Första skottet

Militären har ett talesätt Every plan is a good one until the first shot is fired, alltså ”varje plan är god tills det första skottet”.

Jag spenderade i stort sett hela vintern för att smida planer för sommarens toppturer. Läste kartor, mätte avstånd, ritare rutter. Si och så många toppar skulle jag hinna med.

Så kom en kall maj och snösmältningen stannade till. Vandringssäsongen blev lite försenad. Sedan kom en kall juni och vandringssäsongen fortfarande inte kom igång på riktigt, men det spelar inte så stor roll då jag fick min första covid-spruta och den slog ut mig. Eller också var det pollenallergin eller jobbstressen, slutresultatet var i varje fall att jag var tvungen att vila och återhämta mig från vad det nu var.

I syfte att kompensera – och för att jag var urless på jobb – bestämde jag att påbörja min semester tidigare än ursprungligen planerat. Att sommarvärmen kom till fjällen just då i början av juli hade kanske någonting med beslutet att göra.

Men så är det ju detta med värme. Den ställde till det på en gång och min planerade tur med tre toppar blev endast två och värre än, den tredje toppen blir riktigt besvärlig att göra separat.

Efter några dagar av vila och regn var jag redo för att börja med topparna i Anaris- och Lunndörrsfjällen. I fjol när jag gick där hade jag bedömt att leden mellan Vallbo och Grönvallen går att cykla, vilket gör att dessa toppar är inom räckhåll som en dagstur. Så åker jag dit, börjar cykla – och upptäcker att leden är allt annat än cykelvänlig. Hur i fridens namn kunde jag uppfatta leden så fel i fjol? Visst är det lätt att gå trots att det är stenigt, men cykeln är överhuvudtaget inte lika smidig som fötterna för att undvika stenarna. Jag kämpade i fem kilometer och insåg att jag förlorar mer krafter än vinner, jag kan ju inte hålla på med att gå med cykeln hela tiden. Så jag lämnade hojen vid leden och gick den sista kilometern till Grönvallen och fortsatte till Pyramiderna.

Men så tyvärr hela vägen upp till Pyramiderna hör jag hur åskan närmar sig. Blixtar såg jag när jag var framme vid Pyramiderna. Jag tänkte att ovädret drar sig vidare snart, jag kan hitta skydd från blixtarna i skogen. I skogen omringades jag av ett annat mörkt moln – myggor. Jag hade regnponcho på mig och insektsmedel på bar hud, men skulle jag sitta här kanske en timme medan myggorna söker en svaghet i mitt försvar?

Svar nej. Jag gick tillbaka till Grönvallen, där fanns det några andra människor så jag kunde i varje fall driva tiden genom att prata med dem. När åskan väl dragit vidare, konstaterade jag att någon topp kommer jag inte göra, nu skulle jag ju behöva gå extra sex kilometer (=t/r Pyramiderna). Så jag gick tillbaka till cykeln, lyckades att cykla lite mer nu när det gick utför, men en snitthastighet på 7 km/h är ingenting att hänga i julgranen. Jag är ingen terrängcyklist, det är ett som är säkert.

Nu rök alla dessa toppar i Anaris- och Lunndörrsfjällen som dagsturalternativ. Varenda en av dem kräver att jag övernattar någonstans, vilket i sin tur kräver att jag får minst två dagar av minst ok väder för jag vägrar att 1) tälta i busväder 2) göra en topp i busväder. Plus att jag går 9 km i skogen, behöver jag påminna er om att jag inte gillar att gå i skogen när jag gör fjällturer?

Jag skulle ha gjort två toppar på denna misslyckade tur. Så nu har jag halkat ännu mer efter min ursprungliga plan.

Eftersom mina dagsturalternativ häruppe i Åre-trakten helt försvann i princip, gjorde jag en tur för att samla in den sydligaste kvarvarande toppen på min lista, Sonfjället. Den turen gick ju hur bra som helst tills jag fick ett ryggskott. Så nu undrar jag hur lång tid det tar för ryggen att läka (den känns hyfsat bra vid skrivande stund, tack och lov) och om jag hinner med en topptur innan min andra covid-spruta på onsdag. Som kanske kommer att slå ut mig för en period igen.

Det är lätt att sitta vid datorn när det är minus 20 grader ute och planera allt jag ska göra under sommaren. Så har vi startskottet för sommaren och planen kan jag kasta i papperskorgen.

Verkligheten är ingenting att leka med.