Hållfjället

Jag skulle ha gjort en tur till Hållfjället tidigare när jag i stället valde Middagsvalen (vilket visade sig vara ett genidrag). I lördags skulle jag ha gjort Hållfjället, men det blev Kläpphögarna i stället. Men så i går äntligen åkte jag till Hållfjället!

När jag gick ut var det stjärnklart och rejält med minusgrader, min termometer är trasig men som det bet i kinderna så måste det ha varit minst -15 grader. Det var inget problem att hålla värmen dock, så fort jag började jobba uppför backen blev jag varm. Enda lilla orosmoment var att mina lår kändes kalla, men även det blev bättre när jag väl kom upp på Platån, där var det inte alls lika kallt som i byn.

Min plan var att följa vinterleden till toppen helt enkelt, jag var ganska säker att det inte var preparerat dit men några slags spår måste det ju finnas. Och visst, spår fanns det. En som hade åkt skidor, envist följt den kryssade leden trots mängder av skoterspår hit och dit. Lite komiskt faktiskt, det var uppkört precis överallt men inte just leden. Skämten blir ännu roligare i och med att skotrarna inte verkar tveka på att åka på längdspåret där det är draget. Skotrarna åker också helt sorglöst över små träd som kämpar för sin överlevnad i dessa tuffa förhållanden som det är. Varje gång jag är ute på tur blir det svårare och svårare att behålla lugnet inför denna förstörelse som skotrarna orsakar.

Men nu vill jag inte skriva om sådana tråkiga saker. Jag följde den ensamma skidåkaren som hade åkt tidigare under veckan och såg hur de högsta topparna fångade solens första strålar precis när jag kom upp till trädgränsen. Jag visste att jag inte skulle hinna hela vägen till toppen innan soluppgången men så länge jag kom till någon utsiktsplats, var jag nöjd. Och precis så var det. Jag såg att Åreskutan glödde i det rosa morgonljuset och åkte upp till fjällkammen för en fri utsikt.

Solen kom upp precis bakom Stor-Anahögen, vilket förklarar att solljuset nådde Hållfjället lite senare än omgivningen. När jag väl kom till toppen var solen framme, det var dessutom helt vindstilla. Och tyst. Och behaglig temperatur. Jag satt på en sten, tog fram kaffetermosen och njöt. En helt underbar morgon var det!

På en sådan fin dag ville jag inte åka direkt hem. I stället gled jag ner på den andra sidan för att ta en titt på Hållfjällets turiststation. Jag tycker det är så märkligt att det finns en turiststation här långt borta från närmaste väg att jag verkligen ville se den med mina egna ögon för att vara säker på att den fanns där. Och visst, ganska imponerande var den faktiskt. Tråkigt att de saknar personal så de inte kan ha öppet. Om jag haft mer kaffe så hade jag borstat snön från en bänk och njutit lite till. Men som det var så hade jag slut med kaffe och började få slut på energin också, knaprade på nötter och russin för att åka de 8 km till Ottsjö som skylten visade.

Ett par hundra meter från turiststationen träffade jag dagens första människor. Inte många som tar sig till turiststationen av spåren att döma, kanske tycker de att det är för långt borta när man inte kan ha våfflor för mödan. Jag kan tänka mig att trafiken ökar mot vårkanten dock, måste ju vara helt sagolikt fint att sitta på en solvarm altan och njuta av (medhavd) fika!

På väg hem konstaterade jag att solen håller sig ovanför Ottfjället nu. Fantastiskt hur fort dagarna blir längre nu! Och den här dagen, den bästa på hela vintern. Och jag är nästan säker på att det blir bättre dagar i mars. Älskar att bo i fjällen!