Jag har kanske nämnt att jag älskar frukostar. Hotellfrukostar i synnerhet. Idag när jag skulle göra en tur till Lill-Ulvåfjället och Stor-Ulvåfjället med start vid Storulvåns fjällstation, passade jag på att bjuda mig själv på frukost på stationen. Plus att det är ett sätt att stödja STF, som lidit hårt i år precis som alla andra turistanläggningar (om du inte redan är medlem i STF så bli det gärna!). Men ärligt, mest att jag ville äta en lyxfrukost.
Jag åkte tidigt och var framme vid Storulvån precis när frukostserveringen började, jag visste faktiskt inte vilken tid de öppnar men jag verkar ha ett sjätte sinne för frukost så det blev perfekt. När jag ätit mig så mätt att jag inte ens orkade med en våffla, tog jag ryggsäcken och siktade på Stor-Ulvåfjället. Förresten, lite märkligt att Stor-Ulvåfjället är mindre är Lill-Ulvåfjället, orsaken är att de har kallat topparna efter åarna. Fast Lill-Ulvån rinner ju mellan Lill-Ulvåfjället och Stor-Ulvåfjället. Logiskt, eller hur?
Det hade börjat mulna på, inte mörka regnmoln (även om prognosen sade att det kanske regnar på eftermiddagen) utan mer bara ett tjockt täcke av slöjmoln så att himmelen var vit. Men som tur är så var det inte jämnvitt och jag bedömde att det skulle funka för foto trots allt, särskilt nu på morgonen när de högsta topparna hade några dimmoln kvar så det var faktiskt ganska vackert. Höstfärgerna har inte slagit ut än, det känns som att färgerna kommer numera en vecka senare. Tidigare (innan jag flyttade till Ljusnedal) brukade jag alltid ha semester i mitten av september för att pricka in färgerna, men nu är det nästan mitten av september och det finns bara några enstaka björkar som redan bytt färg. Men på marken är det en annan historia och frostnätterna har gjort sitt, blåbärsriset är helt fantastiskt rött på vissa ställen.
Fusktopp och Stor-Ulvåfjället
Stor-Ulvåfjället med sina 1073 meter är lätt att göra, men trots det verkar alla stanna vid fusktoppen med ett stort stenröse. Det går en fin stig till den första höjden (populär dagstur från fjällstationen) och absolut ingen stig därifrån mot sydväst där den riktiga toppen är, trots att det är bara 800 meter att gå i lätt terräng. Superlätt faktiskt, det går knappast att hitta enklare terräng i fjällen!
Behållningen med Stor-Ulvåfjället är en fantastisk utsikt mot Sylarna (vilket man också missar om man stannar vid fusktoppen) och jag kunde knappt tro mina ögon för det var så fint nu. Solen var som sagt bakom tjocka slöjmoln men just över Sylarna var molntäcket lite tunnare, det var inte solsken på riktigt men det var tydligt att fjällmassivet var belyst, det liksom bara glödde om det. Storsylen var synlig för det mesta, ibland kom det ett litet dimmoln och dolde toppen för en stund, samtidigt som Templet var under ett stort bomullsmoln. Jag ska inte förklara mer, kolla bilden!
Det blåste ganska hårt idag, inte lika mycket som på Tväråklumparna förra veckan, men nästan. Jag fick sätta mig på en sten och luta armbågarna på knäna för att ta bilder och då tog jag också några extra rutor bara i fall. Vilket visade sig vara smart, för jag på riktigt fick slänga många bilder på grund av oskärpa.
Vivobarefoot Tracker Hi
För att sedan göra Lill-Ulvåfjället fick jag gå en liten omväg för att ta bron över Lill-Ulvån. Terrängen var fortfarande lätt, nästan inga stenar och bara lite myrar som jag nu behövde inte bry mig om så mycket för jag gick i mina Vivobarefoot Tracker Hi-kängor i stället för skorna som blivit lite väl ventilerade med stora hål vid tårna, inte så lämpligt att gå i dem när temperaturen inte orkar över 10-strecket och det blåser hårt. Trackersen är inte helt vattentäta med jag har vaxat dem så de håller för att gå över en halvtorr myr, allt jag behöver undvika är att få vatten över plösen som är meshtyg så jag kan inte vaxa den.
