Blomsterporträtt

För att vara någon som gillar makro så fotar jag överraskande lite makro. De senaste åren har jag gjort typ två försök per år med makroobjektivet. Det är ingenting, särskilt när man tänker på att för 10-15 år sedan var makroobjektivet det jag använde mest. Jag har skjutit mig själv i foten så att säga – i min strävan att skapa stilrena bilder med helt släta bakgrunder har jag helt enkelt uttömt mina alternativ. När jag väl har en bild på en blomma med helt slät bakgrund, finns det ingenting mer att göra, så jag letar efter nästa blomma. Och efter att jag fotat de intressantaste (i mitt tycke) blommorna så finns det ingenting kvar. De mindre intressanta blommorna inspirerar mig inte tillräckligt för att utstå myggorna…

Den enda idén jag hade då var att ta detta med en slät bakgrund till nästa nivå. Det började som försök att skapa high key och har nu slutat med att jag använder ett litet portabelt ljustält för att skapa en vit bakgrund för blomman. På detta sätt får jag också mer skärpedjup, vilket oftast inte är möjligt med en naturlig bakgrund. Visserligen går det att göra med focus stacking med det är inte heller så lätt när motivet sällan står så stilla (vind!) att du kan ta tio bilder med olika fokuspunkter där blomman är i exakt samma position. Det kräver liksom lite mer jobb än jag är beredd att investera. Särskilt när mitt tålamod tryter extra fort när ett moln av myggor surrar vid mina öron!

Jag fick reda på att det finns guckuskor i trakten och några hade börjat blomma redan i början av juni. Guckuskor inspirerar mig alltid, en av våra vackraste blommor i Sverige tycker jag. Så jag sparade koordinaterna och började leta. Och vilken tur jag hade – precis när jag parkerade bilen så dök det upp en annan bil och jag gissade att de var ute i samma ärende som jag. Visst var de det, de var dessutom lokalbor som visste exakt var guckuskorna finns! Jag behövde inte mina koordinater utan bara följde efter.

Det visade sig att det finns väldigt mycket mer än guckuskor här. Det var en sagolik orkidélokal, för det första så var det mer guckuskor än jag någonsin tidigare sett. De växte överallt, ibland i stora bestånd och ibland enstaka. Det växte guckuskor i vägkanten. Helt galet alltså. Det fanns mängder av tvåblad, det var en lokal med gott om nattvioler, det fanns spindelblomster här och var, det var ängsnycklar, fläcknycklar, korallrot… det var stundtals nästan omöjligt att gå utan att trampa på någon orkidé. Jag är ledsen att säga det men så mycket orkidéer fanns det på riktigt. Några ex av finbräken hittade sällskapet också, den har jag sett bara en gång tidigare, i Loos.

Guckuskorna var i olika stadier, vi hittade några som redan var nästan överblommande och andra som hade pyttesmå knoppar. Tvåbladen och nattviolerna var ytterst små och de brukar också blomma senare. Jag stannade inte för att fota den här gången då jag bara fokuserade på att lära allt jag kunde från dessa experter, med tanke på att blomningen hade först börjat nu så hade jag gott om tid att komma tillbaka senare. Dessutom skulle det bli mycket kallare, vilket innebär att blommorna växer långsamt.

Så nu i veckan återvände jag. Jag blev lite orolig i början, jag tyckte jag prickade in samma lokaler som tidigare men jag såg nästan inga guckuskor. Någon finbräken såg jag heller inte trots att jag hade sparat platsen i mobilen. Men sedan kom jag till en annan myrplätt och där blev det jackpott, jag hittade allt utom just finbräken igen. Så fick makroobjektivet jobba igen, myggorna var ganska lugna också säkert tack vare det kalla vädret.

Och så får makroobjektivet jobba minst en gång till i sommar när jag gör ett försök med lite high key med nattviolerna!