Det är tjock dimma i dag och risk för regn. Perfekt väder för vattenfallsfoto med andra ord, och jag hade ett perfekt (eller så jag hoppades) ställe spanat för det. Enligt satellitbilden finns det tre vattenfall på en sträcka på ca 3 km längs Gevsjöströmmen, två av fallen har dessutom namn vilket bådar gott. Så jag kör 3 mil, svänger in till grusvägen – som är bommad! Och det rejält. Med diagonala rör och allt, de skojar inte. Vägen leder till ett naturreservat så jag hade inte räknat med detta, hade inte någon reservplan alls.
Det enda vattenfallet som jag visste om här i trakten – förutom dom tre jag inte kunde kolla nu – var Handölsforsen. Jag var där för 15 år sedan och konstaterade att det var ingenting för mig, fallet är alldeles för stort för att jag skulle tycka att det funkar som fotomotiv, men då kollade jag fallet på den östra sidan. Sedan dess har jag lärt mig att det går en stig från Storulvåvägen till den västra sidan av fallet, så det kanske finns någonting där jag inte sett än och jag borde ge forsen en andra chans. (Och till den outtalade frågan – har jag sett Tännforsen nu när jag bor så nära? Svar nej. Jag såg den för länge sedan när jag fortfarande höll på med analogt och känner inget behov av att någonsin se Sveriges största vattenfall igen.)
Getryggen
På vägen såg molntäcket nästan ut att spricka och siktet var mycket bättre än det hade varit i Åre. Då bestämde jag att åka ända till Storulvån och gå en bit upp Getryggen för att få en utsikt mot Handölans vackra dalgång. Det regnade hela tiden, men inte så mycket att det skulle varit ett problem. Jag hade samma regnbyxor som igår, men nu med ylleshorts under för att inte upprepa gårdagens misstag. Och precis som jag sade igår, så var ju byxorna varma när jag hade underställ. Det var även några grader varmare idag än i går, men ändå. Dessa är renodlade regnbyxor, inga vandringsbyxor (jag skulle ju bara kolla några vattenfall, inte gå upp ett fjäll!).
Jag gick på den väldigt blöta och leriga stigen upp ovanför trädgränsen (inget behov av att göra toppen, som nu dessutom var i moln) och sedan söderut för att också ta en titt på Stor-Ulvån. Det slutade aldrig att regna, men för en kort stund blev molntäcket lite tunnare över dalen och på en gång såg man hur höstfärgerna började glöda. Direkt solljus behövs inte alltid, det räcker med det här diffusa ljuset för lyfta färgerna och då är det riktigt vackert. Bara jämför de två bilderna nedan, den första har mer glöd.
Handölsforsen
På vägen ner kom jag plötsligt ihåg vad jag hade tänkt på när jag var på Norder-Tväråklumpen. Då hade jag irriterat mig på Getryggens östra rygg som skymde utsikten, men samtidigt konstaterat att utsikten från ryggen var säkert enastående. Nu var det för sent, jag hade ju Handölsforsen kvar, bäst att få det gjort nu så jag behöver inte fundera på det nåt mer.
Väl vid forsen kunde jag konstatera precis det jag gjorde för 15 år sedan. Ej-fotograferbart. Jag tog en bild på två identiska tallar i stället.
