på marken. Det som såg ut att bli ett gnagarår i fjällen går upp i rök när snötäcket är obefintligt på kalfjället. Fjolåret var jättebra för fjällrävarna men 2022 blir förmodligen raka motsatsen.

Så ja. Jag kan klaga om att jag behöver vandra med broddar på i januari, men nog finns det större problem än det. Och för övrigt, sedan när blev det en dålig sak att vandra, det är ju min favoritsyssla?!

Resterna av morgonljuset på Lunndörrsfjällen
Resterna av morgonljuset på Lunndörrsfjällen, sett från Lillfjället
Västeråslagan
Västeråslagan, jag har läst att det är jättefint att tälta där så jag måste kolla dalen under sommaren!
Tossåsfjället
Tossåsfjället. Snön som finns håller ibland under foten men för det mesta inte så det blir mentalt lite jobbigt att gå, du vet aldrig vad som händer med nästa steg.
Dörrsjöfjället
Dörrsjöfjället
Lunndörrsfjällen
U-dalarna radar upp sig. Längst ut till vänster syns Synder-Storådörrfjällets brant, sedan Lill-Lunndörrens avhuggna västra vägg, Gruvfjället markerar Lunndörren och sedan till höger har vi Västeråslagan i Dörrpikens skugga
Lill-Lunndörren och Lunndörren
Närmare titt på Lill-Lunndörren och Lunndörren
Stor-Anahögen
Stor-Anahögen. Första gången jag ser fjället från den här sidan! Så van att se toppen från Ottsjö och Åre.
Dörrpiken
Dörrpiken. Nu börjar molnen ta över igen så ljuset är på väg att försvinna.
Svallis på fjället
Svallis på fjället. Väldigt hård is, jag halkade när jag skulle ta bilden då broddarna inte bet på isen tills jag sparkade i dem.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen