Hottögsfjället

Jag tänkte prova en ny sak – göra en topptur på kvällen. Normalt är jag ju ute under dagen, mest för att jag inte har tålamod att vänta tills på kvällen för att göra någonting som jag ser fram emot att göra. Och för att jag är obekväm med den tidspress som kvällen innebär, på något sett upplever jag att solnedgången är en deadline. Typ om jag inte hinner tillbaka innan solen går ner så bryter jag ett ben, går vilse, attackeras av björnar och min bil förvandlas till en pumpa. Fråga inte…

Så jag tänkte att jag måste utmana mina fördomar och åkte i väg vid 17-tiden, målet var Hottögsfjället. Det var solsken och sommarvärme när jag gick genom skogen, myggorna har inte vaknat än vilket var jätteskönt förstås. Skulle annars ha varit väldigt plågsamt, men den tiden kommer. Nästa vecka, gissningsvis.

Stigen följer en bäck (Störtbäcken) till stora delar och det finns ett antal små vattenfall, men nu när solen var framme var det på tok för mycket kontraster för att det skulle ha varit meningsfullt att fota dem, så jag tog en titt, gjorde ett litet försök, blev inte bra, fortsatte att gå upp.

Jag tyckte det kändes lite segt att gå upp. Jag undrade om jag har helt tappat konditionen eller om är det allergi. Jag vill verkligen inte ursäkta bort mina egna tillkortakommanden så om det är fråga om dålig kondition, får jag helt enkelt jobba på det. Och i dag var en bra början, jag släpade på en extra tung ryggsäck i och med att stativet var med. Men allergi låter trots allt rimligt, jag har känt mig låg hela veckan och även om jag inte har några tydliga symtom så kämpar ju kroppen med pollenattacken oavbrutet nu. Om några dagar när björkpollensäsongen är över får jag veta vilket det är fråga om…

Väl på kalfjället kändes det bättre, för att allt alltid känns bättre på kalfjället. Jag lovar. Eller okej, allt annat än åskväder. Och stormvindar. But I digress.

Mina förhoppningar om fint kvällsljus förstördes av tjocka slöjmoln som parkerade sig framför solen. Jag tänkte på väderprognosen jag läste på morgonen, både Yr och SMHI sade att det skulle vara mest solsken, men FMI visade moln. Inte första gången FMI kammar hem priset, det är att en finsk prognos är mer träffsäker än en norsk eller svensk prognos bara några mil från den norska gränsen är ju bara pinsamt. För Yr och SMHI.

Väl på toppen blev FMI:s prognos än mer imponerande, i Oviksfjällen såg jag att det regnade. Jag blev lite orolig att det skulle bli blött även på Hottögsfjället, men den lilla vinden som blåste kom från väst och då skulle regnet flytta sig bort från mig. Och precis som jag var på toppen så behagade solen visa sig igen, lite grann i varje fall, vilket gav mig hopp om att få riktigt kvällsljus trots allt. Helt så blev det dock inte, det var först när jag var tillbaka vid bilen som det såg bra ut igen, men då var det för sent. Jag fick nöja mig med små glimtar av rosafärgade fjälltoppar när jag åkte hem, nöjd med kvällens tur trots allt.

Inga brutna ben, jag gick inte vilse, såg inte en skymt av ilska björnar (eller trevliga björnar för den delen) och bilen stod kvar precis som jag hade lämnat den. Kvällens enda förlust blev ett objektivlock som retfullt studsade på marken och rullade ned i ett vattenfall och försvann i ett nafs. Jag var inte ens förvånad, det har varit så nära att hända oräkneliga gånger att det verkligen var dags att det hände på riktigt. Kollar på objektivlock och ser att det finns en variant med snodd…