Jag är inte den som firar midsommar (surprise surprise) men jag är inte sen att utnyttja den lediga dagen som midsommarafton innebär. Även om ”ledig dag” är ett flexibelt begrepp för en egenföretagare… hur som helst, nu hade jag ordnat arbetet så att jag faktiskt fick ledigt och då hade jag siktet inställt på tre toppar i Lofsdalen, de sydligaste av topparna i Jämtlands län.
Var fasiken är plånboken?!
Resan började mindre bra då jag upptäckte när jag packade grejer att jag har tappat bort plånboken. Då i stället för att göra ordning i bilen för övernattning åkte jag till byn för att fråga om de sett plånboken på ICA då det är där jag såg den sist. Icke. Så åkte jag till Fröå Gruva i fall plånboken ramlat ur fickan när jag klev ur bilen där, utan resultat. Nu började tiden rinna ut på allvar, jag hade stämt träff med Kristina i Lofsdalen och om jag inte kommer iväg snart så skulle jag vara hopplöst sen. Det fanns ingenting mer jag kunde göra åt plånboken nu i vilket fall som helst, det är midsommarafton och jag har, tack och lov, ett reservkort så jag kan tanka och så funkar ju Swish för det mesta numera.
Det tog några mil innan tankarna slutade snurra kring den försvunna plånboken. Kreditkort är en sak, men tanken på att jag skulle bli tvungen att åka till Lidingö igen för att hämta ett nytt körkort, det gjorde mig inte så himla glad kan jag säga!
Jag hann till Lofsdalen precis i tid för att kunna njuta av en våffla på caféet, Finsk sisu hette våfflan och den serverades med salmiakglass. Ovanlig kombo men jag gillar våfflor, salmiak och glass så varför inte liksom?
Mäktigt väder
Väderprognosen lovade att det skulle bli en solig kväll så vi drev tiden tills det kändes lite dumt att bara sitta där vid ett bord och snacka, vi bestämde att det är bättre att sitta på toppen och snacka i stället. Från panoramaparkeringen är det en lätt och kort promenad till toppen och så satt vi ner oss och skålade midsommar med alkoholfri öl och Ramlösa, ni får gissa vilken var min. Hint: Jag dricker inte någonting som har ordet ”alkohol” i namnet, även om det slutar med ”fri”.
När vi blickade ut över landskapet fick vi stora tvivel om väderprognosen. Det var väldigt mörka moln på gång och vi såg hur det regnade här och var och en av skurarna var definitivt på väg mot oss. Vi var dock beredda för lite regn och passade på att beundra detta skådespel, det är verkligen mäktigt att se hur regnskurarna sveper över landskapet och ljuset leker mellan molnen. När det blev uppenbart att vi skulle bli blöta alldeles strax, tog vi på oss regnkläderna och började gå tillbaka till parkeringen. Vi fick några droppar på oss men verkligen inte mycket med tanke på hur det hade sett ut. Dock var Hovärkens topp nu i molnen så det skulle inte ha hjälpt oss att stanna kvar däruppe!
Jag hade sett fram emot att se Sonfjället men fjället var nästan helt dolt i molnen. Chansen fanns dock att molnen skulle skingra så vi gick en liten omväg på leden mot Glötdalsvallen, till kammen där man har en utsikt över Digerbäckkölen. Men något Sonfjället fanns det fortfarande inte att se, ljuset var tråkigt och myggorna började bli riktigt irriterande, dags att konstatera att turen inte riktigt blev som tänkt – utan mycket bättre! Det här vädret som vi fick se var ju mycket mer intressant än blå himmel så i slutändan var turen en riktig fullträff. En ny topp, mäktigt väder och trevligt sällskap. Så här kan jag tänka mig att fira midsommar även i fortsättningen!
Vill också tipsa om Kristinas blogg, hon är mycket bättre än jag att gräva upp intressanta fakta och dokumentera platserna hon besöker, så även för den här turen på Hovärken!
Turen
- Längd: 6,8 km
- Stigning: 360 m
- Tid totalt: 3 t 40 m
- Topp nr 21 (av 37) i Härjedalens landskap
- Topp nr 43 (av 178) i Jämtlands län