Okej så jag kallar inlägget för nyårshelgen även om det handlar om nyårsaftonen och dagen efter nyårsdagen. Nyårsdagens episka tur fick ett eget inlägg som ni gärna får kika på!
Tossåsen
Jag har sett fram emot att utforska fjällen norr om Tossåsen nu när jag bor så nära, bara drygt 3 mil. Det fanns en liten chans för sol på nyårsaftonen som jag inte ville missa så jag tänkte att jag följer leden till Kroktjärnsvallen och vidare mot Dörrsjön, men som det blev så fick jag nöja mig med Kroktjärnsvallen. Det är helt enkelt så lite snö på kalfjället att det är nästintill omöjligt att åka skidor så kalfjället får vänta på en annan gång.
Ljuset som jag hade hoppats på såg ut att utebli och jag började glida tillbaka. Men så när jag redan var tillbaka i skogen så såg jag hur det fanns små luckor i molnen så att några toppar fick ljus, en åt gången men ändå. Det är väldigt fint vid Kroktjärnsvallen men för foto är det inte helt idealisk, det blir lite fel vinkel då alla de spännande u-dalarna göms bakom topparna. Så jag behöver en annan utsiktspunkt och Tossåsfjället ser ut att vara en lovande kandidat.
Jag kollade om det finns några spår upp mot Tossåsfjället. Det går en liten väg upp mot fjället ungefär 400 meter och sedan tar en stig vid till Lillfjället som verkar vara en pytteliten topp vid trädgränsen vid foten av Tossåsfjället. Stigen till Lillfjället är det ungefär 500 meter, så det är inga alls farliga avstånd man pratar om. Inledningsvis såg det bra ut, fanns skoterspår men de försvann efter att vägen grenade till masten. Då fick jag plöja min egen väg genom pudersnö och i uppförsbacken blev det lite svettigt.
Stigen till Lillfjället verkar inte vara markerad så jag kollade bara var det såg ut att kunna gå en stig. Lite otippat så fanns det en brunn med gårdspump vid vändplatsen och jag tyckte mig se en öppning i skogen vid pumpen så jag följde. Den ledde dock ingenstans men bara någon meter till höger från pumpen så hittade jag en annan lucka och den verkar vara rätt. Jag vände dock när uppförsbacken blev brantare, det började bli sent och jag var inte sugen på en brant uppförsbacke i pudersnö.
Vid vändplatsen går någon sorts väg till höger och vänster. Enligt satellitbilden kommer den från ingenstans och går till ingenstans och på kartan finns den inte alls. Jag följde några hundra meter av nyfikenhet och också för att se om det sticker ut några andra stigar mot Tossåsfjället, men nix, så jag vände och gled ner till bilen.
Jag måste nog ta an den där uppförsbacken ganska snart. Tossåsfjället har potential att vara ett bra ställe för morgonljus, men ska jag åka dit i gryningen så vill jag ha spår att följa. Om det så är jag själv som måste skapa spåren…
På väg hem kollade jag utsikten vid Björnsjön. Trots att jag åkt här flera gånger så har jag aldrig sett att den bjuder på en utsikt rakt inne i Lill-Lunndörren. Väldigt häftigt! Och utsikten är alltså verkligen från den stora vägen så det kräver ingen tid eller möda att kolla. Jag stödde kameran på vägräcket för det började bli lite ont om ljus.
Viksjövålen
Det visade sig att det är ganska tungt att åka över ett snöfattigt landskap. Jag hade fått träningsverk i rumpan efter gårdagens tur (alltså det andra inlägget, Tossåsen var i förrgår) när jag behövde lyfta fötterna för att undvika att skidorna skrapar mot stenar. Pjäxorna och skidorna är inte precis fjäderlätta! Då ville jag i dag ha en tur med snögaranti och Skärkdalen lät som ett bra alternativ, dels för att jag ville reka mot Övre Skärvagen och dels för att jag ville kolla Viksjövålen. Vilken riktning det blev till slut fick spåren bestämma – för nu fanns det äntligen spår och de ledde mot Viksjövålen så då fick det bli så. Det hade förresten snöat under natten, kanske en dm i Storsjö men det kändes som att det var mer ny fluff i Skärkdalen.
Hela vägen upp till Viksjövålen räckte spåren inte men då var det inte heller mycket kvar att åka. Jag hade ganska lågt ställda förväntningar för den här lilla toppen på 927 meter och så var överraskningen desto större när jag kom upp och såg Helags dominera horisonten i nordväst. Till saken hör att solen kom ut bakom molnen just då och Predikstolen (Nedalsstöten) var belyst. Fantastiskt fint. I sydväst såg jag hur dimmolnen började skingra sig över Stor-Axhögen, det var fri sikt mot Dunsjöfjällen, Grönfjället dominerade i väst. Jag konstaterade att det här var ett superbra ställe för morgonljus och förmodligen också kvällsljus, såvida kl. 15 kan anses vara kväll. Men det är ungefär då solen går ner i januari och det borde funka väldigt bra på Viksjövålen.
Om jag tyckte att den norra toppen av N Gröndörrsstöten var liksom min lilla hemlighet så är Viksjövålen desto mer populär. När jag gled ner till bilen fanns det massor av spår att följa, vilket naturligtvis också underlättar när man ska åka i gryningsljuset för att komma upp tillräckligt tidigt. Perfekt!
