Jag har sett fram emot morgonturer för att fånga det första ljuset på fjälltopparna sedan hösten. Så här i december och januari behöver man inte ens kliva upp särskilt tidigt då solen kommer upp så sent. Nu när väderprognosen äntligen visade klart väder och jag kunde organisera jobbet så att jag kunde ha ledigt en förmiddag så åkte jag ut i morse.
Jag måste erkänna att det var en stund jag funderade på om jag verkligen vill fota morgonljuset när jag såg -22 grader i termometern. Men jag vet ju att det är mycket mildare när man kommer upp på höjderna så det gällde bara att härda ut sträckan från dörren till bilen. Typ 5 meter. Jag överlevde. När jag kom upp till Kläppen visade bilens termometer bara -14 grader och jag insåg att jag hade nog för mycket kläder på mig! Och visst, svetten bara rann så fort jag kom till den första lite brantare uppförsbacken.
Jag hade tänkt att visst måste det vara folk som varit uppe på Stortuvan nu under julhelgen men nix, ingen, jag tror att den förra personen som var däruppe var jag själv då för några veckor sedan. Väldigt märkligt. Jag var uppe på Knallen förra veckan och det fanns inga spår där heller. Eller när jag skidade över Gröndörrsmyren i söndags. När blev jag den som är ute först? För bara några år sedan ville jag helst se att någon annan har åkt innan mig för det finns en viss trygghet i det (vet inte om det krävs en HSP-hjärna för att förstå vad jag menar?). Men i varje fall, det är naturligtvis otroligt bra om jag numera kan ta mig vart jag vill utan att leta efter någon annans spår. Personlig utveckling!
När jag kom ut från skogen såg jag till min besvikelse att det fanns en strimma av moln i horisonten där solen kommer upp. Det hjälper inte om det är 99 % klar himmel om den enda procenten ligger exakt var den är minst välkommen. Men nu eftersom jag var ute så tidigt så kunde jag i varje fall njuta av de sista minuterna av den blå timmen, sedan stod jag kvar en halv timme till i fall molnen skulle mirakulöst försvinna. Det var inte alls kallt att stå där, helt vindstilla, så trots att morgonljuset uteblev så var det ändå väldigt vackert och väl värt besväret.
När jag gled ner började solen visa sig lite grann men jag brydde mig inte, halvfiltrerat förmiddagsljus får jag säkert se mycket mer av under vintern. Det är de vackra första strålarna som färgar fjälltopparna rosa som jag vill ha. Jag har kanske en månad på mig innan solen kommer upp så pass tidigt att det kräver lite mer ansträngning att komma till en utsiktspunkt före soluppgång… men som väderprognosen ser ut just nu så kan jag bara konstatera att januari 2022 inte blir i närheten lika fin som januari 2021 var! Vilken episkt fin månad den var.
Eftersom december 2021 heller inte varit någonting att skryta med så har det inte blivit så många utflykter och de få utflykter jag gjort har inte givit mig mycket material att jobba med. Vädret i december har verkligen varit galet. Den 6 december såg jag den kallaste markeringen i termometern, -28 grader. Mindre än två veckor senare, alltså den 18 december, visade samma termometer +8 grader. Folk som nekar klimatförändringen har verkligen sina huvuden i sanden. Lika märkligt som folk som tycker att covid-19 är en global konspiration och att vaccinet används för att chippa befolkningen. Allt som saknas är foliehatten, i form av en dumstrut känns lämpligt.
Hursomhelst, onödigt att ägna hela inlägg åt mina korta och rätt så ointressanta turer så här nedan bara några bilder som sammanställning.
