Gårdagens tunga moln hängde kvar på morgonen men jag litade på väderprognosen som sade att det skulle bli allt mer soligt under dagen. Min plan för dagen var att göra två separata turer i stället för en lång, den första väster om Vålåstugorna till Gruvsmällen och Smällhögarna pkt 1288 och så på kvällen öster om stugan till Vålåvalen.
Gruvsmällen
Jag följde leden mot Gåsen i ungefär 2,5 km och sedan vek av för att gå diagonalt upp på Gruvsmällen. Det var vansinnigt blött, fullständigt omöjligt att undvika vatten. Ställen som jag är säker på är snustorra i vanliga fall var helt vattendränkta nu (det regnade faktiskt lite i går kväll) så det plaskade med varje steg. Men, inga problem med det förstås, bara gilla läget.
Jag lyckades att komma upp exakt vid toppröset (som man inte ser tills man nästan är framme), stod där och tittade runt och såg att det visst finns ett annat toppröse som ser ut att vara högre upp så jag gick dit. Och upptäckte att det första röset var den riktiga toppen. Nå väl, spelar ingen roll för bildernas skull, och jag hade ju stått intill det första röset så toppen var säkrad i varje fall.
Det var inte en blåsig dag egentligen men här på toppen var det lite kalla vindar så jag letade efter lä för att fika. Gruvsmällens östra brant funkade finfint för ändamålet och här hade jag även mobiltäckning så jag satt en bra stund och läste nyheter och annat, finns ingen täckning nere vid stugan.
Smällhögarna pkt 1288
Från Gruvsmällen är det bara 2 km till Smällhögarna pkt 1288 och väldigt lätt terräng att gå. Trots att det nu var lunchtid låg det moln kvar på nästan alla toppar runtomkring mig, det var faktiskt rätt så fantastiskt att de toppar det var mest sol på var just dessa toppar som jag gjorde nu! Väldigt tacksam att vi valde att komma till Vålåstugorna, skulle ha varit surt med toppar i molnen.
När jag ändå var häruppe passade jag på att ta Smällhögarna pkt 1188, det var inte alls många höjdmeter (därför räknas den inte som en fjälltopp) och sedan gick jag en till omväg för att kolla bäcken som rinner ner på den östra sluttningen av Smällhögarna. Vid stugan hör man bruset från vattenfallen så naturligtvis måste jag kolla om det finns någonting att fota här. Och visst hittade jag ett snyggt fall så jag fick använda både stativet och vidvinkelobjektivet som jag släpat med mig.
Jag var vrålhungrig när jag kom till stugan. Jag hade bestämt från början att jag äter lunch vid stugan så jag hade bara snacks med mig och turen tog visst lite längre tid än jag tänkt. Men ingen fara som det var, jag åt och fikade gott och länge och så var det dags att göra dagens andra topptur.
Vålåvalen
Jag hade ursprungligen planerat att göra Vålåvalen via leden mot Lunndörrsstugan t/r men när jag stod på Smällhögarna och såg terrängen mellan Vålåstugan och toppen ändrade jag mig, terrängen såg helfestlig ut, småkuperad men till synes lättgången (kolla bilden lite längre upp här).
Även om mina fötter kändes rätt så fräscha fortfarande trots morgonturen ville jag inte ta extra höjd om jag kunde undvika det, så jag valde att gå så rak väg som möjligt i stället för att gå upp via Tjejnienrovpe. Ganska snart blev det uppenbart att terrängen inte var varken helfestlig eller min väg rak, då det inledningsvis var dvärgbjörk till max och så gjorde alla dessa små kullar att jag inte kunde gå med någon framförhållning utan stötte på hinder i form av myrplättar, små tjärnar, stenar och raviner som jag inte kunde se tills jag stod på kullen framför dem. Så även om det inte var svårt, blev det rätt så frustrerande rätt så fort och jag ville absolut inte gå samma väg tillbaka.
Det var inte ens 100 höjdmeter att gå upp när jag väl navigerat till foten av toppen så den sista biten gick fort. Nu hade alla moln lyft också så jag kunde se topparna åt alla håll, det var riktigt fint i kvällsljuset som det blivit nu.
Som sagt, jag ville inte gå samma väg tillbaka så jag gick ner mot söder i stället i syfte att ta den kortaste vägen till leden. Det var inga större svårigheter även om jag stundtals blev lite frustrerad igen, men det var nog mer på grund av tröttheten som började smyga in än terrängen i sig. Och plötsligt stod jag på några fyrhjulingspår och satsade på att jag kommer fram om jag bara följer dem, och rätt som det var så stod jag snart på leden som kommer från Lunndörrsstugan.
Det visade sig att leden har dragits om alldeles nyligen (senare berättade min kompis att det fanns info om det på dörren, det hade jag helt missat), spångarna var så nya att det fanns sågspån kvar och själva leden inte nötts in alls så att ibland fick jag gå efter ledmarkeringarna. Till saken hör att jag hade solen i ögonen så jag kunde helt enkelt inte se den purfärska stigen alla gånger.
Jag ska erkänna att jag var trött när jag var framme vid stugan. Det hade varit en lång dag, sammanlagt var det absolut inte mer än vad jag är van vid men troligen spelar gårdagens långa vandring en roll också. Nästan 21 km och 1000 höjdmeter totalt under dagen, efter att ha gjort nästan 19 km i går. För att inte glömma att jag ska ju gå tillbaka till bilen i morgon!
Det visade sig dock att det var bara kroppen som var trött, i huvudet var jag pigg och låg vaken i sängen långt efter midnatt. Detta är nackdelen med att göra en tur på kvällen, mitt huvud hinner inte att gå ner i varv innan läggdags. Mycket bättre göra en sammanhängande lång tur så att det finns tid på kvällen så jag hinner slappna av innan jag lägger mig. Men oavsett hur det var nu så var jag supernöjd med dagen! 3,5 toppar i fantastiskt fint väder. Underbart!
Tur 1
- Längd: 11,5 km
- Stigning: 614 m
- Tid: 5 tim 53 min
- Topp nr 28 & 29 (av 141) i Jämtlands landskap
- Topp nr 56 & 57 (av 178) i Jämtlands län
Tur 2
- Längd: 9,3 km
- Stigning: 378 m
- Tid: 3 tim 43 min
- Topp nr 30 (av 141) i Jämtlands landskap
- Topp nr 58 (av 178) i Jämtlands län