Det finns en stuga mitt ute i fjällbjörkskogen och sådana är jag väldigt nyfiken på. Stugan heter Husvålstugan och den ligger nedanför Husvålen precis som namnet säger, i Ljungdalen.
För ovanlighetens skull var det en dag med nästan ingen vind. Klassiskt lugn före stormen, men innan stormen skulle slå till så hade jag gott om tid för en tur. Det var bara ett par minusgrader när jag åkte och snön föll tätt men rakt ner. Jag följde en översnöad skoterled och det var knäpptyst i skogen, allt jag hörde var min andning och knarret under skidorna. Jag har aldrig lärt mig att meditera men när jag är ute i sådana här förhållanden så är det meditation för mig. Väldigt närvarande i stunden och väldigt få intryck som kräver min uppmärksamhet när snöfallet döljer mycket av landskapet runtomkring.
Jag åkte förbi ett vindskydd som inte finns markerad på kartan och kort därefter var jag ute på kalfjället, precis vid trädgränsen. Till vänster kunde jag med nöd och näppe ana Husvålens 200 meter höga bergvägg och i det stora hela fanns det nästan inga andra riktmärken än ledkryssen som radade upp sig framför mig. Trots den begränsade sikten var det inga problem, det är sällan det snöar så mycket att du inte skulle se nästa ledkryss. Den riktiga fienden häruppe är vinden när den piskar upp lössnö, det är först då att ledkryssen börjar försvinna i snöyran. För att inte prata om kyleffekten förstås.
Men nu hade jag inga sådana bekymmer, tvärtom faktiskt. Det var inte blötsnö som föll men nära nog, både ryggsäcken och kläderna började bli blöta när snön smälte på mig. Jag älskar min Keb jacka men jag valde versionen utan membran för jag skulle bara använda den på vinterturerna när det inte regnar. Så just i dag var det gränsfall om jackan var rätt val, men min fleecetröja höll mig varm trots att den blev blöt så det var inte värre än att jag konstaterade att jackan har släppt genom fukt och mer än så behövde jag inte tänka på saken.
Husvålstugan står på en liten kulle i fjällbjörkskogen så att du inte ser stugan tills du nästan är framme. Den är en gammal renvaktarstuga, precis som de flesta stugorna mitt ute i fjällvärlden brukar vara, och det är nog rätt så länge sedan den var i bruk. Väggen som skyddade ingången lutade illa, taket hade rasat så det snöade inne och ett halvt fönster saknades. Jag behövde inte ens försöka ta mig in i stugan utan kunde kolla hur det ser ut genom det trasiga fönstret. Ett bord, stolar, två våningssängar, vedspis som kommer att välta när som helst, kastruller, stekpannor, kryddor och matolja på hyllan… stugan hade använts en dag och så nästa dag kom man bara inte tillbaka.
På vägen tillbaka kändes det som att skidorna gled lite sämre. På kalfjället fanns det också tecken på att vinden började tillta, snön föll inte längre rakt ner utan nu var snöfallet diagonalt och mycket tätare dessutom. När jag var tillbaka i skogen och skulle bara glida ner så blev det förvånansvärt svettigt – nu var det definitivt klibbsnö och jag var tvungen att stanna ett par gånger och skrapa bort snön som fastnat under skidorna.
Tillbaka vid bilen borstade jag av uppemot en decimeter snö på bilen. Håller tummarna att den kommande stormen inte helt förstör det fina snötäcket som nu finns på kalfjället för vi verkligen behöver mer snö på kalfjället!