Jag skaffade dem sent på hösten i fjol, första snön hade kommit precis när jag fick dem så jag kunde inte göra några riktiga vandringsturer med dem. När jag flyttade till Östergötland var det så varmt att de var overkill så jag använde dem inte så mycket då heller. Så den här turen är den första toppturen jag gör i Trackersen och det var skönt att se att det funkade, dock började jag få lite skavsår bak. Kängorna är kanske en halv storlek för stora men jag gjorde det med avsikt för att kunna ha en tjockare strumpa, jag vill använda dem som vinterkängor sen. Så jag tror och hoppas att skavsårsproblematiken försvinner med en tjockare strumpa.
Lill-Ulvåfjället
Det finns ingen risk för någon fusktopp med Lill-Ulvåfjället, du ser den riktiga toppen nästan hela vägen upp. Problem med Lill-Ulvåfjället består av ett renstängsel, för toppen är på fel sida av stängslet. Jag gick längs stängslet och litade på att jag skulle kunna hitta en svacka under stängslet så jag kan krypa under (det går inte att klättra över om inte stängslet har fallit!), men jag kom allt högre upp utan att se några större luckor, de har verkligen gjort ett bra jobb med stängslet… För att inte riskera att det blir ännu svårare, tog då ett ställe där jag med nöd och näppe kunde krypa under på magen, tur att det var torrt i varje fall.
Lill-Ulvåfjället är lite brantare än Stor-Ulvåfjället, men absolut inget problem. Dessa två toppar är bland de enklaste jag gjort, jag behövde inte ens gå genom dvärgbjörk och vide som kan göra vandringen riktigt sur ibland. Egentligen det enda som inte var lätt var vinden, den hade blivit ännu hårdare och det var riktigt kämpigt att hålla kameran stadig. Det räckte inte ens att luta armbågarna på knäna utan jag fick helt enkelt hitta en sten så jag kunde halvligga vid stenen och använda den som stöd för kameran. Och ändå fick jag skakiga bilder, hur galet är det?!
Jag började bli lite fikasugen men det gick inte att hitta lä. Tills jag kom till toppen och imponerades av det stora toppröset, nästan två meter var det. Och när jag gick bakom röset (med tanke på vindriktningen) så var det faktiskt lugnt nog att jag kunde sätta ner mig och ha en kopp. Tur att jag var ensam, så stort var inte röset att det skulle ha funnits plats för två!
Om utsikten från Stor-Ulvåfjället var något begränsat så var Lill-Ulvåfjället desto bättre. Här hade man fri sikt mot Sylarna, men också en fantastiskt fin utsikt mot Tjallingdalen och Gåsåns dalgång. Jag var särskilt intresserad av att se den här sidan av Västra Bunnerstöten för att reka för ett potentiellt turalternativ, men de stora topparna får vänta nu. Nu de närmsta veckorna tar jag hellre dessa mindre toppar och fokuserar på att fota höstfärger.
Fjällstationen
På vägen ner från toppen hittade jag en större lucka i renstängslet och behövde bara krypa på alla fyra. Så anslöt jag mig till den stora leden där det vimlade med folk, Jämtlandstrianglen har varit mer populär i år än någonsin tidigare. Det var också mycket mer folk på fjällstationen nu än i morse. I morse när jag parkerade fanns det lediga platser på den stora parkeringen men under dagen har den blivit full för nu fanns det bilar längs vägen igen. Fast, det är ju vandringens dag idag så de är kanske inte allihopa på väg till Jämtlandstriangeln.
Det hade varit en helt underbar vandring (inte en enda regndroppe förresten) och jag är så tacksam att jag har en möjlighet att göra sådana här turer. Mitt beslut att flytta hit framstår mer och mer som ett genidrag!
Verkligt fina bilder!
Du låter mycket gladare nu när du är tillbaka bland fjällen, än vad du lät när du bloggade från Östergötland.
Vad, hörs det? I så fall var det ju helt rätt att jag flyttade! Jag var inte direkt deppad av att bo i Östergötland, men det är sant att jag saknade säkert glöden som jag har här. Det fanns ingenting jag tyckte var spännande på riktigt därnere, men här är det spännande varje gång jag gör en tur. Det är säkert det som lyser genom raderna. 🙂