Nu är det vinter på riktigt. Det var rikligt med nederbörd i fredags men huruvida den var snö eller vatten berodde mycket på platsen. Här uppe i Björnen var det mest snö utom ett par timmar mitt på dagen, nere vid Indalsälven verkar det har varit många fler timmar med regn och när jag åkte till stan i går så var snön nästan borta efter Järpen. Allt som finns kvar av ovädret – ja utöver snötäcket förstås – är lite vind, annars lovade väderprognosen en solig vinterdag. Min sista chans för en tur här i Åre innan flytten!
Snöskor
Klart att jag skulle åka till Ullådalen. Jag närde lite förhoppningar om en ny halo men så blev det inte, så jag fick nöja mig med det vackra vinterlandskapet. Vilket var helt okej för min del det också. Det som dock minskade upplevelsen något var just samma sak som gjorde landskapet så fint, alltså snön. Eftersom jag flyttar nästa helg ville jag inte ta mina skidor hit för jag redan är lite fundersam på hur jag får plats för alla mina grejer i bilen. Så en till grej behövs inte och skidorna fick ligga kvar i förrådet i Östersund. Allt jag då hade för att ta mig fram genom landskapet var snöskor och snöskor är som bekant inte optimala i pudersnö.
Det var jobbigt om jag ska vara ärlig. Inledningsvis hade jag i varje fall gårdagens översnöade skidspår att följa (alltså bara spår efter någon, ingenting pistat än!) men när jag svängde mot Forsaskalet var det helt upp till mig. Min Plan A rök all världens väg, inte en chans att jag skulle orka kämpa genom snön ända till den trevliga lilla kullen söder om Forsaskaltjärnen som jag besökte för två veckor sedan. Men någon utsiktspunkt ville jag komma till så jag kämpade vidare. Vet inte hur jag skulle ha orkat annars men när det blev mer kalfjäll än skog så blev det lite skare på snön, vilket hjälpte till. Inte så att jag kunde slappna av dock, för just när du tror att det är lugnt så går foten genom snön trots allt.
Utsikten
På höjden var vinden ganska påtaglig dessutom. På topparna måste det ha varit flera gånger värre, jag tror att det var mest lössnö som vinden piskade upp som dolde topparna. Jag stod på min utsiktspunkt och såg hur månen gick ner bakom Skäckerfjällen och hur Västerskutans topp blev synlig för en kort stund. Och så såg jag skidåkare, nu har andra människor hunnit upp hit. På väg tillbaka blev det mer och mer uppenbart exakt hur mycket folk – typ halva Åre. När jag parkerade i morse var det nästan tomt på parkeringen och när jag åkte hem var det nästan fullt och mer bilar på väg upp trots att det redan var eftermiddag. Ullådalen verkar vara allas favoritutflykt.
Så turen blev kortare än planerat men också mycket jobbigare så det jämnar ut sig. Vädret nästa vecka ser inte ut att bli särskilt bra och det spelar ingen roll egentligen, måste ju jobba. På lördag flyttar jag. Så Åre är ett avslutat kapitel för min del nu och det finns en del av mig som tycker att det är lite tråkigt att åka härifrån, jag känner att jag inte är färdig med Åre än. Samtidigt är det väldigt kul att flytta till Storsjö och jag ser fram emot det på riktigt, men planen just nu är att komma tillbaka till Åre 2023. Och det förhoppningsvis efter att jag gjort alla fjälltoppar i Härjedalen, nio kvar!
