Jag har hållit mig mestadels söder om E14 men nu var det dags att göra en topp längre norrut – Ansätten. Jag vet inte hur många år som jag tänkt på Ansätten, i början gjorde jag det som en botanist men numera tänker jag mer om fjälltoppen. Det skulle ha varit perfekt om jag hade kunnat slå ihop dessa två men av olika anledningar blev turen inte av i början av juli, vilket skulle annars ha varit en bättre tidpunkt botaniskt sett. Å andra sidan lider min halvtrasiga rygg särskilt mycket när jag böjer mig ner så det är kanske lika bra att jag inte behöver kolla blommor hela tiden!
Spångar och avgifter
Väderprognosen lovade regn på eftermiddagen så vi började tidigt. Det är märkligt att läsa om en värmebölja i Sverige när det på vissa morgnar varit knappast 10 grader här och även nu när vi började gå var den en ganska behaglig 15 grader. Jag hade jackan på inledningsvis men i skogen blev den överflödig. Det är först efter vi kom till de stora myrområden som långärmat behövdes igen. Och på tal om myrområden så måste jag gå in på mitt favoritklagoämne. Inga spångar!
Jag förstår fullt väl att det kostar pengar att upprätthålla leder och dessa pengar finns inte alltid. Men. Om det finns en stig som orten marknadsför (som t.ex. just Ansättens Blomsterstig) så tycker jag ändå det är rimligt att stigen är lättillgänglig? Som det var nu så var det delvis spångat men så hade de liksom snålat några meter på båda hållen så att spångarna började och slutade i blöta. På vissa ställen var det bara blött och inga spångar alls. Det var inte ett problem för oss i sig, går man i skor så är man alltid beredd på att man får blöta fötter, men mitt problem ligger mest i att om stigen går genom en myr så först går alla på samma ställe och trampar sönder växtligheten. När växtligheten är borta finns bara svart gyttja och då börjar folk gå runt det. Och så fortsätter det tills du har ett söndertrampat område som är flera meter brett.
Nu har det införts en frivillig avgift för lederna i Södra Årefjällen. I princip är det en bra idé, men jag tycker att de genomför det fel. Om de begär en frivillig avgift så ska den vara så liten att folk alltid är benägna att betala den. De flesta kanske inte tycker att 100 kr är så illa, men som en helt frivillig avgift tycker jag den är lite saftig och jag kan inte vara ensam om att tycka så. Jag menar att 20 kr är ingenting, det är inte en tröskel ens om du har lite ont om pengar. Om man i stället begär 100 kr, om du då har ont om pengar så blir inte vandringen en fråga om din ekonomi? Helt fel om det blir så! Det är mycket bättre att ha fem av fem personer betala 20 kr än en person av fem betala 100. För vad är frågeställningen annars – att alla som njuter av lederna bidrar sin del, eller att få välvilliga betalar för alla? Jag personligen tycker att alla betalar för sig och då ska den frivilliga avgiften inte vara så hög att den blir en social fråga. Fjällen och naturen för övrigt ska alltid vara för alla, oavsett den ekonomiska ställningen.
Genomförandet för avgiften torde vara enkelt – en Swish-skylt i början av leden med en uppmaning att slänga en slant om man vill stödja arbetet med ledunderhållet. Är leden i bra skick så ökar säkert viljan att betala. Ett likadant system finns redan vid t.ex. Fröågruvans parkering.
Sommarled vs Blomsterstig
Men tillbaka till turen då. Enligt kartan gick sommarleden till Ripstugan och så något efter Ripstugan går det en stig till toppen. När vi kom till stället där sommarleden och Blomsterstigen grenar sig (Blomsterstigen fortsätter till Ansättenstugan där det enligt kartan inte finns någon stig till vare sig Ripstugan eller toppen) så tog vi sommarleden inledningsvis. Men då såg vi att leden går över ett jättestort myrområde utan någon antydan på spångar och valde att gå tillbaka till Blomsterstigen då den verkade vara mer trafikerad. Även Blomsterstigen gick över myrar, spångat över de allra blötaste ställena men inte mer.
Det var trevligt vid Ansättens fjällstuga, vi passade på att fika och såg sedan att det visst går en stig till toppen, även om Lantmäteriets karta inte vet någonting om den. Just när vi fikade kom solen ut också så det var skönt att sitta där. Sol hade vi med oss nästan hela vägen till toppen men väl på toppen var det ganska ruggigt, molnen tog över och vinden var frisk. Det regnade på ett par håll och ett av dessa regnområden var på väg mot oss och snart fick vi droppar på oss, det upphörde dock nästan på en gång efter att vi fått på oss regnkläder. Tillbaka vid Ansättenstugan hade vi en ny fikapaus och sedan var det bara att gå tillbaka.
Det blev allt gråare och när jag tog mina sista bilder, konstaterade jag att slutartiderna började bli väl långa trots att jag redan var uppe på ISO 400. Och visst, det började regna precis när jag åkte ut från parkeringen! Det kallar jag för timing.
Inlägget blev visst ett enda långt gnäll och inte så mycket om själva turen. Det var en ganska enkel tur i gott sällskap och då är det lätt att fastna vid dessa större frågor så här på efterhand. För dessa frågor tycker jag behöver diskuteras.
Turen
- Längd: 13,6 km
- Stigning: 590 m
- Tid: 6 tim 7 min
- Topp nr 27 (av 141) i Jämtlands landskap
- Topp nr 53 (av 178) i Jämtlands län