Som jag har flera gånger sagt så finns det några toppar som jag vill göra extra mycket. Oftast är det en topp som jag ser titt som tätt, tycker det är lite besvärligt att inte ha gjort en topp som ligger så nära. Ibland är det en topp som av någon anledning gör mig nyfiken. Och så finns det toppar som jag helt enkelt vill göra för att ha dem gjort. En sådan topp är Helags ”mellantopp”, alltså punkt 1637 som ligger på kammen mellan Helagstoppen och Helags Västra 1704. Jag trodde ju att jag gjort alla toppar i Helagsmassivet efter 60 toppar, men sedan när jag såg listan över Sveriges fjälltoppar (enligt vilken det finns 178 fjälltoppar i Jämtlands län) så såg jag att det faktiskt finns en fjärde topp i massivet. Ibland ser du namnet Skantztjahke med en angiven höjd på 1634 m men jag har inte sett detta namn på någon karta så jag väljer att kalla toppen för Helags pkt 1637, eftersom 1637 m är den högsta punkten jag hittar enligt Lantmäteriets karta. Så bara för att toppen är helt okänd för de flesta så är den ändå en rejäl bjässe här i Jämtland.
Torkilstöten-Helags
När väderprognosen lovade fint väder efter en rejäl kall period (kan ha varit minusgrader på Helagstoppen!) slog jag till, nu skulle jag göra den besvärliga mellantoppen och kanske ett par andra toppar när jag ändå var i trakten. Jag åkte tidigt till Torkilstöten i Ljungdalen och hittade mer bilar på parkeringen än jag någonsin tidigare sett, vilket inte kom som en överraskning egentligen för det är ju årets trend. Solen gassade på och det var shorts och t-shirt som gällde och jag tog det lugnt i uppförsbacken för att spara krafter, fadäsen vid Skarsfjället i färskt minne.
Jag var framme vid fjällstationen tidigt på eftermiddagen och fortsatte mot Sylarna en bit för att hitta en avskild tältplats. Vilket inte var helt lätt då det fanns tält överallt, helt i linje med antalet bilar jag såg vid Torkilstöten (undrar hur Kläppens parkering ser ut…). Men så hittade jag en liten skyddad plats med helt platt underlag, torr mossa. Skulle det regna så fanns det en risk att platsen skulle bli väldigt blöt men jag valde att ta risken för att ha jämt under liggunderlaget och fantastiskt fint skydd på tre sidor. Fattar inte dom som ställer sina tält så nära stigen att man nästan snubblar på linorna när man går förbi. Den skyddade platsen innebar att det fanns kanske lite mer mygg än på mer öppna ställen men något moln av mygg var det inte överhuvudtaget utan mer några enstaka tappra som överlevt den kalla perioden.
När jag ställde upp tältet märkte jag att det slet på den halvtrasiga ryggen, det gör ont att böja mig ner. Jag hade haft lite funderingar att byta tältplats i morgon för att komma närmare Snusestöten men det var uteslutet nu, jag ville inte utsätta ryggen för detta två gånger.
Snusestöten
Efter att jag fått ordning på grejerna gick jag till fjällstationen för en fika i solskenet. Jag hade massor av tid och bestämde att jag gör Snusestöten redan nu i kväll, det är bara 8 km t/r och inte många höjdmeter, så egentligen en trevlig promenad bara.
Först kollade jag om det finns en genväg över ån som senare blir Handölan då jag hade tältet i närheten, det skulle ha gått att vada men jag hade klarat hela dagen med torra skor och ville inte ha blöta fötter nu heller så jag gick tillbaka till leden i stället. Jag vek av från leden efter tjärnen NV från Jalkedsåajja och sedan var det bara att hålla en rak linje mot Snusestöten. Inga konstigheter alls, bara förlorade ungefär 40 meter i höjd då det finns en liten dal mellan Snusestöten och Jalkedsåajja. Från dalen är det ungefär 180 höjdmeter till toppen och jag kom upp utan större svårigheter. Solen gassade på väldigt varmt fortfarande och för en stund kändes det som att kroppen började överhetta, vilket gjorde mig lite orolig, men jag bara tog det ännu lugnare och höll pulsen nere.
Jag hade middag med mig och åt på toppen. Det var så skönt att sitta där, det fläktade lite grann och myggen höll sig borta så jag lät kroppen kylas ner en bit utan att stressas över blodsugare. Jag kollade utsikten åt alla håll och var särskilt nyfiken på Helags mellantopp, den här branten från Helagstoppens norra kam nere till passet. Branten såg inte alls rolig ut… jag visste redan att det var stenigt där men nu såg jag att det fanns en klippig brant så jag skulle vara tvungen att ta mycket höjd för att komma runt – och det i sin tur medförde en längre sträcka på stenarna. Liksom pest eller kolera, det fanns inga enkla alternativ.
Men, det var morgondagens problem. Nu behövde jag bara välja vägen tillbaka till tältet och såg att det såg bra ut om jag går nästan rakt mot Jalkedsåajjas topp för att komma öster om den lilla tjärnen NV från Jalkedsåajja. När jag kom till den lilla dalen började myggen bli besvärliga och det började klia lite överallt, jag ville dock inte spraya på myggmedel nu när jag skulle lägga mig på en gång efter jag kommit fram till tältet. Jag brukar alltid se myggmedel som den sista utvägen och hellre utstår med några bett. Det kliar ju bara i en halvtimme så jag ser det som en övning i självdisciplin… och just nu krävdes det ganska mycket självdisciplin kan jag säga!
Jag blev glad att se att tältet redan låg i skugga vid åttatiden så det var lite svalare när jag kröp in i tältet. Jag skulle kliva upp tidigt för att ta mig an mellantoppen på morgonen!
Turen
- Längd: 9 km (+ 13,2 från Torkilstöten)
- Stigning: 377 m (+ 375 från Torkilstöten)
- Tid: 3 tim 44 min (+ 3 tim 42 min från Torkilstöten)
- Topp nr 27 (av 37) i Härjedalens landskap
- Topp nr 54 (av 178) i Jämtlands län