Att springa

I höstas skrev jag mycket om problematiken kring skoval när temperaturen börjar krypa till nollan och marken är blöt. Jag kom fram till att vattentäta strumpor kan vara en del av lösningen, men den andra delen har jag haft svårt att lösa. Den med vilka skor man ska välja. Jag har funderat mycket på saken sedan jag skrev inlägget och kom till slut fram till att i brist på något rikare utbud på noll-drop vandringskängor är jag så illa tvungen att skaffa skor med något slags membran trots mitt tidigare beslut att inte göra det. Lite skaft måste det också vara för att erbjuda bättre skydd och dessutom måste sulan ha grepp. Det visade sig att det sistnämnda är en bristvara om du vill ha noll-drop. Joe Nimble har annars ett par alternativ, men deras sula gör mig mörkrädd, finns knappt något mönster. Vivobarefoot har jag nu gett upp på, det är inte bara den halkiga sulan utan jag är besviken på kvaliteten också, tycker inte VBF är värt priset. Jag gillar mina Tracker Hi dock men limmet vid tåskyddet ser ut att släppa lite grann och sulan som sagt lämpar sig inte för vandring i lera och på blöta klippor. Och vad tror ni fjällterrängen består av i oktober… Men nu på vintertiden (när det varit minus!) har Trackers funkat bra, de är mina vinterkängor.

Lone Peak vs Roclite

Så vad ska jag välja då? Till slut blev det mellan den nya Altra-modellen Altra Lone Peak All-Weather Mid och Inov-8 Roclite 370. Det är särskilt Inov-8 som jag var väldigt sugen på tack vare deras ”graphene-enhanced G-GRIP” sula som enligt beskrivningen har marknadsledande grepp. De är visserligen inte noll-drop men i detta fall kunde jag kompromissa. Altra visste jag kan vara lite si och så på blöta klippor, men alla gånger bättre än t.ex. Vivobarefoot.

Så då beställde jag dessa två modeller. Fick hem dem, kollade storleken, till längden nästan exakt lika. Men på bredden, herregud! Det var en fröjd att ta på Lone Peaks, foten bara slank in och tårna myste i den breda tåboxen. Då provade Roclites och kämpade. Och kämpade och kämpade och till slut efter jag bytt till mina tunnaste strumpor kunde jag få in foten. Det klämde inte framför stortån, men sidledes var de helt omöjliga. Och då är lästen enligt Inov-8 bland deras bredaste. Nej nej och nej! Så Roclites åkte tillbaka som retur och jag måste tyvärr konstatera att några Inov-8 kommer det aldrig att bli för min del, jag tänker inte börja klämma mina fötter i smala skor igen. Mina fötter har tydligen blivit bredare efter dessa tre år med Vivobarefoot och Altra. Jag kan leva med ankfötter!

Altra Lone Peak All-Weather Mid
Altra Lone Peak All-Weather Mid, här med damasker

Rekordtidig vår

Anledningen till att behövde beställa nya skor redan nu i stället för att vänta tills hösten är att vi fick aprilväder i februari, det har varit så illa att idag har det blivit meteorologisk vår i större delen av Jämtlands län, undantag fjällen. Det har varit plusgrader, regn och hårda vindar men nu äntligen ser det ut att vända, i morse hörde jag hur det droppade men på eftermiddagen när jag var ute så var det redan minusgrader och det snöade. Sådana där underbara grytlappar som man vill fånga på tungan! Och ny snö behövs. Men tur att vi hade så mycket snö att börja med, då har snötäcket inte hunnit försvinna helt. Och på fjälltopparna ser det bra ut faktiskt, tror det har varit minusgrader där nästan hela tiden så det som regnat härnere har snöat däruppe.

Träning

Hur som helst, med detta tråkiga väder insåg jag att jag behöver börja springa om jag tänker få någon träning överhuvudtaget. Skidåkning vill jag inte syssla med i plusgrader, stormvindar och regn. Och för att springa i terräng som håller på att smälta behöver jag skor med skaft, VBF Tracker Hi är inte några löpskor. Nu efter jag sprungit i Lone Peaks i två veckor kan jag konstatera att jag är supernöjd! Huruvida detta ”All-Weather” membran funkar eller inte spelar ingen roll för mig (svaret är, inte så bra, men det kunde jag gissa på förhand) då jag tänker ju använda vattentäta strumpor vid behov, det viktigaste alla gånger är att skorna känns sköna och det gör de verkligen. Jag ägde faktiskt ett par Lone Peak Mids för ett par år sedan men de var en stor besvikelse, t.ex. så hade de ett membran utanpå (!), typ som plastfolie och ärligt talet ungefär lika hållbar. En annan skillnad mellan den nya och gamla modellen är att skaftet är nu en aning högre, vilket är jättebra då det blir mycket enklare att stänga ut väta särskilt med hjälp av damasker, det blir inget glapp mellan skaftet och damasken.

Det är kanske dessa fina nya skor som gör att jag gillar att springa nu. Jag har aldrig varit bra vänner med löpning, stundtals har jag hatat det. Men som det är med det mesta så hjälper det otroligt mycket att vara motiverad. Och motiverad är jag. Jag har hur mycket planer som helst för sommaren och allt har med toppar att göra. Om jag vill göra flera toppar under en tur och flera turer utan vilodagar, behöver jag få upp konditionen. Och kanske bli av med ett kilo eller två för det räcker inte att jag skalar av packningen om jag bär på bilringar runt midjan!

Stor-Anahögen
Här har vi en fjälltopp som väntar, Stor-Anahögen. Som ni ser så är det helt vitt på toppen, problemet med tövädret har inte nått upp dit. Bild med mobilkameran, har inte brytt att ta ut en riktig kamera de senaste två veckorna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen