Det kommer att låta som att jag klagar. Det gör jag inte, jag bara konstaterar.
Att vintern 2021 har varit riktigt eländig. Det började fint med en januari som går in i rekordböckerna på ett positivt sätt, men alla rekord sedan dess är sådana man helst inte vill slå. Varmast, blåsigast, regnigast. Först var det en lång period i februari då det blev rekordvarmt samtidigt som det blåste mellan hårt och storm hela tiden. Perioden följdes av en snöstorm vilket nästan återställde snötäcket efter det jobbiga tövädret.
Solen har varit en sällsynt gäst och ingenting att räkna med. För det mesta känns det som att varje gång det har funnits lite sol i väderprognosen några dagar framåt så har solen försvunnit från prognosen när det väl kommit till den dagen då solen skulle ha funnits där enligt den första prognosen. En enda solig dag kan jag minnas efter värmeböljan och ironin är att enligt prognosen skulle det inte ha varit helt så soligt som det var.
Nu i lördags blåste det storm med lite regnstänk på köpet. Mot kvällen blev det minusgrader och så i går hade vi en snöstorm. Det är måndag kväll nu och det är fortfarande blåsigt och under dagen har det regnat från och till. Jag kollar prognosen och ser att det ska vända på eftermiddagen i morgon och sedan ska det vara ett par soliga dagar. Vågar man lita på en sådan prognos? Om det låter för bra att vara sant…!
Motions-mars
Det är deprimerande att se hur kroppen börjar visa sin ålder. Jag verkar lägga på kilon bara jag tittar på en kaka. För att försöka motverka detta (och till och med kunna äta någon kaka (eller kexpaket) ibland) hämtade jag inspiration från ”run-streak”, alltså att du springer varje dag en valfri sträcka under en valfri period. Eftersom jag inte är någon stor vän av löpning så kastade jag bort ”run” från min ”streak” och satsar i stället på att göra någonting utomhus varje dag under mars månad och ställer inte några större krav på aktiviteten: 15 minuter eller 500 meter. Japp, det är verkligen inte mycket. Men det är bättre att överträffa målet än underprestera! Jag resonerar så att 15 minuter eller 500 meter kan jag göra oavsett väder eller jobb eller känslan i kroppen. Poängen är att skapa en god vana att gå ut varje dag. Tidigare har jag hittat på allvärldens ursäkter att sitta på soffan, ”jag gjorde en lång tur igår”, ”jag har jobbat så hårt hela dagen”, ”jag har en känning i lillfingret”. Typ.
Endast en gång har jag precis nått minimikravet, när jag skottade snö i 15 minuter. Annars har jag promenerat 1,5-6 km per dag eller gjort längre turer på snöskor eller skidor när vädret har tillåtit det (vilket inte är så många gånger som ni ser på bloggen, jag brukar skriva varje gång jag gör en längre tur). Okej jag vet att 1,5 km är ingenting att skryta med, men som sagt – det handlar om att skapa goda vanor! Min 1,5 kilometers tur innehåller en brant stigning på 60 höjdmeter så jag får upp flåset i varje fall. Och det kan jag säga är väldigt mycket mer än vad jag får när jag jäser på soffan.
Men någon lösning på mitt växande midjemått har jag inte hittat än… hoppas att det händer nåt mirakulöst sen när vandringsperioden börjar och jag gör ett par långa toppturer varje vecka? Säger hon och är inte så ledsen för att vintern ser ut att gå mot ett tidigt slut.
Snöstorm
I går var det en snöstorm som sagt. Eller det snöade inte så himla mycket kanske, svårt att säga exakt då det blåste så hårt men minst en decimeter nysnö måste det ha kommit. Jag gjorde en lite längre promenad och tog mig upp till skoterleden på Platån och till Platåkåtan. Det var ungefär en minusgrad i luften med stod jag i motvind så började ansiktet frysa på en gång. Brutalt som det blåste. Jag skulle aldrig vilja vara ute på fjället i sånt väder (har gjort det en gång och det räckte, tack så mycket) men nu var det ingen fara, jag skulle lätt ha kunnat ta mig hem om det skulle ha blivit för mycket. Så jag gick i lugn och ro – till den mån det är möjligt när stormen viner runt omkring och underlaget är allt mellan djup snö och is – och stannade ibland för att försöka fånga vädret med kameran. Ett gäng snöskoter passerade och frågade hur det står till, jag visade tummen upp. De var de enda snöskotrarna jag såg och jag var den enda personen uppe på Platån. Vädret liksom lockade inte till någon tur ute på vidderna… om man då inte råkar vara en fotograf och det är motions-mars.
