Soliga dagar i november är ingenting man tar för givet så jag behövde utnyttja solen när tillfället gavs. Det såg dock inte så lovande ut på morgonen i måndags (2021-11-08), mulet och dimma. Men efter ett tag tänkte jag att nog beror dimman på snötillverkningen som nu är i full gång, säsongens hittills kallaste temperaturer. Så jag följde min Plan A och åkte till Ullådalen, som nu med facit i hand känns som något av ett genidrag!
Halo
Det var tydligt att det var iskristaller från snökanonerna som låg i luften när jag började gå. Det heter faktiskt diamantdamm, vilket beskriver det rätt så bra!
Jag såg blekblå himmel i början men det blå blev allt djupare ju längre upp jag kom och så såg jag det som typiskt händer när kanonerna jobbar för fullt – halo runt solen. Det är just vid snötillverkningen som jag oftast sett en halo men det spelar ingen roll om den är naturlig eller tack vara kanonerna, vackert är det i varje fall. Men en så här fin halo har jag aldrig sett, för det var inte bara 22 graders halo runt solen utan det var allt möjligt – bisolar, övre tangerande båge, horisontalcirkel, vertikalpelare, 46 graders halo och mycker mer. Nu var det bara tråkigt att jag prioriterat säkerhetsutrustning och snöskor och lämnade den andra kameran med vidvinkeln hemma för att spara vikt och utrymme i ryggsäcken, för 24 mm som jag hade med mig räckte överhuvudtaget inte för att fota hela fenomenet. Jag får vara tacksam att jag fick 22 graders halon med i bilden, med väldigt knapp marginal. Och sedan försökte jag bara fota olika delar för att visa mer. Men häftigt var det, alla gånger!
Halokomponenter
Jag vill gärna veta vad det är jag fotar. En halo är inte bara ringen runt solen utan den kan vara väldigt mycket mer, så jag började kolla mina bilder för att se vilka komponenter som går att hitta. De flesta var hyfsat enkla att få namn på, även om vissa faktiskt är ganska sällsynta.
- 22° halo är den som man oftast ser. Jag publicerade ju nyligen en bild på en 22 graders halo runt månen.
- Cirkumzenitalbågen är vacker, som ett leende på himmelen!
- Moilanen arc är sällsynt och den syns tydligare i videosnutten nedan än på bilderna jag tog med systemkameran. Hade jag vetat allt detta om halofenomenet innan turen så hade jag fotat mycket mer kan jag lova! Nu tänkte jag mer på snygga förgrunder och sånt som landskapsfotografer brukar göra…
- Horisontalcirkeln såg jag 360 grader, det ser faktiskt lite märkligt ut med en vit linje tvärs över himmelen när jag har solen bakom ryggen
- 120° bisolen var tydlig på båda sidorna, syns bra i videon som jag fotade på förmiddagen men jag kom inte på att ta en bild med systemkameran då jag trodde att det bara var en typ av dimbåge och sådana har jag redan fotat… På eftermiddagen hade den blivit ganska svag och då tog jag äntligen en bild med stora kameran (inte värt att publicera här). (Uppdatering 2021-12-11: Den bleka bilden på var jag tror var en 120-pelare visade sig vara en diffraktionpelare som är supersällsynt, jag är blott den andra personen i världen som fotat den i naturligt ljus!)
- Den övre tangerande bågen och Parrys båge är väldigt vackra särskilt när de syns så tydligt som de gör
- Helic arc har jag inte hittat ett svenskt namn på men fenomenet är i varje fall inte lika sällsynt som det som jag beskriver nedan.
Bisolpelare
Det finns en halo-del som jag fortfarande inte har fått ett entydigt svar på, den är den vertikala pelaren som går ner från bisolen, syns väldigt tydligt i bilderna. Det finns inte många rapporter av just den i hela världen och varje gång den nämns så har den ett nytt namn. På svenska verkar den inte ha något namn överhuvudtaget, vilket kanske skvallrar om att fenomenet är rätt så sällsynt. Så jag är överlycklig att jag fått den på bild och så tydligt dessutom! De engelska namn som jag har hittat:
- arms of parhelia (i detta fall anses pelaren gå neråt från parhelion (bisolen))
- arms of subparhelia (i detta fall anses pelaren gå uppåt från subparhelion (under-bisolen))
- parhelion pillar (då slipper man i varje fall tänka på om det går uppåt/nedåt)
- sundog pillar
Huruvida det verkligen är en komponent i sig är öppen för diskussion, det finns också en teori att pelaren är en variant av någon annan komponent, t.ex. Lowitz arc. Dock tycker jag att det verkligen är fråga om en pelare i mina bilder, den är ju alldeles rak. Den börjar från bisolen och går långt ner, någon subparhelion (”under-bisol”) har jag inte i min bild men väl kommer pelaren ganska nära till var en subparhelion kan tänkas vara. Så en hel arm of parhelion och en halv arm of subparhelion är det väl och tillsammans bildar de en enhetlig pelare?
Då tycker jag att det är upp till mig att skapa ett svenskt namn för fenomenet och då väljer jag ett namn som beskrivet det bäst: bisolpelare. Var så god!
Notera dock att jag är absolut ingen expert på detta utan jag började forska först nu när jag tog bilderna. Jag har ställt frågan till SMHI, Taivaanvahti/Himlakollen (Finland) och Astronet (Sverige) och än så länge har jag inte fått ett säkert svar från någon. Jag uppdaterar inlägget om jag får mer information!
Forsaskalet
Om ni har läst min blogg under en längre tid så minns ni kanske hur jag utskällde Mullfjälls-leden i fjol. Även om det nu var snö på marken så var det uppenbart att de inte spångat här så många gånger gällde det bara att ta sig genom blötan när inte allt har hunnit att frysa än. När jag sjönk i gyttjan så illa att jag nästan tappade stöveln tog jag på mig snöskorna, det var inte så mycket snö att jag skulle ha behövt dem men de skyddar mig från gyttjepölar i varje fall.
Jag var den första att gå här i dag men eftersom jag stannade så många gånger för att fota så var det två tjejer och sedan en kille som kom i kapp mig och gick förbi och då hade jag spår att följa, av med snöskorna! Jag stötte på killen igen lite senare när vi fastnat på en myr (inte bokstavligen förstås, även om jag vurpade där) och började prata med honom. Han var en britt på sitt första besök i Sverige och jag såg det som en ypperlig möjlighet att prata lite engelska och samtidigt ge honom råd om att gå tillbaka till Duved över Mullfjället som han ville göra. I jeans och vandringskängor som han inte ens snörat upp, undrar hur blöta hans fötter var!
I och med att jag gick med killen nu så fick kameran ligga i väskan. Det var först vid Forsaskalets vindskydd som kameran kom fram, för här var det tydligt hur otroligt vacker dag det var med landskapet som öppnade sig västerut. En riktig vinterdag som knappast kan bli vackrare!
När jag gick tillbaka började solen sänka sig bakom Mullfjället så jag gick i skuggan för det mesta, inget bra ställe för kvällsfoto om vi säger så. Det blev färre fotostopp men jag hade ju redan varit med om någonting magiskt fint så jag var väldigt nöjd.
Jag tänkte på britten. Han är i Sverige för första gången och får se ett ovanligt fint halofenomen. Jag är ute varje vecka, flera gånger i veckan, och oftast klagar om att någonting inte gick som tänkt. Fel utrustning, prognos som slog fel, finns liksom en miljon sätt att missa. Men samtidigt, det hör till, det är omöjligt att lyckas 100 % varje gång. Det är naturen vi pratar om, den bryr sig inte om mina ambitioner. Ja må missa de bästa fototillfällena många gånger men det gör ingenting. Det viktigaste är att jag är ute och att jag njuter av det som naturen väljer att bjuda på vid varje tillfälle, helt oavsett om det passar mina planer eller inte!
Och så händer det någon gång att jag får vara med i någonting helt fantastiskt och alla de gånger när turen blev mindre lyckad spelar absolut ingen roll längre.
~ ~ ~
Uppdatering 2021-12-11: Det visade sig att jag hade fel om vissa komponenter så jag har bytt Powerpoint-bilden med alla namn. Ännu mer spännande är att den bild som jag inte ville publicera här visade sig vara en diffraction pillar (diffraktionpelare, namnet fanns inte på svenska så jag översatte bara), inte en 120-pelare som jag först trodde! Mer information om detta hittar du på The Halo Vault där jag skrev ett gästinlägg.