Nu när det var klar himmel blev det riktigt kallt på natten. Det var -4 grader när jag gick på toan vid 5-tiden och när jag till slut klev upp efter 7 var det ett tjockt lager frost överallt. Så vackert! Men solen avger ju mycket värme fortfarande så frosten försvann snabbt och när vi började vandringen tillbaka var det knapp någon frost kvar.
Det var nästan helt vindstilla och blå himmel överallt, men efter några timmar blev det slöjmoln som skvallrade om ett väderomslag, prognosen lovar regn igen från och med i morgon. Men ingenting som vi behövde bekymra oss över nu utan det gällde att sätta en fot framför den andra i det sköna sensommarvädret (eller förhöstvädret?). Ungefär halvvägs började jag känna av gårdagens turer och mitt beslut att inte göra Smällhögarna pkt 1158 – jag hade faktiskt närt lite hopp om att göra den men bestämde i går kväll att avstå – framstod som ett allt smartare drag. När vi var framme vid bilarna var jag oerhört tacksam faktiskt att jag inte gjorde toppen, fötterna var inte alls glada! Även om jag så väldigt gärna vill öka på min samling av toppar får det inte bli ett måste, utan det ska vara kul. Jobbigt ibland, visst, men om jag behöver tvinga mig så finns det ingen mening med det längre. Live to fight another day!
