Ytterstvallen
Förra helgen gjorde jag en tur till Ytterstvallen där det under normala år serveras våfflor men nu har de stängt. Jag har hittat varierande info om huruvida de har öppet över påsken eller inte, men jag räknar med att klara mig utan våfflor. Denna gång knaprade jag på nötter när jag stod på utsiktsplatsen, för en utsikt fanns det visst och den vida överträffade mina förväntningar. Jag hade faktiskt inte tänkt på att det finns någon utsikt överhuvudtaget, men ack så fel jag hade om det. Tyvärr lite dåligt ljus och snö i luften men värt ett nytt besök helt klart.
Det är enklare att nå Ytterstvallen från Trillevallen, de preparerar ett längdspår dit. Från Ottsjö blir det lite längre med lite mer höjdskillnad också och nu har de börjat preparera längdspåret även från Ottsjö, men just förra helgen hade jag bara tur att det fanns några gamla spår att följa så jag slapp pulsa i snön. Och halva vägen följde jag skoterleden för att göra det lite enklare för mig.
Högåsens utsiktstorn
Idag så när vädret har blivit lite sämre igen med vind som har blåst träden kala så kollade jag utsiktstornet på Högåsen, gick med snöskor. Det går endast en sommarled till tornet men det är bara 400 meter från vinterleden, det är snabbt gjort eller hur. Icke. Det var 400 väldigt jobbiga meter när jag stundtals sjönk nere till knäna i pudersnön. Mjölksyra upp till öronen, pusta ut efter typ fyra steg. Som min författarvän brukar säga, det blir mycket träning per meter! När jag kom till tornet så upptäckte jag att någon hade åkt skidor från andra hållet, hahaha!
Tornet är inte särskilt högt och det når inte ovanför trädtopparna så det är inget ställe för att fota egentligen, eftersom det alltid är någon trädtopp som sticker in i bilden. Det är lite mer öppet mot Ottfjället men även då får man zooma in rejält för att undvika träden. Alternativet är att använda korta brännvidder och komponera så att träden faktiskt bidrar till kompositionen men idag funkade det inte.
Jag lämnade tornet längs spåren mot Platån då. Jag hade ju tänkt att gå tillbaka via Platån ändå (jag kom dit via Platåkåtan) men spåren gjorde det enklare, dessutom blev det mycket kortare att komma tillbaks till vinterleden. Jag hade följt sommarleden då jag inte visste exakt var tornet var, det sticker ju inte upp från skogen och det är heller inte markerat på kartan. Men ja. Effektiv träning blev det och träning behöver jag ju!
