Nattvioler

Plånboken

Den försvunna plånboken som jag nämnde tidigare, den verkade verkligen bara borta. Jag vände lägenheten upp och ner, kollade varje byxficka och jackficka och ryggsäck, åkte till polisen för att fråga, åkte till caféet på Fröå Gruva för att fråga, jag till och med gick i princip varje steg jag hade tagit under dagen då. Så även om det såg ut som att jag verkligen förlorat plånboken, var det en del av mig som vägrade att tro att jag aldrig får den tillbaka. Jag brukar inte tappa bort saker och när jag gör det så får jag ändå kameran tillbaka efter att den legat på fjället i över ett år. (Det borttappade objektivlocket från Hottögsfjället häromveckan räknas inte, där hade jag klumpiga fingrar och locket föll i forsen framför mina ögon.)

Nu i tisdags var det dock en ganska kylig dag och jag tog på mig mina ”höstbyxor” för promenaden. Jag kom hem, tog ut telefonen från lårfickan, såg en fyrkantig form i den andra lårfickan… plånboken ju!! Just det, det var ju en ganska kall dag när jag senast använde plånboken, då jag hade höstbyxorna på mig. Inte tänkte jag på det tidigare! Och plånboken är egentligen inte en riktig plånbok, utan en korthållare som jag själv tillverkat av tygtejp. Får lätt plats i lårfickan, blir inte blöt, och några kontanter behöver man ju inte ha med sig numera. Den lilla storleken gör den naturligtvis enklare att tappa bort. Eller svårare att hitta, är kanske rätt uttryck.

Orkidéer i mängder

När jag fotade guckuskor för att par veckor sedan lovade jag att komma tillbaka för att kolla nattviolerna. I går gjorde jag just det, klädd i de mest töntiga kläderna för att skydda mig mot mygg när jag hukar vid blommorna. Bara jag klarar mig till bilen utan att någon ser…. jag klarade mig inte till bilen utan att någon ser. Nåja, att vara moderiktig har aldrig varit min grej. Praktisk, däremot, det är jag alltid!

Jag blev lite förvånad att se att inte alla guckuskor hade överblommat. En aning bleka kanske, men annars var några ganska bra fortfarande. Men det var ju inte guckuskorna jag ville se den här gången, utan jag gick direkt till myren med nattviolerna. O jösses. Vilka mängder! Jag har verkligen inte sett sådana här antal av vilka som helst orkidéer utanför Gotland och Öland i princip. Fullständigt omöjligt att ta ett enda steg utan att riskera att trampa på någon orkidé, om det så var fläcknycklar, nattvioler, tvåblad, guckuskor eller brudsporre. Den sistnämnda alldeles i början av blomningen.

Jag gjorde några försök att använda mitt ljustält, men som jag har konstaterat tidigare så är det svårt när motivet är vitt. Ljustältet, när det står i skugga, blir faktiskt lite mörkare än motivet och då funkar det inte. För att få till detta skulle jag behöva en blixt som belyser tältet, inte motivet, och där är jag inte riktigt. Att börja syssla med blixtar, alltså.

Så i stället fick jag leta efter en naturlig bakgrund för en lämplig blomma. Det är en utmaning med dessa långsmala blommor, hur gör man för att skapa lite intresse och dynamik i bilden? Jag tänkte på vad den stora makro-gurun Mike Moats säger, ”finding character in nature”. Principen är att hitta någonting som är lite avvikande. I stället för en typisk långsmal nattviol i bästa blomning, en som lite kortare och i början av blomningen. I stället för att jättelångt tvåblad, en som nickar. Och så leka med ljuset naturligtvis. Vilket inte var helt enkelt det heller då solen var bakom träden och allt som oftast när jag fått till stativet och kompositionen och fokuset så var ljuset redan borta. Men som det hela betraktat så var det ändå kul att fota makro och de töntiga kläderna plus ett generöst lager av myggmedel gjorde sitt jobb och jag kunde fota i lugn och ro. Två timmar som bara flög!