Mitt körkort går ut i slutet av november. Jag ville inte lämna förnyelsen i sista stund, så jag åkte till Trafikverkets kontor i Östersund i september för att beställa ett nytt körkort. Frågade hur de skickar ut det nya, med tanke på att jag inte har en postlåda så det inte går att leverera vanlig post till mig. I stället använder jag DigitalPost som särskild postadress och min lägenhet är enbart min folkbokföringsadress. Men ja, körkortet kommer som rek brev och i så fall kan ja ju hämta det på ICA Björnängen precis som jag gör med paket som jag beställt.
Konsten att förnya ett körkort
Sedan får jag ett brev från PostNord i DigitalPost. Det är en avi där de förkunnar att mitt körkort finns att hämta från ICA – i Lidingö! Det är där DigitalPost har sitt säte, det är alltså min särskilda postadress Trafikverket har skickat körkortet till.
Jag ringer Postnord för att höra vad jag har för alternativ. Inga hos dem, de kan inte skicka brevet vidare och eftersom det är ett rek brev så kan det inte hämtas ut med fullmakt heller.
Jag ringer Trafikverket och frågar om de kan skicka körkortet till min folkbokföringsadress. Nix. Endast den särskilda postadressen. Jag har inte läst lagtexten men jag är rätt så säker på att det är på den nivån som detta ligger nu, det finns inget utrymme för förhandling. Den särskilda postadressen är det.
Nu börjar jag bli rätt så desperat, så jag ringer min kommande hyresvärd i Ottsjö och frågar om jag kan eftersända min post dit redan nu. Det gick bra, så då gjorde jag en tillfällig adressändring för att få min post eftersänt till Ottsjö. Jag kan inte göra en permanent adressändring, då en särskild postadress måste gälla för minst 6 månader, dvs. februari för min del.
Så åker jag till Ottsjö för att kolla postlådan. Jag har fått ett brev från Adressändringen där de säger att det inte gick att göra en tillfällig adressändring, eftersom den särskilda postadressen är en kollektiv adress och då funkar det inte.
Nu har jag inga alternativ klar. Det enda sättet jag kan få mitt nya körkort är att jag personligen hämtar ut det på ICA Kvantum i Lidingö. Dit jag har 613 km.
Jag kontaktar Trafikverket och ber dem att skicka körkortet på nytt (det hade ju blivit returnerat till Trafikverket när det inte hämtades första gången). Väntar på avin, sparar PDF-filen från DigitalPost, åker till biblioteket för att skriva ut den.
Och så igår körde jag 1226 km (plus några till när jag missade avtagsvägen mot Lidingö) för att hämta mitt nya körkort. Glädjen att hålla körkortet, den var större än glädjen när jag fick körkortet som 18-årig!
Resan
Jag har aldrig åkt så mycket under en dag, hela resan tog 16 timmar. Vid Korskrogen på vägen söderut passerade jag en älgolycka där både älgen och bilen blivit totalkvaddade. Och kort efter Mattmar på vägen hem gick två rådjur över vägen, den enda stannade mitt på vägen i klassisk ”deer in headlights” stil. Jag hade dock låg fart just då och såg djuren från långt håll så hela situationen var så lugn att jag inte ens fick hög puls (som jag annars alltid får i överraskande lägen). Och mer spännande än så var inte resan. Ja förutom den gången jag var tvungen att snabbt byta fil på motorvägen för att inte tvingas tvärbromsa och bilen bakom mig på den andra filen inte alls var nöjd. Och så de där extra kilometrarna i Stockholm när jag upptäckte att vägen till Lidingö finns bakom en betongmur som navigatorn inte visste någonting om.
I december i fjol när jag åkte till Ljusdal för en bildvisning tänkte jag på att det var den sista gången jag åker 84:n här. Tji fick jag. Den kortaste vägen från Åre till Stockholm är via Färila!
Projekt 20/40
Att sitta en hel dag i bilen ger mycket tid att tänka. Jag hade tur att Mix Megapol kör en Topp 1000-lista den här veckan, min musiksmak förutom några undantag är rätt så okonstig att en topplista på Mix Megapol är ungefär som min MP3-spellista jag annars brukar lyssna i bilen. Så någonstans bland topp 300 spelar de Flashdance… What a feeling som har alltid varit en av mina absoluta favoritlåtar. Nu kom jag plötsligt på att om man bara byter ”dansa” mot ”vandring” så är det faktiskt den känslan jag har numera. Take you passion and make it happen. Så jag kläckte en ny idé. Nästa sommar tänker jag ha en semester på sex veckor och under dom där veckorna ska jag göra toppar. Jag blev så himla inspirerad av Emma Svensson och Anton Levein som besteg Sveriges alla toppar över 2000 meter i somras (jag missade dem förresten bara med några få dagar vid Kebnekaise, tråkigt för jag hade så jättegärna träffat Emma som jag verkligen beundrar). Jag vill också göra ett tidsbegränsat projekt. Sex veckor är 40 dagar plus några till. Väl ska jag kunna bestiga 20 toppar då? Håll utkik på Projekt 20/40 i juli!
