Suljätten

I och med att det är så mycket snö kvar på de flesta topparna så är alternativen lite begränsade om man vill göra en topptur. Och jag vill ju göra en topptur, det är ett som är säkert. Då passar det bra att göra en liten topp som garanterat är gångbar och nu lyckades jag även få sällskap – inte helt självklart för mig alla gånger som ni vet…

Dagens mål var Suljätten, en jättemärklig liten topp som med sina 845 meter inte ens känns som ett fjäll. Men visst, den höjer sig en bra bit från omgivningen och det är kalt på toppen så en fjälltopp är den väl. Och helt unik, jag har verkligen inte sett någonting lik Suljätten!

Suljätten
Suljätten

Det var körförbud på vägen till den “riktiga” parkeringen vid Lillvallen men det är bara en dryg kilometer att gå dit så inga problem (körförbudet var borta när vi kom tillbaka). Bara en trevlig promenad med trevligt sällskap. Efter Lillvallen tar leden vid, det är bra led men tidvis blöt så här års och jag konstaterade att mina nya Altra Kings har en nackdel jämfört med den gamla versionen av Kings jag hade tidigare – dräneringshålen i sulan gör att vatten tränger in så fort man trampar i någonting blött överhuvudtaget. Den gamla modellen tog in vatten först när det var så djupt att vatten kom över sulans kant. Nåväl, att gå med torra fötter var aldrig idén med skorna.

Även om Suljättens profil ser helt befängd ut när man ser den från Konäs så finns det en lätt väg upp och brant blir det aldrig. Vi hittade ett trevligt ställe för fika, satt oss ner, tog av skorna och strumporna för att låta dem torka i solskenet och njöt av fikat. Ett par killar bjöd på lite underhållning, de höll på med att balansera stenar på klipporna, ingen aning varför men kanske är det deras toppturstradition. Ganska imponerande måste jag erkänna, ena killen lyckades med två stenar ovanpå varandra som alltså balanserar på en tunn kant. Se på bilden så fattar ni (dock visar bilden bara en sten, jag fick ingen vettig bild på de två).

Balanserande sten
Balanserande sten

Efter fikat gick jag runt lite och letade efter bilder. Första gången jag någonsin gått på en fjälltopp barfota, lite ironi anar man där då jag alltid predikar om barfotaskor men aldrig går barfota på riktigt. Känsliga fötter!

Det var en helt magisk dag att vara ute. Kändes som en riktig sommardag, samtidigt som Skäckerfjällen i nordväst var nästan helvita. Blev en märklig kontrast men väldigt intressant, närmare än så här har jag inte varit till Skäckerfjällen tidigare. Tanken är att göra lite närmare bekantskap under sommaren. Om jag hinner. Har så väldigt många andra toppar att göra också… sommaren är verkligen för kort. Men nu har den börjat i varje fall!

Lite is kvar i tjärnen
Lite is kvar i tjärnen
Fågelperspektiv från Suljätten
Fågelperspektiv från Suljätten. Jag låg på magen för att peka kameran nedåt…
Granskog och myrar nedanför Suljätten
Granskog och myrar nedanför Suljätten
snöfläckar kvar här och var
Svårt att göra rättvisa för landskapet. Det såg så märkligt ut med snöfläckar kvar här och var.
Suljättens norra platå
Suljätten är större än den branta profilen, på norra sidan finns det en liten platå
Åreskutan och Västerskutan
Åreskutan och Västerskutan
Kallsjön och snöklädda Skäckerfjällen
Kallsjön och snöklädda Skäckerfjällen
Kontrasten mellan grönt och vitt
Kontrasten mellan grönt och vitt

På väg hem såg jag en älg. Stannar, gör u-sväng, fram med kameran – älgen står kvar, tittar på mig och undrar vad jag är för en varelse, och fortsätter att njuta av det färska gräset. Mitt 70-180mm objektiv räckte bra, så nära var den.

Liksom precis när du tror att dagen inte kan bli bättre, så gör den just det. Jag köpte glass på ICA i Kall och åkte hem så lycklig som jag förmår att bli.

Älgen kollar mig
Älgen kollar mig
älg
Ingen fara, gräset är gott
älg
Stackarn har lite pälsproblem, finns en stor kal fläck nedanför halsen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top