Dilemma

Jag brukar inte skriva om allvarliga saker här på bloggen eller någonstans överhuvudtaget. Det ligger i min natur att ligga lågt med mina åsikter och yttra mig endast i sällskap av några enstaka personer jag litar på. Men nu tänker jag göra ett undantag, man kan väl säga att jag nådde en brytpunkt och måste få ut tankarna från mitt huvud.

Renkalvning

Det hela började häromveckan när jag konstaterade att jag hade klantat mig när jag missade informationen om att Falkfångarfjället och Drommen är renkalvningsmarker. När jag sedan började planerar nya turer, i hopp om att det går att vandra i slutet av maj när renkalvningen fortfarande pågår, ville jag ta reda på exakt var det händer så att jag kan undvika dessa områden. Till min stora förvåning hittade jag ingen information. Tåssåsens sameby visserligen (som har Oviksfjällen som renbetesområde), men där tog det slut.

Min fråga är, om det är så viktigt att undvika renkalvningsområden, varför finns det ingen information tillgänglig om vilka dessa områden är? Hur jag ska kunna göra rätt för mig och undvika ett område, när jag inte vet vilket detta område är?

Bakgården

Jag anser att svaret på frågan inte kan vara ”fjällen i allmänhet” för renarna inte kalvar precis överallt i hela fjällkedjan. Jag bor i Ottsjö, som ligger mitt i fjällvärlden. Ottsjö är en helt vanlig by där det bor helt vanliga människor. För mig som har fjäll runtomkring mig är det lika naturligt att ta mig till en fjälltopp som det är för en stockholmare att ta sig till Kungsträdgården. Så länge det finns byar mitt i fjällen så är det inte rimligt att begära att människorna inte rör sig på sina bakgårdar och jag tror inte någon på allvar skulle föreslå att byar som Ottsjö eller Funäsdalen skulle raderas.

Mot denna bakgrund, vad är då anledningen till att renskötare inte vill berätta för allmänheten exakt vilka områden som är kalvningsområden? Om de är så måna om att skydda vajorna och de nyfödda kalvarna, varför ger de mig inte en möjlighet för att, just det, inte störa vajorna?

Allemansrätten

Min rätt att vandra i fjällen tryggas genom allemansrätten, som under åren har blivit en del av svenskarnas DNA. Allemansrätten innebär även några skyldigheter och det är främst att vi ska behandla naturen med respekt – inte störa, inte förstöra. Har man det i åtanke så behöver man inte ens särskilt ta upp rennäringen, klart att man inte får störa renarna. Det är precis samma sak om du råkar på att träffa en älg, fjällräv eller myskoxe. Ger dem utrymme. Var lugn. Gå en annan väg. Det bästa du kan göra är att minimera den störningsmoment som din vistelse i naturen innebär.

Samernas rätt till att utnyttja vissa områden för renskötsel har tryggats genom FN:s konvention och genom svensk lagstiftning. Alla – oavsett etnisk tillhörighet eller yrke – har rätt att vistas i samma områden. Renbetesområden täcker procentuellt en stor del av Sveriges yta. Renskötarna är procentuellt en ytterst liten yrkesgrupp.

Sedan coronaviruspandemin har besökstrycket ökat betydligt i fjällvärlden, vilket naturligtvis leder till mer störningsmoment, mer slitage och mer nedskräpning. Konflikterna mellan turistnäringen och rennäringen ökar och det har skrivits mycket om ämnet i medierna den senaste tiden. Allemansrätten och samernas rätt genom urminnes hävd krockar och båda är lika orubbliga.

Utveckling

Renarnas livsbetingelser har redan ändrats. Fråga vilken renskötare som helst och de säger att det har blivit svårare för renarna då vintrarna blivit kortare och mer oberäkneliga. Jag kan respektera det att människor vill hålla sig till traditioner (om du kan förlåta mig för att jag kallar renskötsel för tradition), men man kan inte hålla sig till traditioner till vilket pris som helst. Renskötseln kommer att bli allt svårare och om några årtionden kommer vi till en tippningspunkt då rennäringen, i varje fall i den form den existerar i dag, inte kan räddas genom några stödåtgärder. Om klimatförändringen gör det svårt för renarna att flytta sig mellan betesmarkerna och hitta mat, då måste vi fundera på hur rennäringen kan anpassas till de nya förhållandena och lösningen till denna fråga är inte att stänga några fjällstugor.

Allting utvecklas. Rennäringen har inte alltid sett ut som den ser ut i dag, till exempel den storskaliga köttproduktionen vi ser i dag utvecklades inte tills på 1900-talet. Vi kan inte säga stopp och för evigt behålla det vi har just nu, utan vi måste välja om vi hör till dem som stretar emot utvecklingen eller dem som bidrar. Och med bidrar menar jag att utvecklingen styrs mot en samexistens där det finns utrymme för både renhållning och friluftsliv. Så länge frågan anknyter till ”vem har rätt” kommer vi att ha en konflikt. Frågan vi i stället bör ställa är hur vi kan dela dessa områden, då kommer vi så småningom att hitta en lösning.

Anpassning

Vi kan inte göra oss av med allemansrätten och vi kan inte göra oss av med rennäringen. Renarna kommer att finnas i fjällen och det kommer även människorna att göra. Men alla, både renar och människor, är anpassningsbara varelser. Om renarna utsätts för människor, kommer de att kunna klara sig med människornas närvaro på sikt. Jag tänker på alla gånger jag besökt nationalparker i Nordamerika, där flyr inte ens helt vilda djur när människorna samlas vid vägkanten i stora antal för att titta och fota, varför skulle renarna i Sverige inte kunna bli lika vana?

Det är ett väldigt svårt ämne och som läget är i dag, måste jag återvända till min ursprungliga fråga som egentligen är väldigt enkel. Om människorna får tillräckligt av och rätt sorts information, kan de visa hänsyn bättre. Hemlighållning och krav på begränsningar och förbud förlorar alla på.

vajor och kalvar
Jag satt vid ett picknickbord när en grupp vajor och kalvar dök upp. Jag fick nästan panik, jag borde inte vara här, men stod blickstilla och hoppades på att renarna inte fattar att jag är en människa. De kollade på mig lite men fortsatte att beta och efter ett tag gick sin väg i samma lugna takt.

4 kommentarer

  1. Vacker bild på de betande renarna! Och viktigt ämne du tar upp. Jag var på väg att skriva en lång kommentar men det hotade att bli en halv bok så jag säger bara att jag instämmer. Information och ömsesidig hänsyn är viktigt.

  2. Josefin

    Jättefin bild. Och jättebra ämne du tar upp! Nu är jag personligen inte så mycket i fjällen, men jag drömmer om det. Och precis som du säger, information är bättre än hemlighetsmakeri.

    För övrigt, tack för en supertrevlig blogg! Läser allt med glädje, även om jag inte kommenterar lika mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen